November igen

Jag tänker ibland på hur det var hösten 2007 och är så tacksam för att livet är normalt nu. Hur normalt det nu blir när man haft cancer...
Jag har haft en svag ryggvärk sedan i somras och det har gnagt på mitt medvetande ända tills jag i oktober meddelade min onkolog om detta och hon skickade omedelbart en remiss till magnetröntgen.
Den har jag nu gjort och fick även besked igår att allt bara var bra - inga förändringar syntes. Ett ton av sten föll från mitt inre, för hur det än är så finns ju alltid rädslan där att det ska komma tillbaka i någon form. Varför skulle just jag skonas?
Men nu kan jag se framåt ett tag till utan att tro det värsta och det är så skönt...