Dag 9

Fredag, rätt lugnt, men jag tänker på cancern hela tiden - jobbar en liten stund fokuserat - tänker cancer - jobbar lite till - tänker cancer - och så håller det på.....................
Jag ska iallafall gå till kiropraktikern/massören idag för, som han uttryckte det, lite 1000mila service. Jag har inte direkt ont men är oerhört stel och det har många orsaker t ex inte yogat på ett halvår, solfattig sommar och naturligtvis anspänningen över detta. Tänkte att det kunde vara skönt inför kommande behandling att ha "lossat" lite på ryggen. Och jag ska ta upp att yoga hemma, jag vet ju att det är väldigt bra för min rygg.
Väl hemma idag tänker jag laga ostpajerna inför morgondagen (bra med en förrätt innan man går loss på kräftor och snaps) och även bottnarna till chokladtårtorna så är det gjort. Man o lillkille är på fotbollsmatch så tid finnes...

Dag 8

Jag är så väldigt glad över de kvinnor som hört av sig till mig på forumet Allt för föräldrar, för även om man vet att världen är full med kvinnor som haft bröstcancer så känner inte jag någon personligen. Och det är ju så att det bara är någon som varit där som vet hur det känns! Tack för att ni finns (om ni nu läser detta...) När jag vet mer om min behandling kommer det komma frågor till er!

När vår äldste som fick diabetes som 2 åring blev det också väldigt viktigt att prata med andra diabetesdrabbade föräldrar. Någon som förstod precis vad man menade med doser, känningar mm. Allt efter som åren har gått så söker man inte den kontakten längre lika intensivt som ibörjan, helt naturligt.

Men nu i denna känslostorm, som konstigt nog också är ett vakum, behöver jag denna blogg och få läsa om andras historier.

Dag 7

Då var all röntgen avklarad! Jag började morgonen med att efter frukost dricka 1 liter kontrastvätska (oljigt anissmakande vatten) i spec doser under 2 timmar. Precis innan min CT buk fick jag isotoper insprutat i armen för min skelettscint som skulle ske 2,5 tim senare. CT buk var fort gjort, bara 15 min (tack gode gud för det eftersom jag inte fick kissa sista timmen) och jag kunde gå ut o äta lunch med min syster... Halv 2 var jag tillbaka för scinten och den vanliga som tog 20 min gick bra men sedan skulle man ta en roterande av ryggen och då skulle jag ligga stilla i 45 min med armarna över huvudet!!!! Gudskelov så slumrade jag faktiskt under kanske 20 min så det gick det med men det var jobbigt. Och nu mullrar min mage något helt oerhört av kontrasten....

Nu ska jag/vi bara invänta läkarbesöket nästa vecka, jag kan inte skynda på något mer så jag får luta mig tillbaka och vänta. Ska nu koncentrera mig på kräftskivan vi ska ha på lördag -städa lite - handla - ställa iordning på terassen ( och be om skönt väder utan regn)!

Dag 6

6 Dagar som känns som en evighet. Nu har jag iallafall koll på närmaste tiden. Imorgon onsdag ska jag göra både helkroppsröntgen och skelettscinten. Jag har fått tid d 6 sept hos läkaren för att meddelas svar på röntgen och få besked om cytostatikabehandlingen som då börjar veckan efter. När jag pratade med cytostatikaavd och fick besked om tiden d 6 ville jag gärna prata med läkaren innan för att höra om det inte skulle kunna starta tidigare men hon var, enligt usk, väldigt upptagen men usk skulle lämna en lapp med mitt tlfnr till läkaren. Det positiva med denna läkare var att hon ringde en halvtimme senare och förklarade det medicinska med att vänta till d 6 fr att jag skulle få rätt behandling, vilket jag köper, MEN hon förklarade också lätt irriterat att jag minsann inte var den enda kvinnan som väntade på behandling....det fanns massor med kvinnor med bröstcancer minsann! Dessutom hade jag ju fått rtg-tid tidigt tyckte hon och när jag sa att det hade jag fixat själv så sa hon att "ja då försvann ju den tiden för någon annan..." Jag tappade målföret på det! Kul att ha henne som min läkare under vintern! Hon ska få starta min behandling men om jag inte kan komma överens med henne efter det så byter jag ut henne!
Nåväl, jag känner mig en aningens lugnare med vetskapen om att det händer något, även om mina metastasfantasier är gigantiska och jag måste stå ut med dem till den 6

Dag 5

Måndag och jobbdag. Ägnar stor del av dagen till att ringa runt och tjata om tider. Hade fått tid till CTröntgen den 4 sept men jag ringde och ynkade mig till en ändring till i övermorgon d 29. Jag vill ju att allt ska ske nu!!!!! Hit med cytostatikan så att skiten försvinner NU! Tur att man är frisk och envis nog att putta på folk :) Nu ska jag bara fixa fram en snabb tid på skelettscint också + ett klart besked om när de planerar cytotatikan.
Jag har ju en hormonell tumör som lever på mitt östrogen så min hormonspiral ska ut i em (ytterligare en sak att ringa om). Den är iallafall her2 negativ så det är skönt.

Dag 4

Sover rätt hyfsat, det är värre för maken som sover dåligt. Det är ju i nattens tystnad som tankarna maler. Jag fortsätter med att berätta för nära och kära och det är jättejobbigt, inte att prata om det men att ge beskedet, men nu har jag bara 2 stycken kvar av de som måste meddelas. Jag har bett alla att sprida det vidare så jag slipper....

Varför?

Varför skriver jag här? Jag är en rätt lusig dagboksskrivare som tröttnar rätt fort på att skriva varje dag.
Dels vill jag nog finnas till för andra som också drabbats - jag sökte rätt maniskt när jag gissade att detta var mitt öde, därav ordet bröstcancer i titeln, dels är det lite en grej att titta tillbaks på kanske hur jag tänkt. Jag har inte bestämt om jag ska dela ut adressen till mina nära och kära eller hålla det för mig själv. Eller ta bort bloggen helt o hållet....
Nåja den närmaste tiden får utvisa.
Jag har haft typiska ångestsymptom idag illamående, lätt yrsel och ett tryck över bröstkorgen - men det lättade med det en öl o lite jägermeister. Spriten gör underverk!!!! Naturligtvis är det ingen lösning...och under behandlingen är det kanske inte så bra men just nu är det kanon!

Dag 3

Ny dag, nya tankar. Varför måste detta komma nu, jag önskar att det väntat några år så att barnen var äldre och inte behövde mig så mycket.Fast det kanske håller igång mig bättre....
Jag är så oerhört rädd att cancern har spridit sig, fånigt att hjärnan ska leta ut "worst case scenario", men tyvärr är alla ev små symptom en spridd cancer.

Jag såg precis att alla mina datum var urknäppa - hittade i inställningar att kl stod på Stillahavstid - You wish!! Lite sol, bad o vajande palmer och ingen cancer.....

Kväll

Fredagkväll, lite mat, gott vin.....allt är nästan som vanligt..nästan. En underbar korg med godsaker kom hem ikväll från en omtäksam svägerska o svåger. Oliver, kapris, salami, olivolja, pasta, crostini, fikonmarmelad mm. Då får vi sätta i oss det innan cellgiftet eller låta det vänta, man ska ju inte äta sina favoriter under cellgift för då vill man inte ha det sedan.....maken tycker att jag då kan äta lever och broccoli för det kommer han inte att sakna i framtiden - schysst!

Dag 2

På jobbet, förnuftiga jag struntade i mascaran idag och det gjorde jag rätt i. Att berätta och få reaktionerna från andra är tårfyllt. Fick fina blommor av kollegerna.
Livet just nu är ryckigt - ena stunden funkar allt och jag tänker inte på DET -och så helt plötsligt tjongar hjärnan till och DET är det enda som rusar runt. Jag har en galopperande hjärna och förhöjd puls, och det kommer väl förbli så ett tag.........

normalliv?

Vi åker till malmöfestivalen för att lyssna på Hammerfall (storebror gillar hårdrock) och det flyter på, men mina tankar fladdrar. Nästa sommar har jag bara ett bröst.....hur ska jag kunna göra planer för det närmaste året? Barnen pratar om nästa sommarsemester - hur mår jag då?
Åhhhhhhhhhhhh

Dag 1

Så....då var dag 1 här, den dag jag faktiskt aldrig trott att jag skulle stå inför. Att sitta på en bröstmottagning och få beskedet - Du har bröstcancer!

Den 10 jul var jag på vårdcentralen med min knuta och eftersom all var semesterstängt/semesteransträngt fick jag vänta på mammografi/punktion till d 9 augusti.

Efter en ytterligare punktion med större nål började misstanken gro hos mig att det kanske var illa....

Och idag d 23 augusti vet jag. 2 tumörer i höger bröst innebär först cytostatikabehandling och sedan borttagning av bröstet. LITE SVÅRT ATT SMÄLTA.

Min söte man fick nog fotfästet bortsopat mer än mig, jag hade ju en känsla ändå.

Sedan skulle man hem och berätta för barnen - inte lätt alls................den lille känslige grät hejdlöst och den store förnuftige låste nog in det som han gärna gör. Det är mycket att ta in och kanske svårt att inse eftersom det inte syns något på mig - än.

Och sedan berätta för jobbet och de vänner som visste att jag skulle få ett besked idag.

På tal om jobbet så kommer jag att fortsätta jobba än så länge - tids nog kommer tiden när jag måste vara sjukskriven.



Denna blog får bli min ventilation över tiden som kommer.

FAAAN jag vill inte detta!!!!