Nästan 6 månader senare..

..tänkte jag komma med en rapport hur livet ter sig.
Jag mår väldigt bra. Efter strålningen som INTE gav mig några sår, blev bara svartbränd och öm, började jag jobba heltid i juni och det gick utmärkt. Hade en skön lååång semester och jobbar nu som vanligt. Visst har jag den lilla lilla ärtan av, ja vad ska jag kalla det...medvetenhet som poppar upp lite då o då - nej den poppar inte, den finns där hela tiden som en promille av mitt liv, men jag kan leva med den och det känns ok.
Jag gick ju i somras några gånger till kurator för att prata om livets orättvisor....Hon anmälde mig till att vara 5 dagar på Lydiagården vilket jag nu varit under v 42. Det var en oerhört vilsam och samtidigt tröttande vistelse. Att göra något som enbart var för mig själv kändes definitivt annorlunda, det har jag nog inte gjort de senaste 20 åren. Vi var 15 damer som hade gått igenom bröstcancersvängen och det var tårar men också väldigt mycket skratt. Vi hade föreläsningar, sjukgymnastik, promenader i den vackra naturen runtomkring, gruppsamtal, vattengympa, akvarellmålning mm. Vi fick god mat och man kunde även beställa vin....vilket man naturligtvis gjorde.:o) Allt som allt en väldigt givande vistelse, det är priviligierat att få detta för endast 80 kr per dygn.
Jag har nu även gjort min första mammografi/ultraljud efter beh och allt var OK. Har även idag varit och träffat min onkolog på återbeök och allt var väl där också. Vi pratade rekonstruktion, vilket jag helst vill ha så snart som det bara är möjligt. Nu fick jag veta att det ska ha gått 2 år från strålningen vilket blir för min del april 2010....och de startar inte processen med remiss innan heller...Jag har en aning om att det dessutom är rätt lång väntetid på plastikkirurgen i Malmö, jag vågade inte fråga om hur lång, för att inte misströsta redan nu. Det kan jag börja kolla upp i januari 2010, man kan ju få det i annat landsting om de har kortare köer...Ja ja, den dagen den sorgen...
Nu njuter jag av livet och försöker ta tillvara på de dagar jag får av livet, tänker efter innan jag svarar nej eller ja på vardagliga saker och inte bara svara på rutin...det gör faktiskt allt mer njutbart på något konstigt tillfredställande sätt.