Dag 130

Sista dagen på 2007. Ett år med oväntad vändning...Jag är glad att detta året är över och att 2008 blir en avslutning på sjukdom och ger mig en ny start i livet...

Ska snart duscha, sminka de 3 ögonfransar man har kvar, ikläda mig i min nya tunika med tillbehör, ta på den nytvättade peruken och glädjas med min familj och vänner (och försöka njuta av mat som jag inte känner smaken på....)
Gott nytt år på er alla!!!!!!

Dag 129

Matt som ...en disktrasa eller så. Sovit större delen av dagen, orkar inget alls. Hur ska jag klara av ens en liten bit av nyårsafton? Orka vara trevlig ens.....

Dag 128

Lite ont, men inte så farligt än....Men jag ska inte göra något alls idag utan bara ta det lugnt och låta tiden gå så att det går över. Det är rätt skönt att få hasa omkring i nattlinne och skön morgonrock (som jag fick i julklapp) Det har inte blivit så mycket med det dessa andra dagar när det varit blodprovstagning, behandling, handboll och shopping.
Jag har en öm stortånagel som är mörkare än de andra, undrar om den kommer att trilla, det är ju en känd biverkning av taxotere - men hoppas att den stannar....Jag har inte fått kylvantar o dylikt eftersom min onk inte vill att man ska frånta cellgifter från någon del av kroppen...och jag bryr mig inte heller om jag nu skulle tappa en nagel eller två, det har hänt förut ju och det går över...Oooooo det är så skönt att veta att allt litet jag känner nu i kroppen är för sista gången (ta i trä) - inga fler cellgifter!

Dag 127

Här har det reahandlats!! Jag mötte upp kompis P och hade det jättetrevligt, alldeles för längesedan jag var ute med en vän och handlade. Fick köpt både några "vanliga" tröjor, en underbar långkofta och en lilamönstrad klänning till nyår + lite annat smått o gott. Ännu billigare blev det efter att ha fått presentkort i födelsedagspresent. Vi avslutade shoppingen med en fika, en ljuvlig fastlagsbulle......
Tog vara på min energi när jag kom hem och har nu städat bottenvåningen men nu ska jag bara slappa....nöjd och belåten med en bra dag.

Dag 126

Lundaspel i handboll....upp tidigt för att se sonens första 2 matcher, som dom förlorade...Inget riktigt bra flyt i laget just nu.
Jag passade på att hämta ut min dyra spruta för att hjälpa min vita blodkroppar denna sista gång och har nu tagit min sista cortisondos...Jag har även fått kallelse till kirurgläkaren den 11 jan så allt rullar på.

Dag 125

Underbara dag! Jag är fri från den förhatliga piccen och min sista behandling är indroppad!!!!!!
Äntligen ett slut på det som startade den 10 september när piccen sattes in. 6 st celligiftsbehandlingar har droppats in och 5 biverkningar har jag stått ut med och har nu en dryg vecka av sådant framför mig - nyårsfirande blir inte så kul, men det kan jag stå ut med.....
Jag är lycklig idag.....

Dag 123 o 124

Åhhh så skönt med julefrid...Vi har haft en härlig julafton och en lugn juldag, ätit och fikat, spelat frågesporten Buzz på Playstation, läst julklappsbok, och pusslat, ätit och fikat lite till (frågan är om man inte kan klämma en skink- och senapsmacka nu)....
Jag har även imorse varit och lämnat blodprov inför min SISTA behandling imorgon!!!! och antagligen kommer den jävla piccen att krångla sig bara för att den ska....Men det kvittar för nu åker den UT!!!!!!!! Hurra!!! Det är ljuvligt att äntligen vara här, men de sista biverkningarna känns sååå tunga att ta ändå...Men det går!
Ha en god fortsättning alla!

Dag 122

Lillejulafton. Vår yngste sons födelsedag, han blir tonåring....tiden flyger...Vi sjöng och uppvaktade imorse och som vanligt på denna dag firar vi jul med våra bästa vänner. 2 familjer som vi lärde känna i föräldragruppen för äldste sonen för 15 år sedan, vi fick även andra barnet 2 år senare ihopa. Vi äter julmat och har paketleken och umgås. Iår kom vi hem med ett minibordtennisset, ett brevställ, glasunderlägg och 2 batteridrivna värmeljus......Favoritpaketen som alla oftast slåss om är de med godis eller en ev trisslott. Trevligt har vi iallafall haft!
Imorgon firar vi en lugn jul bara vi 4 och det tycker vi alla är jätteskönt. God frukost, julpromenad med hunden och ett besök på kyrkogården för mina föräldrar och sedan det traditionella, glögg till Kalle, julmat, hundpromenad, och sedan julklapparna......Vi startar också julpusslet som sedan läggs under juldagarna, ett tecknat där vi inte vet motivet, man lägger det som utsidans figurer stirrar/reagerar på - superkul!
Så till alla er som tittar hit ibland - En riktigt GOD JUL!!!!!

Dag 120 o 121

Jag är tyngd av beskedet att Cissi är död. Vi hade en del mailkontakt i november och hon var så full av liv och framtidsidéer.
Detta gör att mitt görande och låtande känns futtigt att skriva om fast jag tror att Cissi skulle tycka att jag var fånig.....Men idag blir det bara detta.

Dag 118 o 119

Jag hade en jättebra födelsedag! Vaknade till sång och presenter, var sedan på jobbet för att avtacka kollegor som slutade och fick själv en blomma. Make och barn lagade en underbart god middag och sedan kom en massa oväntade gäster som ville gratulera- jättekul! Vi skulle ju klä granen, vilket vi också gjorde - kl 22.30.....
Idag har jag flått runt för olika ärenden på stan bl a de sista julklapparna till svärmor och svärfar för de kommer imorgon för att fira mig och lillkillen och då ska vi byta julklappar.
Hektiskt men nu är det klart....bara lugna dagar framför mig.....

Dag 117

Nu har jag fått min piccline omlagd hos distriktsköterskan för SISTA gången!!! Hon fick en ask Noblesse (med fin röd rosett på) för hon har ställt upp väldigt när jag behövt fixa till det med piccen. Vi gick till henne också med sonens omläggning av tårna, så jag har sett mycket av henne i höst - och nu har jag förhoppningsvis sett hnne för sista gången......
Sedan har jag jobbat idag och måste fixa lite imorgon också vilket jag inte tänkt men....skulle ändå vara med på en avtackningsfika så kan jag ju jobba lite också....Fick en födelsedagsblomma idag också av en kollega (tack M, den är jättefin). Jag fyller ju år imorgon minsann...måste ändra här i bloggen från 48 till 49...Herregud snart ett halvt sekel...och jag känner mig som...kanske 35 eller så..
Jag har glömt att berätta om en liten biverkning jag upptäckte i helgen. Jag brände mig på fingret när jag lagade mat i ugnen i helgen men lite senare på kvällen när jag tittade på mina fingrar så hade jag 4 brännblåsor på 4 olika fingrar och jag kände bara den ena....lite läskigt....Möjligt att smärtan från ett finger dövade en lägre smärta från de andra blåsorna eller något. Det är inte så att jag inte känner mina fingrar men helt klart är där något konstigt, känner att jag fumlar lite mer än vanligt...nå det bör ju gå över, eller...

Dag 116

Jobbat, vilat, pysslat lite hemma....Inget inspirerande att blogga om idag. Fast det brukar jag sällan ha, orkar inte riktigt skriva långa tirader om vad jag tycker och tänker om saker. Denna blogg är min egen lilla dagbok för att kunna se tillbaka på hur det var. Jag kopierar över varje dag i ett worddokument (och det kommer i rätt ordning fr dag 1) för att lättare kunna läsa det i en framtid...
Jag tycker att det är roligt att vänner och nätvänner följer mina dagar och ev kommenterar (ni som inte vågar kommentera - det är enkelt, kräver ingen inloggning eller så, klicka i anonym så fungerar det). Får se om det blir tillräckligt vanebildande för att forsätta efter all behandling...

Dag 115

Man är frisk som en nötkärna....
De senaste dagarna har jag haft 3 tillfällen med bröstsmärtor, typ en kraftig "kramp" som klingar av efter några minuter. Men sent igår kväll ville det fjärde tillfället inte gå över , det kom flera vågor med smärta efter varandra, och det gör ont! Jag ringer onkologen och få tala med jouren som tycker att jag ska åka in till akuten för Ekg. Kul! Lördagsmidnatt, mannen har tagit en whiskey och taxi lär det vara svårt att få....Smärtan har iallafall klingat av och jag är trött så maken och jag bestämmer att om jag får mer smärta så åker jag in annars väntar vi till morgonen. Sagt o gjort, vi körde in kl 9 och sedan tillbringade jag drygt 4 timmar med att få tagit Ekg = utan anmärkning, blodprover = utan anmärkning och en skiktröntgen av lungor med kontrast = utan anmärkning. Rtg gjordes för att utesluta blodpropp i lungorna.
Jaha....då är det väl min undermedvetna, och då pratar vi VÄLDIGT undermedvetna, ångest som ger mig smärtor....Jag har ingen ångest och är den minst ängsliga människa man kan tänka sig...suck.....man blir trött för mindre...
Iallfall är jag väldigt tacksam att jag bor nära 2 utmärkta stora sjukhus som faktiskt gett mig en utmärkt vård, så även idag.

Dag 114

Lugn lördag. Vi har varit och huggit gran, säkert odlingens största....Vi gillar stor bred gran så vi har plats till allt vårt pynt :o) Har även hjälpt yngste sonen med att städa ut prylar ur hans rum, han ska få omgjort och ommålat efter helgerna så visst behövdes det rensas. Han fyller ju 13 på lille julafton så det var dags att städa undan gosedjuren...

Dag 113

Två goda saker idag, nej tre!!
1. Jag kan nästan inte känna tumörjäveln....rävgiftet måste ha tryckt till den ordentligt:o)
2. Jag fick en ljuvlig julgrupp av ett par kollegor idag, det värmer så gott....
3. Jag har fått tillbaka min bärbara efter 4 veckors reparation (hade den bara 3 dagar hemma sist). HP support kan vänta sig en ordentlig reklamation.....
I övrigt är jag trött och matt. Mina värden var utmärkta så sprutan hade god effekt, men tröttheten finns där ändå. Hostar väldigt också...

Dag 112

Jag är rätt pigg på dagen men när kvällen kommer kastar sig all trötthet och tungandning över mig....Ska nu kasta mig själv i säng....

Dag 110 o 111

Igår var en sunkig dag som gjorde att jag inte orkade skriva något alls...
Idag har jag mått mycket bättre och även varit på 3 rätters jobbjullunch. Smakförändringarna har bättrat sig så det var nästan riktigt gott...desserten var godast, fortfarande är det sött som smakar bäst, salt och syrligt är fortfarande lite konstigt. Jag längtar efter frukt....
Nu på kvällen känner jag mig sliten, tungandad och hostig och ont lite här och där. Får se imorgon hur mina värden är, om sprutan jag tog har hjälpt.

Dag 109

Det är en mycket lugnare dag idag, har inte så ont men däremot värmevallningar hela tiden. Jag svettas som en iller, framförallt över skulten och i nacken och vallningarna bara sköljer över mig oavbrutet - liiite jobbigt....framförallt om man har peruken på sig. Men det är inget stort problem idag eftersom jag inte tänkt jobba eller lämna huset idag så jag kan hasa omkring svettig och trist här hemma.
Jag gillar inte det cellgift jag får nu, det ger så mycket extra skit som det andra jag fick inte hade, där hade jag i stort bara illamåendet, trötthet och en liten smakförändring. Med detta, Taxotere, har jag jävligt ont några dagar + en rätt stor smakförändring. Det känns som om min mun är belagd med en yta som gör att jag inte känner smakerna, det är främst salt som jag inte känner/blir konstigt vilket innebär att mat just nu bara är bukfylla för att man är hungrig. Och jag GILLAR mat ju!!! Skittråkigt att inte känna riktig smak... Dessutom känns jag uttorkad, ögonen klibbar, mun o hals är snustorra och gör lite ont, likaså underlivet....Jag känner mig dessutom svullen överallt från fingrar till mage och det är ...obekvämt...
Nåväl - det är bara att bita ihop och tänka att det hela snaaart är över, bara en gång till, bara en gång till, bara en gång till.....

Dag 108

Lullar omkring i pillerdimma....

Dag 107

Ont.
För att kunna fira svärmors födelsedagslunch tog jag ett starkpiller, vilket gjorde mig hyfsat smärtfri och småhög....Annars bara sovit, denna helgen får gå till det.

Dag 106

Lugn o skön dag, har slappat mycket. Fast naturligtvis fanns det något cancerrelaterat idag också - jag såg igår att jag fått en blåsa under "picclineplasten" så jag fick klippa upp den och i o med det gå till distriktsköterskan för ny omläggning...Min kropp vill inte ha piccen längre nu:o)
BARA 2 1/2 vecka till att stå ut!!
Vi har haft julbord till middag ikväll - supergott och jag är vääldigt mätt. Vi hade pratat om att gå ut men det är så icke prisvärt att betala ett julbord själv...Så vi slog till här hemma ikväll med sill, lax, ål, köttbullar, jansson, skinka och lite till + snaps och julöl. Här gäller det ju också att passa på innan smakförändringarna slår till fullt ut och inget smakar, jag känner lite av det men inte som det blir lite senare i veckan. Jag har lite ont i kroppen men det är rätt lugnt än så länge, jag tog liten dos cortison igår för att skjuta fram det lite....fy på mig...men jag ville ju ha julmat o snaps idag...

Dag 105

Fixat o donat idag också. Till o med jobbat en dryg timme fast jag inte skulle....det gäller ju att ta vara på dagsformen. Även kvällen har varit fartfylld, först ett besök på en gymnasiefriskola som sonen kan tänka sig at söka till och efter det inköp av födelsedagspresent till svärmor som ska uppvaktas på lördag, men det fick bli den enkla utvägen, ett presentkort, får skylla på min ork :o) Men nu är jag lite sliten och ska faktiskt gå och lägga mig

Dag 104

Cortisonstinn dag! Först lite inköp, sedan jobba lite mer än tänkt, hämta barn vid skola, tvätta, bakat lussebullar, middag, lagt in lite sill, dammsugit.....Ja det gäller ju att passa på dessa dagar av energi. Jag har även tagit min spruta för att hjäpa mina vita blodkroppar, och när jag läser biverkningar så är de vanligaste "skelettvärk" - precis vad jag INTE behöver ihop med Taxotereontet.....men va fan, det är väl bara att stå ut...

Dag 103

Alltid är det nåt!!!
Jag sov jätterisigt inatt, kom inte till ro, många värmevallningar störde och hjärnan ville inte koppla av. Körde in till jobb, och vid tio snåret ringde käre doktorn och sa att mitt blodprov inte hade kunnat analyseras så jag var tvungen att ta om dem för att de skulle kunna ge mig min behandling. Så, hem vid 12, hämta papper, köra med maken till Malmö, ta nya prov, luncha och shoppa lite på Ikea i väntan på analys - jag hade min beh tid kl 15.00, till mottagn för att kolla resultat och det var ok så det skulle bli beh. Då krånglar piccen...de fick bara ett minimalt backflöde hur de än försökte. Röntgen kanske, men det var varken jag eller de pigga att vänta på, så efter en stunds dividerande så körde vi igång med behandling under kontroll. Allt gick väl och jag ska även få ta spruta imorgon för att förhindra att jag går ner mig så i vita blodkroppar. Då kanske jag inte mår så risigt denna gången, det onda till helgen lär jag få stå ut med men det går att mota lite med piller....Herregud vad man frivilligt petar i sig alla möjliga piller!
Det stora idag är ändå att jag nu bara har 1 behandling kvar - Hurra!

Dag 102

Inget speciellt idag...jobbat lite, vilat, kört barn, ätit middag...
Känner mig lite matt - låga värden matt - och det ska jag ju inte känna dagen innan behandling! Men det är väl bara hjärnan som inte vill. Jag har ringt för att kolla mina värden men de syns inte i deras dator än fast jag tog dem kl 9 i morse. Det är nackdelen med att jag inte tar dem i malmö, de måste skickas dit. Nåväl, jag får väl veta imorgon...

Dag 100 och 101

Här går man och missar att blogga på den hundrade dagen....sanslöst ju! Men gårdagen gick så fort att jag inte hann med. Sen frukost, lite förmiddagspyssel, lätt lunch för att sedan gå och se eftermiddagsföreställningen av Anders Jansson och Johan Wester (hipp hipp killarna) i deras nya show som heter 500. Helt underbart, jag skrattade ibland så att jag grät...De kör ett helt nytt koncept - en form av historiegenomgång. Alla i publiken (max 500 pers) får ett stort kort med en historisk person på med diverse obskyr fakta om den personen (jag fick Carl von Linné) och sedan spinner Anders o Johan på dessa kort och på publiken - det blir nästan en stå upp kväll fast ändå inte. Det var helt enkelt fantastiskt bra! Vi gick 4 familjer och alla, även barnen, tyckte det var toppen. Efter showen var vi hemma hos den ena familjen för glögg, god mat, karaoke och kortspel. Väl hemma vid midnatt så bara stöp jag i säng, utan tanke på bloggning...
Och idag är det första advent, härligt med stjärnor och ljusstakar som ljuser upp det gråa vädret. Vi ska nog ge oss ut en liten sväng (tillsammans med halva skåne) och handla någon julklapp. Får se hur mycket jag pallar för det senaste är att jag har ont i vä ben. Det känns som muskelont och ibland kramp och det har utvecklat sig från vaden till att även vara baksidan av låret - det är väl en ny jävla biverkning....Får fråga på tisdag när jag ska få min behandling. Om det blir någon...min senaste noja är att jag ska ha taskiga värden eller nåt annat skit som gör att de måste skjuta upp det. Och armen där jag har piccen reagerar nu mot något och ger mig fula röda märken runtom plastinpackningen. Ja ja det är alltid nåt på gång....
Men nu ska jag njuta av första advent med kaffe o lussebulle!

Dag 99

Haft en bra dag idag också, det gäller att njuta av dem, de är inte alltförmånga just nu känns det som. Så jag har jobbat, shoppat lite och haft en god middag med familjen. Jag gillar att vi alla äter middag tillsammans, vi gör det i o f alla dagar men fre - sön dukas matbordet istället för köksbordet och vi gör lite mer av det. Men nu är jag trött o ska trilla i säng.

Dag 98

Mått bra idag och därför jobbat, fixat o donat, shoppat och haft mig så jag är helt slut nu.....
Godnatt!

Dag 97

Har fixat lite...:o) Köpt lite julblommor som jag fixat lite med och även gjort iordning adventsljusstaken så att den är klar till söndagen. Ooooo vad duktig jag är......
Jag köpte bl a en rosa/vit amaryllis och en miniamaryllis. Jag är väldigt förtjust i amaryllis, jag har redan 2 röda varav den ena blommar redan. De nya får stå svalt en vecka till så att de inte blommar för tidigt. Köpte även hyacinter för det är ett måste, hyacintdoft är juldoft jag gillar även om den kan bli kväljande om rummet är för litet, men de vita doftar inte så mycket.
Nu ska jag på jobbmöte och sedan ska vi på jobbet ha "temaafton" och temat idag är Kuriöst. Jag gissar att vi ska titta på Historiska museets Kuriosakabinett som precis öppnat och sedan äta lite mat någonstans. Vi skulle även ha med oss en kuriös sak, vilket inte är det enklaste...men jag har tagit med 2 små vikta pappersdockor som jag fick som 11 åring - vad ska man med sådan dockor till egentligen är min undran, inte att leka med iallafall..
Lite trevligt ska det faktiskt bli....

Dag 96

Något lite bättre i förkylningen, känns det som. Men humöret är inte speciellt bra...rätt lågt faktiskt. Att gå från att vara den som fixar allt till att inte orka och inse då att inget blir fixat gör mig sur. Framförallt nu i adventstider med allt vad det innebär. Hade jag varit själv så hade jag skitit i allt (fast jag är en julgalning) och tänkt att det tar jag igen nästa år, men jag vill ju inte heller att mina barn ska komma ihåg detta som sunkjulen....Visst förstår de att jag är sjuk, men ändå inte...Och min man...tja det finns väl en anledning att jag är fixaren..Han gillar också jul och allt därtill men från det till att göra ngt...Nu ska jag vara ärlig - att göra ngt, kan ju innebära att göra det JAG vill, som JAG vill ha det. I fixaren ligger ju också personen som vill ha kontroll...
Suck!

Dag 95

Sunkdag....superförkyld! Att det alltid ska vara något som håller en från att må bra...
Skulle egentligen skriva något om identitet och om den ändras i o med detta men orkar inte.
Jo va f...
Min identitet ändras inte av att jag har bröstcancer. Den utvidgas kanske och blir mer insiktsfull eller så men ändras inte. Däremot kommer jag aldrig att vara den Lena jag var innan och det sörjer jag lite men men det är inte en förändring av min identitet som sådan.
Att vara en av bröstcancersystrarna är en delaktighet jag behöver just nu liksom jag behövde en delaktighet med andra diabetesföräldrar när sonen fick diabetes.
Så var det sagt!

Dag 94

Så var denna helgen över....Det blev inga lussekatter bakade men några fönster putsades iallafall. Vi var dessutom på julmarknad i Råå idag. Inte så jullikt i regnet men...jag inhandlade en krans till dörren och ett hängande julpynt som jag bara inte kan beskriva utan att hålla på länge och det orkar jag inte. Jag har dessutom nu blivit ordentligt förkyld men ingen feber så jag överlever nog....

Dag 93

Jag mår faktiskt bättre idag, gårdagen var väl bottenhålet....Jag trodde helt klart att jag var på väg in i en infektion av något slag, frös och kände mig superrisig men det gick över av sig självefter ett par timmar i sängen. Jag var i kontakt med cyt.mott 2 ggr och om det hade ökat hade jag åkt in. Mina värden hade ökat en liten gnutta så det var ju bra och det var väl tur att jag äter mina antibiotika nu...
Måste också delge ytterligare en liten biverkning av taxotere, näsblod...Inte rinnande näsblod men var gång jag snyter mig så finns det blod (näsan är lite förkylningsrinnig). Och för att forsätta med symptom så tycker jag att mina klimakterievärmevallningar har lugnat sig lite, tycker inte att jag är så störd på natten av dem just nu, eller så har jag bara vant mig..
Men nu mår jag som sagt lite bättre så kanske jag kan åstadkomma något här hemma idag, kanske baka lussebullar? Kanske putsa insidan på något fönster? Utsidan som är jobbigare (och skitigare) lämnar jag åt maken:o)

Dag 92

Orkar inget alls, mår risigt...

Dag 91

Det börjar ju bli tjatigt med all min klagan, men tyvärr mår jag skit. Jag ringde jobbet och meddelade att jag inte kunde jobba, varken idag eller imorgon. Konstigt nog lättar det lite när jag har tagit det beslutet - där ser man hur omedveten jobbångest man har - man SKA prestera...
Cyt.motttagn ringde precis och meddelade att min neo vita (nybildade vita blodkroppar) låg på 0,1 och de har aldrig varit så låga (ska vara mellan 1,7 -8) och jag hade 4,3 innan behandlingen. Käre doktor vill att jag ska börja med antibiotikan igen för nu har jag inget immunförsvar alls...Så det är bara att bita i det sura äpplet och starta kuren och hoppas att magen pallar.
Jag klagade lite over allt det onda och cyto.syster sa att det bruka hålla i sig en vecka så då hoppas jag att det vänder i helgen. Hoppas!!!

Dag 90

90 dagar med diagnos....tiden går...
Och jag orkar ingenting, slut i kroppen, ont i buken och bröstkorgen, ont i munnen och torrkonstig, huvudvärk och ont i arslet....Ingen hejd på eländet. Skit också!

Dag 89

Inte så ont idag, mer en ömhet och trötthet i hela kroppen. Får se, det har ökat mot kvällen de andra dagarna.
Jobbat som en iller....alla sliter i mig de timmar jag är på jobbet, både glädjande och tröttande....

Dag 88

Något mindre ont, men ont ändå...
Var inne på jobbet en timme och skulle behövt vara där mer men var tvungen att hämta upp maken som varit på läkarbesök han också...Vi är flitiga hela familjen just nu på att gå till läkare :o)
Jag hoppas att smärtan minskar nu så att jag kan jobba lite i resten av veckan innan de låga värdena slår till och tar orken för mig. Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan när hon fick näsblod....

Dag 87

Inget roligt alls, är definitivt hämmad denna helgen av ont överallt. Småont som ibland blir mycket ont och sedan klingar av igen....Jag har lagt av med antibiotikan för jag tyckte att en del av ontet var min magkatarr och det behövde jag inte som en ytterligare faktor....

Dag 86

Ont....i hela kroppen nästan, det ömmar och hugger i "mjukdelarna" inte i lederna. Det känns som om någon petar runt med något i lungan, till bröstet, till hjärtat, till äggstocken till levern osv. INTE roligt!!

Dag 85

Redan igår kväll kände jag av ett "ont" tryck över hela bröstkorgen, från axlar till revbensslut och det har jag idag också, det är inte helt konstant men nästan. Lite obehagligt men jag kan leva med det just nu iallafall. Helt klart är att det känns att cortisonen är ute ur kroppen, jag är inte lika sprudlande som tidigare dagar. Sedan känns nog antibiotikan lite i magen, jag får ta magkatarrsmedicinen lite oftare, men jag vill fortsätta så länge det går med antibiotikan. Skönt att inte jobba idag....Jag kan slappa denna helgen och hoppas att det släpper lite till nästa vecka.

Dag 84

Ännu en bra dag....Var på läkarbesök idag och visst krymper tumören, skönt! Allt var bara bra men jag ska ta ytterligare en kur med antibiotikan för att inte riskera mer bakt i min stackars piccline. Vi pratade lite om kommande ev biverkningar på taxoteren, mer trötthet, ledvärk och hon sa att jag skulle ta det lugnt och jag har ju redan aviserat att jag inte kommer att jobba något större i december. Jag frågade också lite om varför jag gör det omvända - cyto först och op efter. Men min tumör, eller rättare sagt 2 tumörer var ett så stort område tillsammans att man ville vara säker på att få med allt, därav en krympning först...Tänk, i feb sågs inget på mammografi och 6 mån senare är det ett område som är 9 cm stort!!!! nu är det "bara" 5-6 cm stort i timglasformat. Nåväl, jag är nöjd med min behandling och har stort förtroende för min läkare (som jag INTE gillade på vårt första telefonsamtal :o) Hon känns noggrann och är väldigt rak i samtalen.
Bra dag!

Dag 83

Inget illamående!!!Det är ljuvligt att slippa. Annars är jag cortisonstinn och fin och inne och jobbar en stund - det gäller att passa på innan det avtar och de nya ev biverkningar slår på....
Till o med sovit gott inatt, härligt.

Dag 82

Då var behandling 4 indroppad! Känns faktiskt bra, har ju oroat mig för bytet av beh, men nu är den igång och det är bara att följa med.Men min picc läckte igen så de fick kapa en bit och sätta på nytt fäste, beror lite på att den sitter i armvecket och att jag använder armen så pass som jag gör, trodde de. Hoppas den håller för mina sista 2 ggr..
Jag har just nu skällt ut HPsupport ordentligt för min bärbara krånglar i starten och jag får upp några rutor som jag inte vill se. Nu ska den skickas iväg igen....Suck!

Dag 81

Detta har inte riktigt varit den "bravecka" som det skulle varit, infektionen och en allmän risighet har lagt viss sordin på livet. Imorse vaknade jag med lätt yrsel och obehag. Ringde cyt.mott. och ynkade mig lite, de bad mig ta en sänka också när jag skulle ta mina prover idag. Dessutom var det fel dag att känna sig knepig på, storsonen skull äntligen få opererat sina stortånageltrång kl 8.30 och eftersom jag är förste sjukhanterare i detta hemmet ville jag med. Jag fick be maken köra med in för jag ville inte riskera att mitt obehag skulle växa och jag då vara ensam med sonen men allt gick bra, han har nu nageltrångs-opererats på 4 sidor och jag kunde lämna mina prover på labbet i Lund. Cyt.mott ringde ikväll och mina provsvar var jättebra, även sänkan så då är det väl bara jag som känner mig risig.....psykiskt kanske efter som jag imorgon ska få min första taxoterebeh och äta mina 96 tabletter cortison (32 idag).....fast min piccarm är aningens svullen - det känns i armhålan och klockan sitter för hårt.
Jag jobbade ett par timmar på rent tvång och det är inte roligt men va fan...Jag kan iallafall minimera det till brandkårsutryckningar...
Dagen höjdare är att detta inlägg skrivs på min kära bärbara som kom tillbaka nu ikväll med utbytt hårddisk och moderkort efter 4 veckors service....

Dag 80

Kall och vacker dag idag. Jag ser fram emot kyla och julstämning, har alltid varit en julälskande individ och har inga problem med tidig julexponering - jag har köpt julprylar mitt i juli i New York. Stilren pyntning av julgranen är inte heller något för oss - allt ska med som vi har anknytning till från värsta prålkulan till makaroniängeln till barndomskulor. Vi har alltid en stooor gran och hänger i massor av pynt.....mmm längtar redan....
Gårdagens gås var väldigt god, så även svampsoppan och äpplekagan. Och vi hade det trevligt hemma hos svärföräldrarna också, åt tårta, godis och lekte charader.....Idag ska jag inte göra något av större vikt o värde, jag har en känsla av att jag ibland "överanstränger" piccarmen, vilket inte är så konstigt eftersom jag är vänsterhänt o måste använda den, så jag måste tvinga mig själv att låta den vila. Nå, den jobbar ju inte så hårt i sängen när jag tittar på en flock avsnitt av Frasier...

Dag 79

Vi hade en härlig födelsedagskväll för maken igår och omelettsushin blev jättabra även om jag fick förenkla det lite p g a en olycka...Jag slant med den nyvässade kniven och höll på att skära av mig hö tumme...jisses vad det blödde - det blev till att lägga tryckförband för att det skulle sluta. Jag får vara försiktig när jag lägger om det idag för det börjar nog blöda lätt. Tur man har steri strips, kompresser och gasbinda hemma.
Jag har sovit risigt natt igen, dels piccskiten som stör i vä arm och nu en puserande tumme på hö sida - jag har vaknat var gång jag vänder mig och dessutom har jag haft värmevallningar - av med täcket - på med täcket - av med täcket osv.....Och vi ska ut och äta gåslunch på Östarps gästis kl 13.00 för att fira svärfar och sedan hem till dem för vidare firning - Är jag på humör för det....Njae..inte riktigt, men gås längtar jag efter...mmmmm. Ah det är bara att bita ihop och se glad o pigg ut för deras skull.
Dessutom faller vinterns första snöflingor där ute men det är inget som lägger sig, till yngste sonens sorg. Jag gillar snö men den ska ju ligga i december och över jul....

Dag 78

Min älskade mans födelsedag (och svärfars!). Vi sjöng och gav paket i arla morgonen, mysigt men trist när alla ska iväg till skola mm - visst borde alla vara lediga på sin födelsedag:o) (och andras).
Jag jobbar mina 4 timmar idag och sedan ska jag pyssla ihop kvällens födelsedagsmiddag som blir japansk. Vi älskar sushi....och jag gör rätt god sådan om jag får säga det själv (tack A för allt du lärt mig). Jag ska idag testa att även göra omelettsushi vilket jag inte provat tidigare, spännande. Allt tar bara sådan tid, inte svårt men tidsödande - men jag har ju det, tid alltså...

Dag 78

Sov oerhört illa inatt, alldeles för mycket tankar som galopperade runt, och inte bara cancertankar, ibland blir det bara så....Mackor, te och ett avsnitt av House fick mig iallafall så smånigom i säng igen (kl 04,30 efter 2 timmar uppe).
Jobbat, mathandlat och gjort Kyckling Marengo till middag, har nu fått mig till att gå i strejk för resten av kvällen - bara slappa.....

Dag 77

Vaknar och mår så väldigt mycket bättre..........underbart! Jag har sovit bättre eftersom jag inte har så ont och att svullnaden i armen har gått ner. Hurra för antibiotika!!
Har tagit nya prover och ringt in o meddelatt att jag mår bra. Har t o m tagit mig in på jobbet för att få undan lite och det känns bra. Snacka om att dagar går upp o ner hela tiden - det är helt rätt att när jag bokar in något så säger jag att -ok jag har skrivit upp det sedan får dagsformen avgör om det blir av.

Dag 76

Aldrig får man vara glad.....Jag vaknar med prickar i ansiktet - tack för det penicillinet!
Ringde in till mott och berättade och de lovade återkomma. Jag körde in till jobbet trots att jag inte riktigt kände mig ok för det men nu hade det samlat på sig lite och jag hade lite jobbångest.
Väl där så ringde läkaren och var bekymrad - mina värden (som togs igår) var lägre än i torsdags då de eg skulle vara som lägst och jag hade stafylokocker i armen som dom var oroliga att de skulle sprida sig till en ev blodförgiftning.......Jag har ju inget försvar.
Så nu har jag en ny antibiotika + att jag tagit cortison och antiallergipiller. Jag tycker att svullnaden har gått ner i armen så det ser u att fungera. Jag ska iallafall åka in om jag får mer symptom typ feber eller så, och imorgon ska jag lämna mer prover och även ringa dem och berätta hur jag mår....
Är man inte trött innan så blir man...(och visst känner man alla möjliga symptom nu eller).

Dag 74 o 75

Det blev liksom inte av att blogga igår....Jag saknar min bärbara...
Middagen i lördags var trevlig och jag klarade 6 timmars umgänge utan att förgås helt av trötthet:o) Men igår började jag få ont i den satans piccen igen och imorse var et rött vid insticksstället och armen var lite svullen..Det blev ett besök på cyto.mott. för koll och blodprov o odling - för visst var jag infekterad denna gången. Så nu knapras penicillin igen, tur att det är en vecka till beh så den inte blir uppskjuten. Jag tycker att mina behandlingar är piss, pest o senapsgas men jag vill inte få dem uppskjutna så att jag måste gå fler veckor med picc och all annat. Jag vill ju att det ska ta SLUT!!! Allt detta är så tärande.......

Dag 73

Känner mig pigg idag! Man o barn är och bowlar med vännerna och jag stannar hemma och vilar för vi ska sedan få middag hos vännerna och då vill jag kunna orka med...Dessutom hade jag inte kunnat bowla för jag är vänsterhänt och har ju piccen i vänster arm och det stoppar sådana aktiviteter.
Nu ska jag måla naglarna - det piggar ochså upp...

Dag 72

Ledig dag, vi gjorde lite utflykt i det vackra vädret till Vallåkra naturreservat och stenkärlsfabrik. Det var inte en lång promenad jag orkade men dock...och naturligtvis var jag tvungen att handla 2 värmeljuslyktor i affären. Deras stenkärl liknar de brunaHöganäskrusen.
Är så matt...svårt för andra att förstå hur det känns och att när det slår till vill jag bara lägga mig ner. Men det går ju över, framåt måndag eller tisdag så är jag piggare igen när värdena vänder. Jag är glad att man sedan har en skön helg när allt känns nästan som vanligt. Jag avundas dig inte Helena som har intensivbehandling med 2 veckors intervaller...

Dag 71

Jag (vi) har underbara vänner. Igår kväll efter vi ätit en god middag och jag tänkte slappa i soffan, ringde det på dörren och utanför stod ett stort hiskeligt gäng av vuxna och barn som skrek Bus eller Kaffe (!). Det var våra bästa vänner som kom med Halloweenblomma och spöktårtor.Det var bara till att göra kaffe och bjuda på lite whisky :o). Snacka om att bli glad över sina vänner!!!
Är trött men glad...
Var imorse och lämnade blodprov, får se om de ringer och varnar för för låga värden....

Dag 69 o 70

Tjo, när jag skulle skriva gårdagens inlägg på kvällen så var ingen dator ledig. 3 tonåringar LANade, dvs var uppkopplade ihopa och spelade World of warcraft och tänkte göra det halva natten. Och min bärbara dator befinner sig fortfarande hos datordoktorn efter totalkrash.
Så nu är det dag 70 och jag känner av att mina blodvärden är under mattan. Känner mig oerhört svag och måste vila hela tiden. Det är först imorgon jag ska lämna blodprov och jag har kännt av det redan i måndags så de är nog låga....

Dag 68

Riktigt skönt att komma till jobbet idag, att komma iväg hemifrån. Det var kanske vad jag behövde för att bryta den frustration, ilska och irritation över precis allt som jag haft i helgen. Jag har haft fullt upp de drygt 3 timmar jag varit här (man är så efterlängtad:o) men nu ska jag köra hem till familjen som har novemberlov....
Hoppas humörvinden har vänt nu.

Dag 67

Vill inte idag heller....Är på dåligt humör, har värmevallningar hela tiden känns det som, sur och grinig...

Dag 66

Sur, vrång och inte på humör alls.....

Dag 65

Lugn dag och lugn kväll. Var hos gudbarnet som fyllde 16 år. Ätit gott och småpratat i 4 timmar...
Jag lade makeup helt efter Look good kursen och det blir snyggt, fast jag väljer ett något kraftigare läppstift. Kul när man har helt nya grejor att leka med. Kände mig riktigt piffig:o)
Ska nu mysa i sängen med en god deckare Jo Nesbö - Frälsaren. Mmmmm

Dag 64

Helt klart lindrigare idag, bara illamående som gick över efter piller, lätt frukost och lite sömn till. Har faktiskt mått så bra att jag varit ute och shoppat!!! Nya jeans och en liten svart topp. Och en sväng till Willys som utan problem dränerade mitt konto på 1033 kr, och jag skulle bara ha lite smått....
Jag har dessutom fått lite sug på Halloween - vi har alltid haft spökfest hos oss och det är kul! Iår har jag sagt att det inte blir någon, men nu...kanske en liiiiten - problemet är att det är när jag är som lägst i värdena och som tröttast - men det går nog att lösa...Alla tillfällen att ha lite fest måste tas tillvara, visst? Pumpa som ska karvas och ställas ut på trappan med ljus är iallafall inhandlad idag!

Dag 63

..den stora kräkardagen...Hann inte mer än stiga upp förrän det var dax trots all anti-illamåendemed tag petat i mig. Steg till o med upp vid 5 för att motverka morgonen med ytterligare medicin. Det sköna är att det är på fm jag mår skit, sedan lättar det.
Så nu sitter jag är med mitt blossande ansikte - vilket är cortisonbiverkning och kommer bara efter de första tabl, inte senare. Hur ska det bli när jag ska öka cortisonet inför den nya kuren om 3 v? Nu tar jag totalt 16 tabl på 2 dagar- då ska jag totalt få i mig 96 tabletter på 3 dagar....viss ökning.Rund köttbulle var visst termen....röd köttbulle...suck.

Dag 62

Så var den sista ECkuren indroppad....Skönt! 3 inne - 3 kvar.
Det är med en viss motvilja man åker in till mottagningen. Jag har inte haft det svårt under de 2 beh jag fått, men det känns ändå. Typ: Skit o helvete, nu bär det nedför igen....bara det att inte känna sig hundra % är jobbigt och allt småskrafs som irriterar. Jag tror att jag lägger mig i sängen, drar täcket över huvudet och kommer fram på fredag....när illamåendet lagt sig.

Dag 61

Måndag och jobbdag. Enda jobbdagen denna veckan om det inte uppstår ett akut behov på fredag..
Mulet och 5 plusgrader...helt ok. Allt som inte är regn är ok. Det är iallafall inte grått i naturen, träden är så oerhört vackra med sina gul-röd-bruna skiftningar och bokskogen på torpet var sanslöst vacker, nästan lika vacker som lövsprickningens skira grönska....(åh så poetiskt...men det var vackert).
Nog med naturskildringar - här ska jobbas!!

Dag 59 och 60

Härlig helg..... Skogspromenader, fika, kortspel, god mat, svampplockning, och bara vara...
Det var inte oerhörda mängder av svamp men vi fick väl ett par liter trattkantareller iallafall, tillräckligt för varsin gigantisk svampmacka för mig o maken och lika mycket med hem.
Det är väldigt skönt på torpet, men lika skönt att komma hem och ha större yta och slippa mulltoa. det sköna med att vara där är just avsaknaden av måsten, fast man har en annan typ av måsten där - Måsten att gå just den rundan i skogen, måstet att fika och äta och fika igen.....
Imorgon är vi tillbaks i vardagen med blodprovstagning inför min 3:dje behandling på tisdag, känns rätt ok - då är jag halvvägs kommen...

Dag 58

Ännu en solig och vacker höstdag. Kall morgon, fick rota fram vinterjackan och handskarna för att kunna cykla till stationen. Det var kallt om öronen så jag svepte en schal om huvudet. Mössa känns inte rätt när peruken är på - tänk om man får med sig allt när man ska ta av den på tåget...tillomed scarf kändes lite konstigt ovanpå peruken..ja ja man lär väl vänja sig under vintern hur jag vill ha det. Svärmor har gjort en så söt mössa med tillhörande halsduk, men jag tro inte det funkar om jag har peruk under...
Ett annat litet problem med att inte ha hår är mina glasögon. Jag är van att ofta sätta glasögonen uppe på huvudet och med hår är det inget problem...Härom morgonen vacklar jag in på toa, sätter glasögonen på huvudet, gör vad jag ska, reser mig samtidigt som jag sträcker mig med armarna över huvudet och av glider glasögonen bakåt...tur att de inte trillade i klinkergolvet...och de är ju tvättbara....Note to self - inga glasögon på huvudet!!!

Idag åker vi till torpet i Huaröd utanför Tollarp för att gå i skogen, fika, plocka svamp, elda i kaminerna, mysa och ha det skönt. Sitter nu på jobbet o längtar till em...
Det innebär iallafall att det inte blir något inlägg förrän på söndag för i Huaröd råder total internetstiltje.

Dag 57

Torsdag och solen lyser över Lund...
Är trött, slumrade en stund imorse efter barnen gått till skolan och innan jag åkte till jobbet, kom hem halv 4 och slumrade en liten stund igen och skulle nog kunna gå o lägga mig nu.....men inte riktigt, ska dricka kaffe och plocka fram grejer vi ska ha med till torpet imorgon. Även om vi bara ska vara där till söndag så är det massor som ska med, lakan och egna kuddar, kläder, massor med mat :o) (lite vin också) och allt annat krafs som behövs...

Dag 56

Undrar hur länge jag ska hålla på att numrera mina inlägg...Jag tyckte det var en god idé i början att se hur dagarna växte, men jag vet inte nu...Nåja, jag håller på tills jag tröttnar eller kommer till ett bra nummer att sluta på...
Lugn dag, jobbat, slumrat och hasat omkring här hemma :o) Helt Ok dag...

Dag 55

Lite trött idag också...men inget en liten eftermiddagslur inte kan fixa :o)
Lagt om piccen idag, det är så sanslöst skönt att få lufta armen en liten stund och bli torkad och pysslad med på armen. Jag kommer slå klackarna i taket den dagen när jag slipper den, för den är en konstant liten irritation 24 tim 7 dagar i veckan. Visst har jag vant mig men den är ändå ett litet gnag.....
Jag känner mig ensam i min behandling när de flesta av er andra har haft op först och sedan cytostatika..men jag får ju tro att min käre doktor vet vad hon gör...Varför krympa skiten när ändå hela bröstet ska väck? Jag får väl ställa frågan n gång jag träffar henne. Inte för att det oroar mig men undran finns där.
Nej, nu ska jag ha kvällskaffe med lite fruktsallad och titta på DHW....

Dag 54

Jaha, måndag igen. Denna vecka har jag lovat jobba 50% eftersom det är min "bravecka" men orken tog helt slut innan jag kom iväg hem idag. Det berodde delvis på att jag var med storsonen hos läkare imorse innan jobbet för att han ska få en OPtid för sina nageltrång. Det blev för många timmar igång. De låga värdena har gjort mig tröttare denna gången än förra. Ont i tandköttet och munblåsor är också mer denna gången.
Fantastiskt soligt väder har det iallafall varit idag, hoppas att det håller sig över n helg så vi kan åka till torpet i skogen o plocka trattkantareller. Det skulle var skönt att vara där, men i hällregn är det mindre kul, framför allt med en stor golden retriever som ska rusa runt i skogen o bli dyngsur och inte hinna torka innan nästa gång han går ut (been there, done that). Jag håller tummar för uppehåll iallalfall.

Dag 53

Ibland är det svårt att skriva, lite hör det ihop med att jag aldrig varit en dagbokstyp. Jag avskydde uppsatsskrivande i skolan där längden på uppsatsen var avgörande. Att skriva kort, koncist och korrekt var inga problem men ordbajsa en massa om all möjligt var omöjligt.
Dettta avspelar sig helt klart här i bloggen men mycket när jag ska kommentera hos er andra. Jag tänker för mycket på vad jag ska skriva och hur jag ska skriva det så resultatet blir en väldigt kort hej o hå kommentar fast jag eg menat att säga mer....Och jag vet ju hur roligt det är att få en kommentar...
Jag ska försöka att bättra mig, det blir ju lättare ju mer jag övar :o)

Dag 52

Oooo sent.....är matt men inte trött. Vi var på en födelsedagsfest ikväll men jag klarade bara 4 timmar sedan skrek kroppen att den vill hem o lägga sig o den skrek högt...Den känslan är så svår att beskriva...omöjlig.. och den bara kastar sig över en. Hjärnan är inte trött men kroppen lägger av liksom...Det är ju de låga värdena på vita blodkroppar som spelar kroppen dea spratt, föhoppningsvis vänder det nu så man piggnar till lite. Det gjorde det förra gången och då var jag längre ner i värde.

Dag 51

Kursen var jättekul, 2 timmar av makeup, schalknytning och kaffe och vi fick en stor nesecär (känns felstavat men orkar inte kolla upp det) med krämer och make-up, kul! Lärde mig faktiskt lite nytt...
Träffade en ung tjej som nog också skulle börja blogga - Vink vink Sandra!!!
Nu efter god middag, gott vin och en Wallanderfilm kallar sängen rätt högt på mig så...
Godnatt!

Dag 50

Oj nu har det gått 50 dagar efter beskedet om Bc, känns som jag levt med det mycket längre...
Jag lämnade blodprov imorse och de har inte ringt så katastrofalt kan det inte vara, eller så har de bara glömt. Jag känner att värden är låga, lite rinnande näsa, halsontet, blåsa i munnen och oerhört, oerhört trött.
Jag ska inte jobba imorgon utan ägna eftermiddagen på cyt.mott för en makeup kurs - Look good - feel better (organisationen finns på nätet, orkar inte ta reda på hur jag länkar)- där man lär sig hantera ett ansikte utan ögonfransar o bryn. Mina finns fortfarande men jag vågar inte gnugga ögonen i tron att de ska rasa...Lite kul ska det bli...(alltså kursen, inte att ögonfransarna ska rasa)
Det ringde precis på dörren och bara jag är hemma, sitter här utan nåt på huvudet, så jag fick väl tryckt ner peruken och kastade mig ner för att öppna - himla tur att den är enkel att trycka på....jag vill inte chocka den som ringer på...Det var budet som skulle hämta vår laptop som lagt av, tur man har serviceavtal (och andra datorer i huset..). Först fläkten, sedan datorn, vad blir tredje grejen, för visst kommer sånt i tretal? Kanke vi kan räkna in tvn som lade av i augusti?
Hoppas det, för nu är jag trött på det.

Dag 49

..som nästan blivit natt.
Glömde nästan blogga idag - gräsliga tanke....
Sov hela fm, jobbade 3 tim, ut o fixade present till syskonbarn, hem o vilade, äta sonens makaronilåda han själv lagat, till skola för att få gymnasieinformation, kolla Grey's på tv, fixa lite och krypa ner i sängen - skönt...inse att jag inte bloggat! kasta mig till datorn för några rader här och skriva några hurraord till Alexandra som börjar sin cytobehandling imorgon.....och nu....KUDDEN!

Dag 48

Jobbat ett par timmar med mer entusiasm än igår så humöret är bättre....
Var på cyt.mott för omläggn av piccen, den enda systern som kan piccline på V-centr var inte tillgänglig så jag fick åka till mott istället. Där konstaterades följande sanningar:
1. Inga bakterier i odling av piccen (sa ju det!).
2. glupande aptit är ingen biverkning hon hört talas om....trist, då är det jag som måste behärska mig för att inte bli en köttbulle....Får väl ta tag i lite GItänk igen - det fungerar rätt bra på mig. Jag kan iallafall inte fortsätta vråläta i och med att jag rör ju mig mindre nu och det har jag inte ork att öka + att med mer cortison till Taxoterebehandlingen som kommer sväller jag ju av det...
Kanske lite fånigt att tänka på figuren i detta läget men jag måste kunna komma i kläderna - tänker inte köpa nya i större storlek!!

Dag 47

Jobbat 3 timmar - inte sugen och fick inte mycket gjort mer än den timmen jag satt i möte...
Trött också efter helgen, vi fick flera besök igår och det blev sent i säng vilket känns idag. Men jag tog en lur när jag kom hem efter jobbet o det hjälpte :o)
Jag har de senaste dagarna haft en glupande hunger, äter som en häst - hela tiden! Visst gillar jag mat men detta är lite extremt, måste fråga imorgon när jag ska in på cyt.mott för omläggn om det kan vara en biverkning. Det skulle vara skönt att skylla på det så att det inte bara är jag som sakta förvandlas till ett matmonster. En 164 cm lång skallig köttbulle....
Fast visst är det svikande aptit som är en biverkning inte tvärtom??
Ont i halsen har jag också (men det hindrar inte ätandet), undrar om det mer beror på torra slemhinnor än infektion, jag äter ju fortfarande penicillin. Ja ja, mycket med det jordiska är det...

Dag 46

Jag är inte på humör alls så det blir ett kort inlägg.
Det glädjande idag är att min älskade förstfödde fyller 15 år. Jag vet att jag hade de svindlande tankarna när han låg som bebis i mina armar - Tänk när han blir tonåring....det kändes oändligt långt borta. Och nu är han här, en stor drul som spelar WoW på datorn och lyssnar på hårdrock - HÖGT! och som även gillar att ligga mellan sina föräldrar i sängen och prata (och killas). Underbara barn!!!

Dag 45

Solen lyser och det är ett underbart väder, men mitt sinne är deppigt. Vet inte varför, för jag mår rätt hyfsat, men det är väl bara så att vissa dagar vill man inte. De där Varför? dagarna och Jag vill inte mer nu! dagarna. Sunkigt är det....

Jag har fått spotta mig i kragen (min systers sammanblandning av 2 talesätt) och få fixat här inför kvällens gäster så det mesta är gjort och sonen är glad, och det är viktigare än allt annat denna helg.

Dag 44

Uuuuuu, trött idag och ändå var jag inne o jobbade 2 timmar vilket faktiskt fungerade även om det var motigt. Men jag har ingen entusiasm alls idag men är samtidigt för rastlös att bara ligga still. Jag har iallafall gjort fläskfilegrytan som gästerna ska få imorgon så kan den stå och gotta till sig.
Ska snart gå på att göra vår middag ikväll, färsk pasta med skaldjur går fort...Sen ska jag bara slappa i soffan. Har eg ingen ork att ha gäster imorgon men för sonens skull får man bita ihop, ska sno till mig en vila på em annars orkar jag inte. Men gästerna är i o f sig rätt självgående, det är ju släkten och de vet ju hur jag mår, så när de väl är här så fixar de allt :o)

Dag 43

Lugn morgon idag också, skööönt! Jag mår faktiskt lite bättre denna gången, hoppas att det håller i sig, eller så dyker det upp något nytt som jag inte kände av förra gången...

Dag 42

Illamående morgon, men där stannade det denna gången, skönt. Primperan stolpiller fungerade.... Har t o m petat i mig lite lunch vilket jag inte gjorde förra gången, då blev det bara te o lite rostat bröd. Huvudvärken har däremot rullat in...

Över till värdsliga ilandsproblem - vår gamla fläkt från 85 har avlidit med en stilla suck. Den är dessutom inbyggd med en svart kåpa, vilket inte fläktar har idag, så om vi byter mot en "modern" fläkt måste vi kakla upp med nytt kakel o fixa o dona en del för att den ska passa in. Maken har varit i kontakt med orginalfläkttillverkaren och de finns fortfarande och säljer en modern insats som vi kan använda men den kostar nästan det dubbla mot en vanlig fläkt. Så vad ska vi göra? Förnya oss med ny typ av fläkt (som nog med allt vad som tillkommer inte är billigare) eller bara installera en i den gamla kåpan....Jag är ju en lat individ så jag tror att jag förespråkar att behålla kåpan. Vi får tänka på saken.

Vi hämtade storsonens (som fyller 15 på söndag) present igår, en speldator, och nu står lådorna här och gör honom grön av längtan. Vi har tidigare kommit överens om att han ska få packa upp den på fredag (för att kunna visa gästerna på lördag) men igår kom han med ett nytt förslag. Om han idag får tillbaka sin provräkning med MVG så får han packa upp den redan på torsdag. Snacka om att det kliar i fingrarna...

Dag 41

Då var andra behandlingen indroppad..."Näskänslan" var inte lika stark denna gången, skönt.
Är nu bara matt o trött, ska försöka hålla mig vaken över Desperate housewives.
G`natt....

Dag 40

40 Jämn o fin dag att få beskedet att tumören krympt lite redan av första behandlingen!!! Härligt!! Ät skit tumörjävel!
Men så visade jag min piccline och den var lite ful vid insticksstället och då sa doktorn genast att vi får skjuta på behandlingen och ge dig penicillin. Jag envisades med att om det hade varit inf hade jag haft mer besvär och att det bara kommit när distriktssyster joxade väldigt med den förra tisdagen. Iallafall så togs odling , fast det fanns ingen vätska att odla på så hon fick ta en liten torr bit "snafs" och sedan rengjordes den och lades om. Så nu har äter jag penicillin "för säkerhets skull" (i vanliga fall får man be på sina bara knän för att få antibiotika) och får min behandling imorgon som planerat. Ibland lyser verkligen solen
Storsonen fyller 15 på söndag och vi ska fira honom på lördag så jag vill vara lite på benen då och kunna laga mat mm, vilket hade varit tvivelaktigt om jag fått beh på torsdag som de ville.

Har jobbat idag och visat mig i både peruk och scarf och det kändes helt ok. Det lutar mest åt att använda scarf....skönast.

Dag 39

Då var man en rakad kvinna.....
Håret bara rasade och drev mig till vansinne (jag har väldigt tjockt hår i page), det låg högar av hår överallt och jag kunde inte kamma mig eller göra något med håret. Så jag ringde kära systerdottern som är min frisör och sa att nu är det dags. Vi lämnade ett par millimeter så jag känner mig lite som deltagare i Prison Break/GI Jane....Men det är faktiskt rätt fint och ger mig lite tid att vänja mig vid helt skallig. Och jag känner mig lättad över att ha gjort det.
Som svar till Pysans komm igår så kliar det inte, bara ont men nu efter rakningen är det bara en lätt ömhet. Peruken testades och är helt ok faktiskt men fortfarande en peruk.....Måste köpa fler scarves. Har köpt en Buff via nätet(såg det hos dig Pys och var tvungen att Googla fram vad det var) som jag hoppas kommer snart.
Imorgon är det dags för onkologbesök och sedan på tisdag behandling 2.

Dag 38

Jag har så helsikes ont i hårbotten. Det gjorde ont när det blåste i håret igår (konstig känsla att få ont av vind i håret) och att lägga huvudet på kudden gjorde ont....snart dags för rakning.
Lugn lördag, make och lilleson är på både fotboll- och handbollsmatcher hela dagen så jag och storson kan slappa runt här hemma...har inga måsten alls - skönt.

Dag 37

Mmmm Fredag, äta god middag, dricka gott vin, spela kort med barnen (plump o jag kom 3:a).
Livet är rätt gott iallafall.

Dag 36

Tjatigt med måbradagar? Jag njuter av att kunna vara som vanligt, men med den naggande lilla påminnelsen att på tisdag bär det nerför igen....
Stora sjukvårdstjataren har slagit till igen - Storsonen har problem med nageltrång på båda stortårna (stortåarna?) och det har han haft av o till ett bra tag. Husläkaren vår har fixat o donat men ansåg i aug att det inte gick att göra mer utan skrev remiss till ortmott som skickade vidare remiss till Lund för op med narkos eftersom det är mycket som ska fixas. Igår kom remissbekräftelse och att det var kö på 2 månader. Idag ringer jag och får veta att 2 mån kön är förturskön och det fanns inget att göra....Jag förklarade vår sits med att han även har diabetes etc och då fick vi en tid d 15 okt för bedömn hos en ortoped...som kan ge besked dubbel förtur till op. Skönt för han har det besvärligt med att idrotta när tårna är så ömma.

Nu dök det upp besök så jag får gå och vara social.....

Dag 35

Vilken bra dag! Jag känner mig så pigg och det är så skönt att inte hela tiden behöva vila....
Fast jag gick en runda med hunden och när vi kom hem fick jag för mig att direkt plocka alla valnötterna som trillat ner och att flytta sig runt på huk plockandes nötter var skitjobbigt. Det kom en annan hundägare förbi och jag flåsade som en maratonlöpare när jag skulle prata med honom (skämdes lite med en fånig ursäkt - jobbigt att plocka nötter). Vi har sanslöst med nötter iår, jag måste plocka i omgångar eftersom jag torkar dom på låg värme i ugnen över natten och sedan måste de dessutom ligga utspridna ett tag och kollas så att de inte möglar.
Hursomhelst, det är såååå skönt att känna mig (nästan) som vanligt, håret sitter kvar, blåsorna i munnen är nästan borta, ingen huvudvärk.......Så om jag grumlar tanken lite och kisar med ögonen så har det aldrig hänt nåt.......eller.....

Dag 34

Full rulle idag. Först omläggning av piccen (visserligen först 10.30), sedan susa till jobbet, möte, lunchmacka framför jobbdatorn, telefontid, hämta peruken (känns inte riktigt rätt men va fan...), hämta mina glasögon som fått nya glas (4580 pix!!!!!), handla liten reatröja i butiken brevid :o), jobba liten stund till innan jag susar hem för att bilen behövs till annat, laga middag, köra till Willys för att handla, plocka upp o ställa in, göra kaffe och få sätta sig i soffan o kolla på Desperate housewives........och nu sooova....

Dag 33

Idag lyser solen ute och det är milt väder, vilket det faktiskt också var igår, och det påverkar mig positivt.Det är svårare att gnöla ner sig när det är så skönt väder.
Var och lämnade ett nytt blodprov imorse - nu får vi hoppas att det inte också försvinner.

Mår bra, har faktiskt cyklat och tagit tåget till jobbet idag, fast konditionen är som en 85årings. Inte för att jag hade en lysande kondition innan men nu är den direkt frånvarande....

Dag 32

Det går upp o det går ner.....Idag känner jag mig bara trött och tråkig, vill ingenting, bara dra täcket över huvudet och komma fram i april när allt är mer eller mindre över...

Dag 31

Lördag - skönt att ta det lugnt även om vi fick sätta väckarklockan då lillebror skulle spela match idag. Jag mår bra, ingen feber men fortfarande lite ont i armen. Går omkring och småpysslar och njuter av de små vardagliga sakerna i livet. Funderar på middagsmat och tror att jag ska göra paella, det var längesedan.....

Dag 30

Lämnade blodprov idag också, men när cytostatikasyster ringde i em kunde de inte hitta något svar inlagt! Trött man blir!!! Måste nu lämna på måndag också. Armens onda är kanske en gnutta bättre, iallafall inte sämre...
Passade på att ringa om peruken och ska hämta den på tisdag. Det känns bra för visserligen är mitt hår kvar på skulten men det känns dött och livlöst - platt och konstigt - så det rasar väl snart. Fick ett paket på posten med 2 scarves från en kompis - tack P, den gråsilvriga kommer att bli en favorit!

Dag 30, en hel månad med diagnos....vet inte, det känns som en evighet redan...
Pys kommenterade igår med hänvisning till min noja om infektioner, att jag inte ska glömma att leva och det vill jag lyfta upp hit att det gör jag - lever alltså :o). Men allt är fortfarande så nytt, varenda dag bjuder på någon ny känsla och det går upp och det går ner och det är skönt att få utlopp för en del av det här i bloggen och få uppmuntrande tillrop i kommentarerna...... Även om jag skriver för mig själv så är det kul att ni läser så tack alla jag känner och er som jag inte känner för era synpunkter!!!!

Dag 29

Började morgonen med att lämna blodprov tillsammans med sonen som också skulle ta sina årsprover (med anledning av hans diabetes) och han klådde gamla mamma stort, han lämnade 5 rör och jag bara 1...
Cytostatikasyster ringde nu ikväll och meddelade att min vita blodkroppar hade sjunkit rejält vilket gör mig väldigt infektionskänslig så jag skulle akta mig för folksamlingar den närmaste tiden och lämna nytt prov imorgon för att se att det inte sjunkit ytterligare. Detta gjorde mig alldeles nojjig och tänkte igenom dagen för att se vad jag gjort, om det hostats och snuvats i min närhet....Men eg är det inte så stort problem, det gäller bara att vara observant på feber och då direkt höra av sig så att jag kan få antibiotika.
Men lite nojjar jag........

Dag 28

På cyt.mott imorse konstaterade de att jag troligen bara har ett irriterat kärl så jag fick Hiruduidsalva och ska fortsätta med värmedyna. Vi ska ha kontakt på fredag om hur det går, de vill försäkra sig om att det inte är en propp eller så.
Jag blev helt oerhört matt när jag satt på mott, funderade på att köra direkt hem men valde jobbet, jag hade ju sagt att jag skulle komma in....Men jag stannade bara en timme sedan hem och i säng - sov 2,5 tim och kände mig förnyad efter det - skönt.
Men det är lustigt hur denna oerhörda matthet kan kasta sig över mig närsomhelst, utan eg anledning, jag hade ju sovit gott på natten och inte gjort ngt ansträngande innan ....Känslan som är svår att beskriva hur jag känner mig nästan lite yr - lätt om huvudet - och svag som om jag haft maginfluensa och precis lämnat sängen först gången - svårt att förklara....

Imorgon ska jag lämna blodprov för att de ska se hur det påverkats, det har nu gått 10 d eft beh och då ska värdena vara som lägst.

Men nu ska jag kasta mig över säsongspremiären av Grey´s anatomy!!!

Dag 27

Skönt att få omlagt piccen och slippa all häftplast för en stund, men jag har mer ont igen.Syster tyckte jag skulle ringa cyt.mott vilket jag gjort och jag ska in och visa upp armen imorgon kl 10.
Annars mår jag väldigt bra om förutom tröttheten som är stor.

Dag 26

Jag var döende av trötthet imorse men åkte in på jobbet för jag ville vara med på morgonmötet. Jag fick gjort det jag skulle och åkte hem efter 2,5 tim. Jag har ett fantastiskt bra jobb som byråkrat på universitetet, fritt och självständigt med superkollegor och urbra chef som ställer upp till 100. Jag kan komma o gå hur jag vill just nu och det är skönt. Måste fixa med telefontid på min telefon så att jag blir mer nåbar för de "utifrån" som ringer ( inifrån univ vet de flesta nu vad som hänt och att jag nås bäst på mail). En av mina kollegor kommer att hjälpa till med telefontiden o lite till, skönt det också. Jag inser när jag pratar med vännerna som jobbar inom skola o omsorg att de hade fått vara helt sjukskrivna, de hade inte kunnat komma o gå som jag gör.
Staten må vara en lusig arbetsgivare när det gäller löneläget men i frihet slår den det mesta. När jag var småbarnsförälder var det lätt att gå tidigare ibland eller komma senare, bara man löste sitt jobb vid en annan tidpunkt, aldrig någon som ifrågasatte att man jobbade deltid o gick tidigt på em. Min svägerska som jobbade på Ericsson vågade inte gå ner i tid för då skulle de "bra" projekten gå till någon annan, man gick bara inte hem tidigt i den kretsen. Jag hade aldrig pallat det! Familjen är viktigare än jobbet!

Middagen igår hos vännerna var jättetrevlig, men efter 3 timmar var jag helt slut så det var bara att åka hem omedelbart o kasta sig i sängen......

Armen är bättre idag men jag ska kolla upp det med syster imorgon när jag ska läggas om.

Dag 25

Orkeslös idag också och sablars ont i armen forfarande. Det har kanske blivit något lite bättre, eller så har jag vant mig....Kör vetekudden idag också + iprengel. Jag har koll på den så att det inte blir rött eller så.
Den lilla energi jag har idag har lagts på att lägga upp sonens nya jeans och tvätta en maskin. Jag behöver inte tänka på middag idag heller för vi är bjudna till andra vänner som vi inte träffat på länge. Det blir bara några timmar och jag kan behöva det också, inte bara ligga i sängen (make o T är på fotboll och S är hos kompis så jag har huset för mig själv).

Det var en god middag igår och trevligt att träffa vännerna. Jag körde hem 21.30 och det var himmelskt att få lägga sig i sängen. Jag somnade inte eftersom jag lovat leka taxi för killarna och hämta dem kl 00 vilket jag gjorde, men det var så skönt att få fixat lite med armen så den kändes bättre och få ligga i sängen o koppla av.

Dag 24

Matt, trött o orkeslös....Ont i armen, känns lite svullet. I brochyren om piccen står det att man kan motverka en sådan reaktion med värme så jag har haft vetekudden på och det hjälper en stund.
Filmen från igår var rätt tråkig, utan den charm som andra rom/com har typ Notting Hill. Nåja, det är ju svårt att veta innan...och jag gillar ju faktiskt Hugh Grant...Men i denna filmen var han rätt slätstruken.
Vi är bortbjudna på middag till bästa vännerna ikväll och det känns ok, en del av mig skulle nog helst inte men för familjens skull (och för min egen) så ska vi gå - jag/vi slipper ju laga mat!
Så för att göra det bästa av kvällen ska jag nu gå o vila en stund.....

Dag 23

Lugn morgon, bara en kvalmighet. Problemet idag har varit/är ett tryck över bröstkorgen som är rätt jobbigt. Jag fick åka ner till vårdcentralen för att lägg om piccen igen. I tisdags gjordes det inte bra, den har klämt i armvecket och till o med förosakat ett litet blåmärke, men nu är det bättre.
Har även jobbat lite, vilket var ok - fick rensat lite mail och lämnat in min sjukskrivning.

Blombudet kom idag också, med en ljuvlig bukett gladiolus, rosor och gerbera från kollegor. Härligt!!

Vi försökte göra god fredagsmiddag idag - mangochutneyfylld kycklingfile med curry/äpplesås och ris. Jättegott även om min aptit inte var hundra. Petade i mig en öl också.....helt ok

Nu ska jag slappa i soffan med hyrfilm - Music and lyrics med Hugh Grant o Drew Barrymore - lagom lättsam romantisk komedi. Kanske lite saltgodis till...

Dag 22

Jodå, som ett brev på posten (fast med posten av idag kan man ju inte säga så eller..) kom illamåendet imorse igen. Denna gången tänkte jag iallafall inte ta mina piller eller försöka äta frukost, men det var nog lite dumt för när jag väl kräkte fanns där ju inget att få upp - och då gör det ont....Nu har det lagt sig och jag har tagit både piller och lite frukost fast jag har ont i hals/bröst av morgonens övningar...Det var iallafall lite svagare illamående än igår så det går väl på rätt håll. Det blev ju bättre allt eftersom dagen gick igår så det ser jag framemot!

Det kom ett blomsterbud från ett par som var här på kräftskivan - så himla gulligt av dem, blommor piggar upp!! Maken o jag pratade just häromdagen att allt detta med min bc har plockat fram lite oväntade reaktioner från vänner, bekanta o släkt. Någon man trott skulle vara mer PÅ har inte varit det, däremot andra som inte var väntade, vilket faktiskt är lite roligt tycker vi. Vi har ett jättestort stöd av alla och det är väldigt skönt!

Dag 21

Ööööörrrrk. Vaknade tidigt av att jag mådde illa, tänkte att då stiger jag upp och petar i mig de 6 pillerna mot illamående innan det blir värre men HA! Jag hade de nere i en kvart innan de behagade dyka upp igen + 4 gånger till innan jag slockande av kräkutmattning...... Vid tiosnåret provade jag att dricka och det fungerade så då gick medicinen också ner lite senare. 3 timmar senare var jag högröd i ansiktet och på bröstkorgen - tydligen en liten reaktion av Navogan som stopper kräkreflexen. Nåväl, jag kan väl överleva att ta den imorgon också...

Vi var hos frisören i em och provade peruk.....den var rätt ok och lik den page jag har idag så det var ett snabbt val. Nu ska han bara ta ut den för jag har stoort huvud (vilket är anledning att jag aldrig tyckt att hatt/mössa/scarf är kul).

Mår rätt ok nu på kvällningen, har faktiskt varit ute en promenad med hunden. Och jag fixade maten ikväll! Visserligen Knorrs mix Lasagnette men I did it!
Hoppas intensivt att jag inte åker på kräkeri imorgom också.

Kram till alla som tänker på mig!

Dag 20

Sådär! Nu var det igång - Bye bye tumörjävel!! Det var OK med beh. Först några sprutor av cortison och illamåendemedel sedan det röda droppet E som inte kändes av alls och sist storsprutan med C som faktiskt kändes i ...näsan..:) Det var som om jag sniffat på något stark typ ammoniak, det stack som sören under kanske 10 minuter. Syster sa att det var en rätt vanlig känsla.
Nu känner jag mig lite svag och har huvudvärk - inget alarmerande...

Dag 19

Suck, nu sitter den där. Efter en dryg halvtimmestimmes arbete (grävande) sattes piccen (gäller att inte stava med ck) i vänstra armvecket. Från armen i en ven, upp i axeln rakt in och ner vid halsen till hjärtat. Den skulle ju sitta i överarmen men mina vener ville inte det....Armvecket är ju sämsta stället i o m att man böjer armen hela tiden (och jag är vänsterhänt). Det kändes väldigt obehagligt när jag sedan skulle till röntgen för att kolla läget på den. Som om jag hade något som tryckte precis under halsen. Fast den satt perfekt och syster menade nog att det bara var vetskapen om att den fanns där som kändes. och visst kan det vara så, även om jag tror att kroppen måste ju också reagera lite på att något främmande läggs in.
Jag var klar vid 11.30 och åkte vidare en stund till jobbet för att få undan lite vilket kändes bra. Nu ska jag koncentrra mig på morgondagen.....

Dag 18

Nyduschad med sjukhusets antiseptiska svamp inväntar jag morgondagens insättning av PICCnålen jag ska leva med till jul eller så.

Dag 17

Njuter fortfarande av lättnaden. Både jag och maken gillar god mat och denna helg "firar" vi med en massa gott. Nivån sattes redan i tordags när en av mina bästa vänner (vink vink A) bjöd mig på Champagne, underbara dumplings och en asiatisk kycklingröra i salladsblad som var helt himmelsk. Igår njöt familjen här av kantarellmacka med snaps och öl, följt av oxfile med grönpepparsås och hasselbackspotatis och gott vin till det. Ikväll ska det ätas sushi och friterad scampi med jordnötssås - fast barnen väljer friterad kyckling och avstår från sushin. Mmmmmm.
Jag har även inhandlat pistage och chokladglass från Lejonet och björnen för att vi ska avrunda med stil! Jag kommer att rulla in på cytostatikaavd på måndagmorgon.....

Dag 16

Fortfarande soligt!
Det är så ljuvligt att känna sig så lätt till sinnet som jag gör just nu. Vi pratade även sjukskrivning igår och jag fick tänka om lite..Jag hade tänkt vara halvtids sjukskriven och kunna laborera lite med det men det tyckte inte fru doktor. Jag ska nu vara helt sjukskriven och istället meddela när jag är inne och jobbar 50% så fixar försäkringskassan/vårt lönekontor det så att det blir rätt. Och ju mer jag tänker på det så känns det helt rätt - jag behöver inte var duktig och klara allt, mig själv, jobbet och familjen under det kommande året. Det beslutet bidrar definitivt till mitt goda humör idag.

Dag 15

Solen lyser både ute och över mig!!! Inga tecken på metastaser någonstans och inget synligt eller kännbart i armhålan! Maken o jag var fånigt jättelyckliga när vi körde hem, även om det känns liite konstigt att vara så glad över något där grundorsaken stinker. Men glada är vi!
Behandling startar på måndag med insättning av en PICC, som är en nål/kateter jag ska ska ha under hela behandlingstiden och sedan får jag första dosen cytostatika på tisdag.
Jag ska få 6 behandlingar. Först 3 st EC som är en kombination av 2 olika cyt och sedan 3 beh av Taxotere. Vilket tar mig fram över julhelgen (kul!) Sedan operation och strålning.....
Jag är så lättad så det är inte sant både över resultaten och att beh ska börja - också lite kluvet att vara glad över något som kommer göra mig sjuk......fast frisk!
TACK alla som tänkte på mig och höll tummarna, det lyckades ju!

Dag 14

En solig vacker dag ute och mörker inne...
Har några saker att göra på jobbet även om jag nog helst skulle ligga i sängen med täcket över huvudet. Fördelen att vara på jobbet är ju att trots allt så går tiden fortare än om jag skulle vanka omkring hemma. Imorgon kl 09.00 ska vi träffa den charmerande (not) läkaren som jag pratade med i förra veckan för att få besked på mina röntgen och veta när behandlingen startar. Jag drömde inatt att behandlingen blev uppskuten för man måste göra om alla undersökningar.....Dom skulle bara försöka - då sittstrejkar jag i korridoren tills behandlingen startar!!

Dag 13

Tungt idag. Ångesten för precis allt trycker ner mig under mattan...Jag vågar inte ens tänka att jag har ont någonstans för då väcker jag metastasmonstren och DEFINITIVT kan jag inte berätta det för någon annan heller för då väcks deras oro!

Dag 12

Måndag - och en fullständigt olidlig väntan på torsdagens läkarbesök. Jag vill ju starta behandlingen NU!! Men jag måste medge att det skrämmer mig lite också, att inte veta hur det kommer att bli, hur mycket det kommer att påverka mig......

Dag 10 och 11

Igår blev det ingen tid över att skriva, det fixades och pysslades nästan ända till gästerna kom och vi hade en härlig kräftskiva med glada gäster och vädret höll sig bra, vi satt ute i "tältet" hela kvällen förutom dansen som var inne....De sista gästerna gick strax efter 02.00 så man är matt o trött idag. Men det är det värt, jag hade jätteroligt igår!
Vi pratade lite bc igår men inte alls så mycket som jag trodde det skulle bli när alkoholen släpper till. Eftersom jag inte vet något om min behandling än så finns där inget nytt att diskutera....

Dag 9

Fredag, rätt lugnt, men jag tänker på cancern hela tiden - jobbar en liten stund fokuserat - tänker cancer - jobbar lite till - tänker cancer - och så håller det på.....................
Jag ska iallafall gå till kiropraktikern/massören idag för, som han uttryckte det, lite 1000mila service. Jag har inte direkt ont men är oerhört stel och det har många orsaker t ex inte yogat på ett halvår, solfattig sommar och naturligtvis anspänningen över detta. Tänkte att det kunde vara skönt inför kommande behandling att ha "lossat" lite på ryggen. Och jag ska ta upp att yoga hemma, jag vet ju att det är väldigt bra för min rygg.
Väl hemma idag tänker jag laga ostpajerna inför morgondagen (bra med en förrätt innan man går loss på kräftor och snaps) och även bottnarna till chokladtårtorna så är det gjort. Man o lillkille är på fotbollsmatch så tid finnes...

Dag 8

Jag är så väldigt glad över de kvinnor som hört av sig till mig på forumet Allt för föräldrar, för även om man vet att världen är full med kvinnor som haft bröstcancer så känner inte jag någon personligen. Och det är ju så att det bara är någon som varit där som vet hur det känns! Tack för att ni finns (om ni nu läser detta...) När jag vet mer om min behandling kommer det komma frågor till er!

När vår äldste som fick diabetes som 2 åring blev det också väldigt viktigt att prata med andra diabetesdrabbade föräldrar. Någon som förstod precis vad man menade med doser, känningar mm. Allt efter som åren har gått så söker man inte den kontakten längre lika intensivt som ibörjan, helt naturligt.

Men nu i denna känslostorm, som konstigt nog också är ett vakum, behöver jag denna blogg och få läsa om andras historier.

Dag 7

Då var all röntgen avklarad! Jag började morgonen med att efter frukost dricka 1 liter kontrastvätska (oljigt anissmakande vatten) i spec doser under 2 timmar. Precis innan min CT buk fick jag isotoper insprutat i armen för min skelettscint som skulle ske 2,5 tim senare. CT buk var fort gjort, bara 15 min (tack gode gud för det eftersom jag inte fick kissa sista timmen) och jag kunde gå ut o äta lunch med min syster... Halv 2 var jag tillbaka för scinten och den vanliga som tog 20 min gick bra men sedan skulle man ta en roterande av ryggen och då skulle jag ligga stilla i 45 min med armarna över huvudet!!!! Gudskelov så slumrade jag faktiskt under kanske 20 min så det gick det med men det var jobbigt. Och nu mullrar min mage något helt oerhört av kontrasten....

Nu ska jag/vi bara invänta läkarbesöket nästa vecka, jag kan inte skynda på något mer så jag får luta mig tillbaka och vänta. Ska nu koncentrera mig på kräftskivan vi ska ha på lördag -städa lite - handla - ställa iordning på terassen ( och be om skönt väder utan regn)!

Dag 6

6 Dagar som känns som en evighet. Nu har jag iallafall koll på närmaste tiden. Imorgon onsdag ska jag göra både helkroppsröntgen och skelettscinten. Jag har fått tid d 6 sept hos läkaren för att meddelas svar på röntgen och få besked om cytostatikabehandlingen som då börjar veckan efter. När jag pratade med cytostatikaavd och fick besked om tiden d 6 ville jag gärna prata med läkaren innan för att höra om det inte skulle kunna starta tidigare men hon var, enligt usk, väldigt upptagen men usk skulle lämna en lapp med mitt tlfnr till läkaren. Det positiva med denna läkare var att hon ringde en halvtimme senare och förklarade det medicinska med att vänta till d 6 fr att jag skulle få rätt behandling, vilket jag köper, MEN hon förklarade också lätt irriterat att jag minsann inte var den enda kvinnan som väntade på behandling....det fanns massor med kvinnor med bröstcancer minsann! Dessutom hade jag ju fått rtg-tid tidigt tyckte hon och när jag sa att det hade jag fixat själv så sa hon att "ja då försvann ju den tiden för någon annan..." Jag tappade målföret på det! Kul att ha henne som min läkare under vintern! Hon ska få starta min behandling men om jag inte kan komma överens med henne efter det så byter jag ut henne!
Nåväl, jag känner mig en aningens lugnare med vetskapen om att det händer något, även om mina metastasfantasier är gigantiska och jag måste stå ut med dem till den 6

Dag 5

Måndag och jobbdag. Ägnar stor del av dagen till att ringa runt och tjata om tider. Hade fått tid till CTröntgen den 4 sept men jag ringde och ynkade mig till en ändring till i övermorgon d 29. Jag vill ju att allt ska ske nu!!!!! Hit med cytostatikan så att skiten försvinner NU! Tur att man är frisk och envis nog att putta på folk :) Nu ska jag bara fixa fram en snabb tid på skelettscint också + ett klart besked om när de planerar cytotatikan.
Jag har ju en hormonell tumör som lever på mitt östrogen så min hormonspiral ska ut i em (ytterligare en sak att ringa om). Den är iallafall her2 negativ så det är skönt.

Dag 4

Sover rätt hyfsat, det är värre för maken som sover dåligt. Det är ju i nattens tystnad som tankarna maler. Jag fortsätter med att berätta för nära och kära och det är jättejobbigt, inte att prata om det men att ge beskedet, men nu har jag bara 2 stycken kvar av de som måste meddelas. Jag har bett alla att sprida det vidare så jag slipper....

Varför?

Varför skriver jag här? Jag är en rätt lusig dagboksskrivare som tröttnar rätt fort på att skriva varje dag.
Dels vill jag nog finnas till för andra som också drabbats - jag sökte rätt maniskt när jag gissade att detta var mitt öde, därav ordet bröstcancer i titeln, dels är det lite en grej att titta tillbaks på kanske hur jag tänkt. Jag har inte bestämt om jag ska dela ut adressen till mina nära och kära eller hålla det för mig själv. Eller ta bort bloggen helt o hållet....
Nåja den närmaste tiden får utvisa.
Jag har haft typiska ångestsymptom idag illamående, lätt yrsel och ett tryck över bröstkorgen - men det lättade med det en öl o lite jägermeister. Spriten gör underverk!!!! Naturligtvis är det ingen lösning...och under behandlingen är det kanske inte så bra men just nu är det kanon!

Dag 3

Ny dag, nya tankar. Varför måste detta komma nu, jag önskar att det väntat några år så att barnen var äldre och inte behövde mig så mycket.Fast det kanske håller igång mig bättre....
Jag är så oerhört rädd att cancern har spridit sig, fånigt att hjärnan ska leta ut "worst case scenario", men tyvärr är alla ev små symptom en spridd cancer.

Jag såg precis att alla mina datum var urknäppa - hittade i inställningar att kl stod på Stillahavstid - You wish!! Lite sol, bad o vajande palmer och ingen cancer.....

Kväll

Fredagkväll, lite mat, gott vin.....allt är nästan som vanligt..nästan. En underbar korg med godsaker kom hem ikväll från en omtäksam svägerska o svåger. Oliver, kapris, salami, olivolja, pasta, crostini, fikonmarmelad mm. Då får vi sätta i oss det innan cellgiftet eller låta det vänta, man ska ju inte äta sina favoriter under cellgift för då vill man inte ha det sedan.....maken tycker att jag då kan äta lever och broccoli för det kommer han inte att sakna i framtiden - schysst!

Dag 2

På jobbet, förnuftiga jag struntade i mascaran idag och det gjorde jag rätt i. Att berätta och få reaktionerna från andra är tårfyllt. Fick fina blommor av kollegerna.
Livet just nu är ryckigt - ena stunden funkar allt och jag tänker inte på DET -och så helt plötsligt tjongar hjärnan till och DET är det enda som rusar runt. Jag har en galopperande hjärna och förhöjd puls, och det kommer väl förbli så ett tag.........

normalliv?

Vi åker till malmöfestivalen för att lyssna på Hammerfall (storebror gillar hårdrock) och det flyter på, men mina tankar fladdrar. Nästa sommar har jag bara ett bröst.....hur ska jag kunna göra planer för det närmaste året? Barnen pratar om nästa sommarsemester - hur mår jag då?
Åhhhhhhhhhhhh

Dag 1

Så....då var dag 1 här, den dag jag faktiskt aldrig trott att jag skulle stå inför. Att sitta på en bröstmottagning och få beskedet - Du har bröstcancer!

Den 10 jul var jag på vårdcentralen med min knuta och eftersom all var semesterstängt/semesteransträngt fick jag vänta på mammografi/punktion till d 9 augusti.

Efter en ytterligare punktion med större nål började misstanken gro hos mig att det kanske var illa....

Och idag d 23 augusti vet jag. 2 tumörer i höger bröst innebär först cytostatikabehandling och sedan borttagning av bröstet. LITE SVÅRT ATT SMÄLTA.

Min söte man fick nog fotfästet bortsopat mer än mig, jag hade ju en känsla ändå.

Sedan skulle man hem och berätta för barnen - inte lätt alls................den lille känslige grät hejdlöst och den store förnuftige låste nog in det som han gärna gör. Det är mycket att ta in och kanske svårt att inse eftersom det inte syns något på mig - än.

Och sedan berätta för jobbet och de vänner som visste att jag skulle få ett besked idag.

På tal om jobbet så kommer jag att fortsätta jobba än så länge - tids nog kommer tiden när jag måste vara sjukskriven.



Denna blog får bli min ventilation över tiden som kommer.

FAAAN jag vill inte detta!!!!