Dag 39

Då var man en rakad kvinna.....
Håret bara rasade och drev mig till vansinne (jag har väldigt tjockt hår i page), det låg högar av hår överallt och jag kunde inte kamma mig eller göra något med håret. Så jag ringde kära systerdottern som är min frisör och sa att nu är det dags. Vi lämnade ett par millimeter så jag känner mig lite som deltagare i Prison Break/GI Jane....Men det är faktiskt rätt fint och ger mig lite tid att vänja mig vid helt skallig. Och jag känner mig lättad över att ha gjort det.
Som svar till Pysans komm igår så kliar det inte, bara ont men nu efter rakningen är det bara en lätt ömhet. Peruken testades och är helt ok faktiskt men fortfarande en peruk.....Måste köpa fler scarves. Har köpt en Buff via nätet(såg det hos dig Pys och var tvungen att Googla fram vad det var) som jag hoppas kommer snart.
Imorgon är det dags för onkologbesök och sedan på tisdag behandling 2.

Dag 38

Jag har så helsikes ont i hårbotten. Det gjorde ont när det blåste i håret igår (konstig känsla att få ont av vind i håret) och att lägga huvudet på kudden gjorde ont....snart dags för rakning.
Lugn lördag, make och lilleson är på både fotboll- och handbollsmatcher hela dagen så jag och storson kan slappa runt här hemma...har inga måsten alls - skönt.

Dag 37

Mmmm Fredag, äta god middag, dricka gott vin, spela kort med barnen (plump o jag kom 3:a).
Livet är rätt gott iallafall.

Dag 36

Tjatigt med måbradagar? Jag njuter av att kunna vara som vanligt, men med den naggande lilla påminnelsen att på tisdag bär det nerför igen....
Stora sjukvårdstjataren har slagit till igen - Storsonen har problem med nageltrång på båda stortårna (stortåarna?) och det har han haft av o till ett bra tag. Husläkaren vår har fixat o donat men ansåg i aug att det inte gick att göra mer utan skrev remiss till ortmott som skickade vidare remiss till Lund för op med narkos eftersom det är mycket som ska fixas. Igår kom remissbekräftelse och att det var kö på 2 månader. Idag ringer jag och får veta att 2 mån kön är förturskön och det fanns inget att göra....Jag förklarade vår sits med att han även har diabetes etc och då fick vi en tid d 15 okt för bedömn hos en ortoped...som kan ge besked dubbel förtur till op. Skönt för han har det besvärligt med att idrotta när tårna är så ömma.

Nu dök det upp besök så jag får gå och vara social.....

Dag 35

Vilken bra dag! Jag känner mig så pigg och det är så skönt att inte hela tiden behöva vila....
Fast jag gick en runda med hunden och när vi kom hem fick jag för mig att direkt plocka alla valnötterna som trillat ner och att flytta sig runt på huk plockandes nötter var skitjobbigt. Det kom en annan hundägare förbi och jag flåsade som en maratonlöpare när jag skulle prata med honom (skämdes lite med en fånig ursäkt - jobbigt att plocka nötter). Vi har sanslöst med nötter iår, jag måste plocka i omgångar eftersom jag torkar dom på låg värme i ugnen över natten och sedan måste de dessutom ligga utspridna ett tag och kollas så att de inte möglar.
Hursomhelst, det är såååå skönt att känna mig (nästan) som vanligt, håret sitter kvar, blåsorna i munnen är nästan borta, ingen huvudvärk.......Så om jag grumlar tanken lite och kisar med ögonen så har det aldrig hänt nåt.......eller.....

Dag 34

Full rulle idag. Först omläggning av piccen (visserligen först 10.30), sedan susa till jobbet, möte, lunchmacka framför jobbdatorn, telefontid, hämta peruken (känns inte riktigt rätt men va fan...), hämta mina glasögon som fått nya glas (4580 pix!!!!!), handla liten reatröja i butiken brevid :o), jobba liten stund till innan jag susar hem för att bilen behövs till annat, laga middag, köra till Willys för att handla, plocka upp o ställa in, göra kaffe och få sätta sig i soffan o kolla på Desperate housewives........och nu sooova....

Dag 33

Idag lyser solen ute och det är milt väder, vilket det faktiskt också var igår, och det påverkar mig positivt.Det är svårare att gnöla ner sig när det är så skönt väder.
Var och lämnade ett nytt blodprov imorse - nu får vi hoppas att det inte också försvinner.

Mår bra, har faktiskt cyklat och tagit tåget till jobbet idag, fast konditionen är som en 85årings. Inte för att jag hade en lysande kondition innan men nu är den direkt frånvarande....

Dag 32

Det går upp o det går ner.....Idag känner jag mig bara trött och tråkig, vill ingenting, bara dra täcket över huvudet och komma fram i april när allt är mer eller mindre över...

Dag 31

Lördag - skönt att ta det lugnt även om vi fick sätta väckarklockan då lillebror skulle spela match idag. Jag mår bra, ingen feber men fortfarande lite ont i armen. Går omkring och småpysslar och njuter av de små vardagliga sakerna i livet. Funderar på middagsmat och tror att jag ska göra paella, det var längesedan.....

Dag 30

Lämnade blodprov idag också, men när cytostatikasyster ringde i em kunde de inte hitta något svar inlagt! Trött man blir!!! Måste nu lämna på måndag också. Armens onda är kanske en gnutta bättre, iallafall inte sämre...
Passade på att ringa om peruken och ska hämta den på tisdag. Det känns bra för visserligen är mitt hår kvar på skulten men det känns dött och livlöst - platt och konstigt - så det rasar väl snart. Fick ett paket på posten med 2 scarves från en kompis - tack P, den gråsilvriga kommer att bli en favorit!

Dag 30, en hel månad med diagnos....vet inte, det känns som en evighet redan...
Pys kommenterade igår med hänvisning till min noja om infektioner, att jag inte ska glömma att leva och det vill jag lyfta upp hit att det gör jag - lever alltså :o). Men allt är fortfarande så nytt, varenda dag bjuder på någon ny känsla och det går upp och det går ner och det är skönt att få utlopp för en del av det här i bloggen och få uppmuntrande tillrop i kommentarerna...... Även om jag skriver för mig själv så är det kul att ni läser så tack alla jag känner och er som jag inte känner för era synpunkter!!!!

Dag 29

Började morgonen med att lämna blodprov tillsammans med sonen som också skulle ta sina årsprover (med anledning av hans diabetes) och han klådde gamla mamma stort, han lämnade 5 rör och jag bara 1...
Cytostatikasyster ringde nu ikväll och meddelade att min vita blodkroppar hade sjunkit rejält vilket gör mig väldigt infektionskänslig så jag skulle akta mig för folksamlingar den närmaste tiden och lämna nytt prov imorgon för att se att det inte sjunkit ytterligare. Detta gjorde mig alldeles nojjig och tänkte igenom dagen för att se vad jag gjort, om det hostats och snuvats i min närhet....Men eg är det inte så stort problem, det gäller bara att vara observant på feber och då direkt höra av sig så att jag kan få antibiotika.
Men lite nojjar jag........

Dag 28

På cyt.mott imorse konstaterade de att jag troligen bara har ett irriterat kärl så jag fick Hiruduidsalva och ska fortsätta med värmedyna. Vi ska ha kontakt på fredag om hur det går, de vill försäkra sig om att det inte är en propp eller så.
Jag blev helt oerhört matt när jag satt på mott, funderade på att köra direkt hem men valde jobbet, jag hade ju sagt att jag skulle komma in....Men jag stannade bara en timme sedan hem och i säng - sov 2,5 tim och kände mig förnyad efter det - skönt.
Men det är lustigt hur denna oerhörda matthet kan kasta sig över mig närsomhelst, utan eg anledning, jag hade ju sovit gott på natten och inte gjort ngt ansträngande innan ....Känslan som är svår att beskriva hur jag känner mig nästan lite yr - lätt om huvudet - och svag som om jag haft maginfluensa och precis lämnat sängen först gången - svårt att förklara....

Imorgon ska jag lämna blodprov för att de ska se hur det påverkats, det har nu gått 10 d eft beh och då ska värdena vara som lägst.

Men nu ska jag kasta mig över säsongspremiären av Grey´s anatomy!!!

Dag 27

Skönt att få omlagt piccen och slippa all häftplast för en stund, men jag har mer ont igen.Syster tyckte jag skulle ringa cyt.mott vilket jag gjort och jag ska in och visa upp armen imorgon kl 10.
Annars mår jag väldigt bra om förutom tröttheten som är stor.

Dag 26

Jag var döende av trötthet imorse men åkte in på jobbet för jag ville vara med på morgonmötet. Jag fick gjort det jag skulle och åkte hem efter 2,5 tim. Jag har ett fantastiskt bra jobb som byråkrat på universitetet, fritt och självständigt med superkollegor och urbra chef som ställer upp till 100. Jag kan komma o gå hur jag vill just nu och det är skönt. Måste fixa med telefontid på min telefon så att jag blir mer nåbar för de "utifrån" som ringer ( inifrån univ vet de flesta nu vad som hänt och att jag nås bäst på mail). En av mina kollegor kommer att hjälpa till med telefontiden o lite till, skönt det också. Jag inser när jag pratar med vännerna som jobbar inom skola o omsorg att de hade fått vara helt sjukskrivna, de hade inte kunnat komma o gå som jag gör.
Staten må vara en lusig arbetsgivare när det gäller löneläget men i frihet slår den det mesta. När jag var småbarnsförälder var det lätt att gå tidigare ibland eller komma senare, bara man löste sitt jobb vid en annan tidpunkt, aldrig någon som ifrågasatte att man jobbade deltid o gick tidigt på em. Min svägerska som jobbade på Ericsson vågade inte gå ner i tid för då skulle de "bra" projekten gå till någon annan, man gick bara inte hem tidigt i den kretsen. Jag hade aldrig pallat det! Familjen är viktigare än jobbet!

Middagen igår hos vännerna var jättetrevlig, men efter 3 timmar var jag helt slut så det var bara att åka hem omedelbart o kasta sig i sängen......

Armen är bättre idag men jag ska kolla upp det med syster imorgon när jag ska läggas om.

Dag 25

Orkeslös idag också och sablars ont i armen forfarande. Det har kanske blivit något lite bättre, eller så har jag vant mig....Kör vetekudden idag också + iprengel. Jag har koll på den så att det inte blir rött eller så.
Den lilla energi jag har idag har lagts på att lägga upp sonens nya jeans och tvätta en maskin. Jag behöver inte tänka på middag idag heller för vi är bjudna till andra vänner som vi inte träffat på länge. Det blir bara några timmar och jag kan behöva det också, inte bara ligga i sängen (make o T är på fotboll och S är hos kompis så jag har huset för mig själv).

Det var en god middag igår och trevligt att träffa vännerna. Jag körde hem 21.30 och det var himmelskt att få lägga sig i sängen. Jag somnade inte eftersom jag lovat leka taxi för killarna och hämta dem kl 00 vilket jag gjorde, men det var så skönt att få fixat lite med armen så den kändes bättre och få ligga i sängen o koppla av.

Dag 24

Matt, trött o orkeslös....Ont i armen, känns lite svullet. I brochyren om piccen står det att man kan motverka en sådan reaktion med värme så jag har haft vetekudden på och det hjälper en stund.
Filmen från igår var rätt tråkig, utan den charm som andra rom/com har typ Notting Hill. Nåja, det är ju svårt att veta innan...och jag gillar ju faktiskt Hugh Grant...Men i denna filmen var han rätt slätstruken.
Vi är bortbjudna på middag till bästa vännerna ikväll och det känns ok, en del av mig skulle nog helst inte men för familjens skull (och för min egen) så ska vi gå - jag/vi slipper ju laga mat!
Så för att göra det bästa av kvällen ska jag nu gå o vila en stund.....

Dag 23

Lugn morgon, bara en kvalmighet. Problemet idag har varit/är ett tryck över bröstkorgen som är rätt jobbigt. Jag fick åka ner till vårdcentralen för att lägg om piccen igen. I tisdags gjordes det inte bra, den har klämt i armvecket och till o med förosakat ett litet blåmärke, men nu är det bättre.
Har även jobbat lite, vilket var ok - fick rensat lite mail och lämnat in min sjukskrivning.

Blombudet kom idag också, med en ljuvlig bukett gladiolus, rosor och gerbera från kollegor. Härligt!!

Vi försökte göra god fredagsmiddag idag - mangochutneyfylld kycklingfile med curry/äpplesås och ris. Jättegott även om min aptit inte var hundra. Petade i mig en öl också.....helt ok

Nu ska jag slappa i soffan med hyrfilm - Music and lyrics med Hugh Grant o Drew Barrymore - lagom lättsam romantisk komedi. Kanske lite saltgodis till...

Dag 22

Jodå, som ett brev på posten (fast med posten av idag kan man ju inte säga så eller..) kom illamåendet imorse igen. Denna gången tänkte jag iallafall inte ta mina piller eller försöka äta frukost, men det var nog lite dumt för när jag väl kräkte fanns där ju inget att få upp - och då gör det ont....Nu har det lagt sig och jag har tagit både piller och lite frukost fast jag har ont i hals/bröst av morgonens övningar...Det var iallafall lite svagare illamående än igår så det går väl på rätt håll. Det blev ju bättre allt eftersom dagen gick igår så det ser jag framemot!

Det kom ett blomsterbud från ett par som var här på kräftskivan - så himla gulligt av dem, blommor piggar upp!! Maken o jag pratade just häromdagen att allt detta med min bc har plockat fram lite oväntade reaktioner från vänner, bekanta o släkt. Någon man trott skulle vara mer PÅ har inte varit det, däremot andra som inte var väntade, vilket faktiskt är lite roligt tycker vi. Vi har ett jättestort stöd av alla och det är väldigt skönt!

Dag 21

Ööööörrrrk. Vaknade tidigt av att jag mådde illa, tänkte att då stiger jag upp och petar i mig de 6 pillerna mot illamående innan det blir värre men HA! Jag hade de nere i en kvart innan de behagade dyka upp igen + 4 gånger till innan jag slockande av kräkutmattning...... Vid tiosnåret provade jag att dricka och det fungerade så då gick medicinen också ner lite senare. 3 timmar senare var jag högröd i ansiktet och på bröstkorgen - tydligen en liten reaktion av Navogan som stopper kräkreflexen. Nåväl, jag kan väl överleva att ta den imorgon också...

Vi var hos frisören i em och provade peruk.....den var rätt ok och lik den page jag har idag så det var ett snabbt val. Nu ska han bara ta ut den för jag har stoort huvud (vilket är anledning att jag aldrig tyckt att hatt/mössa/scarf är kul).

Mår rätt ok nu på kvällningen, har faktiskt varit ute en promenad med hunden. Och jag fixade maten ikväll! Visserligen Knorrs mix Lasagnette men I did it!
Hoppas intensivt att jag inte åker på kräkeri imorgom också.

Kram till alla som tänker på mig!

Dag 20

Sådär! Nu var det igång - Bye bye tumörjävel!! Det var OK med beh. Först några sprutor av cortison och illamåendemedel sedan det röda droppet E som inte kändes av alls och sist storsprutan med C som faktiskt kändes i ...näsan..:) Det var som om jag sniffat på något stark typ ammoniak, det stack som sören under kanske 10 minuter. Syster sa att det var en rätt vanlig känsla.
Nu känner jag mig lite svag och har huvudvärk - inget alarmerande...

Dag 19

Suck, nu sitter den där. Efter en dryg halvtimmestimmes arbete (grävande) sattes piccen (gäller att inte stava med ck) i vänstra armvecket. Från armen i en ven, upp i axeln rakt in och ner vid halsen till hjärtat. Den skulle ju sitta i överarmen men mina vener ville inte det....Armvecket är ju sämsta stället i o m att man böjer armen hela tiden (och jag är vänsterhänt). Det kändes väldigt obehagligt när jag sedan skulle till röntgen för att kolla läget på den. Som om jag hade något som tryckte precis under halsen. Fast den satt perfekt och syster menade nog att det bara var vetskapen om att den fanns där som kändes. och visst kan det vara så, även om jag tror att kroppen måste ju också reagera lite på att något främmande läggs in.
Jag var klar vid 11.30 och åkte vidare en stund till jobbet för att få undan lite vilket kändes bra. Nu ska jag koncentrra mig på morgondagen.....

Dag 18

Nyduschad med sjukhusets antiseptiska svamp inväntar jag morgondagens insättning av PICCnålen jag ska leva med till jul eller så.

Dag 17

Njuter fortfarande av lättnaden. Både jag och maken gillar god mat och denna helg "firar" vi med en massa gott. Nivån sattes redan i tordags när en av mina bästa vänner (vink vink A) bjöd mig på Champagne, underbara dumplings och en asiatisk kycklingröra i salladsblad som var helt himmelsk. Igår njöt familjen här av kantarellmacka med snaps och öl, följt av oxfile med grönpepparsås och hasselbackspotatis och gott vin till det. Ikväll ska det ätas sushi och friterad scampi med jordnötssås - fast barnen väljer friterad kyckling och avstår från sushin. Mmmmmm.
Jag har även inhandlat pistage och chokladglass från Lejonet och björnen för att vi ska avrunda med stil! Jag kommer att rulla in på cytostatikaavd på måndagmorgon.....

Dag 16

Fortfarande soligt!
Det är så ljuvligt att känna sig så lätt till sinnet som jag gör just nu. Vi pratade även sjukskrivning igår och jag fick tänka om lite..Jag hade tänkt vara halvtids sjukskriven och kunna laborera lite med det men det tyckte inte fru doktor. Jag ska nu vara helt sjukskriven och istället meddela när jag är inne och jobbar 50% så fixar försäkringskassan/vårt lönekontor det så att det blir rätt. Och ju mer jag tänker på det så känns det helt rätt - jag behöver inte var duktig och klara allt, mig själv, jobbet och familjen under det kommande året. Det beslutet bidrar definitivt till mitt goda humör idag.

Dag 15

Solen lyser både ute och över mig!!! Inga tecken på metastaser någonstans och inget synligt eller kännbart i armhålan! Maken o jag var fånigt jättelyckliga när vi körde hem, även om det känns liite konstigt att vara så glad över något där grundorsaken stinker. Men glada är vi!
Behandling startar på måndag med insättning av en PICC, som är en nål/kateter jag ska ska ha under hela behandlingstiden och sedan får jag första dosen cytostatika på tisdag.
Jag ska få 6 behandlingar. Först 3 st EC som är en kombination av 2 olika cyt och sedan 3 beh av Taxotere. Vilket tar mig fram över julhelgen (kul!) Sedan operation och strålning.....
Jag är så lättad så det är inte sant både över resultaten och att beh ska börja - också lite kluvet att vara glad över något som kommer göra mig sjuk......fast frisk!
TACK alla som tänkte på mig och höll tummarna, det lyckades ju!

Dag 14

En solig vacker dag ute och mörker inne...
Har några saker att göra på jobbet även om jag nog helst skulle ligga i sängen med täcket över huvudet. Fördelen att vara på jobbet är ju att trots allt så går tiden fortare än om jag skulle vanka omkring hemma. Imorgon kl 09.00 ska vi träffa den charmerande (not) läkaren som jag pratade med i förra veckan för att få besked på mina röntgen och veta när behandlingen startar. Jag drömde inatt att behandlingen blev uppskuten för man måste göra om alla undersökningar.....Dom skulle bara försöka - då sittstrejkar jag i korridoren tills behandlingen startar!!

Dag 13

Tungt idag. Ångesten för precis allt trycker ner mig under mattan...Jag vågar inte ens tänka att jag har ont någonstans för då väcker jag metastasmonstren och DEFINITIVT kan jag inte berätta det för någon annan heller för då väcks deras oro!

Dag 12

Måndag - och en fullständigt olidlig väntan på torsdagens läkarbesök. Jag vill ju starta behandlingen NU!! Men jag måste medge att det skrämmer mig lite också, att inte veta hur det kommer att bli, hur mycket det kommer att påverka mig......

Dag 10 och 11

Igår blev det ingen tid över att skriva, det fixades och pysslades nästan ända till gästerna kom och vi hade en härlig kräftskiva med glada gäster och vädret höll sig bra, vi satt ute i "tältet" hela kvällen förutom dansen som var inne....De sista gästerna gick strax efter 02.00 så man är matt o trött idag. Men det är det värt, jag hade jätteroligt igår!
Vi pratade lite bc igår men inte alls så mycket som jag trodde det skulle bli när alkoholen släpper till. Eftersom jag inte vet något om min behandling än så finns där inget nytt att diskutera....