Jag är så väldigt glad över de kvinnor som hört av sig till mig på forumet Allt för föräldrar, för även om man vet att världen är full med kvinnor som haft bröstcancer så känner inte jag någon personligen. Och det är ju så att det bara är någon som varit där som vet hur det känns! Tack för att ni finns (om ni nu läser detta...) När jag vet mer om min behandling kommer det komma frågor till er!
När vår äldste som fick diabetes som 2 åring blev det också väldigt viktigt att prata med andra diabetesdrabbade föräldrar. Någon som förstod precis vad man menade med doser, känningar mm. Allt efter som åren har gått så söker man inte den kontakten längre lika intensivt som ibörjan, helt naturligt.
Men nu i denna känslostorm, som konstigt nog också är ett vakum, behöver jag denna blogg och få läsa om andras historier.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar