Nästan 6 månader senare..

..tänkte jag komma med en rapport hur livet ter sig.
Jag mår väldigt bra. Efter strålningen som INTE gav mig några sår, blev bara svartbränd och öm, började jag jobba heltid i juni och det gick utmärkt. Hade en skön lååång semester och jobbar nu som vanligt. Visst har jag den lilla lilla ärtan av, ja vad ska jag kalla det...medvetenhet som poppar upp lite då o då - nej den poppar inte, den finns där hela tiden som en promille av mitt liv, men jag kan leva med den och det känns ok.
Jag gick ju i somras några gånger till kurator för att prata om livets orättvisor....Hon anmälde mig till att vara 5 dagar på Lydiagården vilket jag nu varit under v 42. Det var en oerhört vilsam och samtidigt tröttande vistelse. Att göra något som enbart var för mig själv kändes definitivt annorlunda, det har jag nog inte gjort de senaste 20 åren. Vi var 15 damer som hade gått igenom bröstcancersvängen och det var tårar men också väldigt mycket skratt. Vi hade föreläsningar, sjukgymnastik, promenader i den vackra naturen runtomkring, gruppsamtal, vattengympa, akvarellmålning mm. Vi fick god mat och man kunde även beställa vin....vilket man naturligtvis gjorde.:o) Allt som allt en väldigt givande vistelse, det är priviligierat att få detta för endast 80 kr per dygn.
Jag har nu även gjort min första mammografi/ultraljud efter beh och allt var OK. Har även idag varit och träffat min onkolog på återbeök och allt var väl där också. Vi pratade rekonstruktion, vilket jag helst vill ha så snart som det bara är möjligt. Nu fick jag veta att det ska ha gått 2 år från strålningen vilket blir för min del april 2010....och de startar inte processen med remiss innan heller...Jag har en aning om att det dessutom är rätt lång väntetid på plastikkirurgen i Malmö, jag vågade inte fråga om hur lång, för att inte misströsta redan nu. Det kan jag börja kolla upp i januari 2010, man kan ju få det i annat landsting om de har kortare köer...Ja ja, den dagen den sorgen...
Nu njuter jag av livet och försöker ta tillvara på de dagar jag får av livet, tänker efter innan jag svarar nej eller ja på vardagliga saker och inte bara svara på rutin...det gör faktiskt allt mer njutbart på något konstigt tillfredställande sätt.

Första dagen i det nya livet...

...och det känns jätteskönt.
Jag tänker sätta punkt för denna dagboken nu, jag är ju ingen bra dagboksskrivare och behovet har minskat hos mig. Men att skriva här och få respons på det + att "lära känna" alla er andra bloggare har varit fantastiskt roligt. Jag kommer fortsätta titta in på era sidor och lovar att kommentera ibland, och jag kommer att kolla hur alla mår på cancertjejerforumet, men att skriva här är det slut med. Jag ändrade titeln för några dagar sedan till att cancern har varit här istället för presens, det kändes rätt. Jag låter bloggen ligga kvar ett tag tills jag tröttnar på det och raderar den, jag har sparat den som ett worddokument istället så jag har den kvar i läsbar rättvänd form.
Hoppas nu inte att jag får akut abstinens om några dagar.....nä, jag tror inte det - det är dags att gå vidare, jag ska jobba mer och göra andra saker i livet än sitta här och skriva :o)
STORT TACK och många cyberkramar till alla mina läsare!!!!!
Lena

Dag 244

244 dagar från den dagen jag fick beskedet om bröstcancer till denna dagen då jag fått min sista strålning och haft mitt sista möte med min onkolog. Jag är FRI! Inga fler behandlingar!

Jag ska bara göra en benskörhetstest eftersom Arimidexen jag äter kan ge benskörhet men annars inte något förrän i höst då jag kallas till mammografi och läkarkontroll, underbart!

Jag ska nu bara invänta att effekten av strålningen ska avta (ca 2 v) och hoppas att jag klarar mig utan sår, sedan går allt bara uppåt...

Vi har firat dagen med god mat och champagne och jag har fått en ljuvlig rosa bukett av min älskade man.

Jag är lycklig!

Dag 243

Näst sista strålningsdagen! Snart är det över...känns kanske lite konstigt.
Jag har iallafall sovit något bättre inatt med hjälp av ett starkvärkpiller, jag hoppas innerligen att sommaren kommer med bättre sömn till mig, när alla behandlingar lagt sig och man inte ömmar både här och där.

Dag 240, 241 o 242

Det har varit en underbar helg, solen har lyst (och lyser idag också). Jag har påtat i trädgården, vi har grillat för första gången, visserligen bara korv till lunch men ändå...Jag har plockat den första rabarbern och avnjutit en rabarberpaj, mmmmm.
Men inatt tog jag en insomningstablett och fick fullständigt spader/myror i kroppen. Kunde inte ens ligga i sängen utan fick vanka omkring, det var mest i benen...somnade ca 03.45. Inte roligt alls, jag fick sovit ett par timmar till i förmiddags, men jag känner fortfarande av krypet i kroppen...detta förtar lite glädjen idag över fint väder....

Dag 239

Fredag, skönt.
Jag har ju klagat på att jag sover så illa senaste tiden och jag har anklagat Arimidexen som skurken i det hela (delvis iallafall). Helt plötsligt så slog det mig att jag tar det pillret på kvällen innan jag går och lägger mig och det är ju så att ca en timme efter man tagit något kommer verkningen...Så nu har jag sedan några dagar vänt på det och tar tabletten på morgonen istället och....jag tycker att jag sover bättre! Jag vaknar fortfarande ofta men obehaget i kroppen är borta tycker jag. Vore skönt om det rättade till sig helt och hållet så man fick sova i mer än 2 timmarsintervaller. Jag ska forfarande prata med onken om insomningspiller som inte är beroendeframkallande.

Dag 237 o 238

Något mindre argsint.Jag har kontaktat kuratorn och bett om en tid. Jag har inte velat prata med en kurator under hela tiden , jag ansåg att jag hade ett brett kontaktnät som räckte.
Men idag när allt nästan är över så inser jag att jag nog behöver det. Det finns en gräns för hur mycket jag vill lägga i knäet hos man och vänner. Att prata med någon som har betalt för att lyssna på mig och som är utomstående, känns rätt.
Jag har total strålskadenoja - en sanslös rädsla har kastat sig över mig att jag ska få alla problem som tänkas kan efter strålningen.Det är så illa att jag diskuterat med strålsköterskorna om att avbryta och inte ta de sista 3 strålningarna i n vecka. Irrationellt kanske, men jag kan inte hjälpa det...

Dag 235 o 236

Jag är argsint idag. Känner mig sur, vrång och har lust att vara elak. Jag vill inte. Ingenting. Inte ha bröstcancer. Inte ha ett bröst. Inte få strålskador. Inte. Inte. Inte.

Dag 234

Så var söndagen nästan gången och helgen över. .. det går ju så fort...Kvällen igår var trevlig även om jag kan tycka att 16 tjejer är lite mycket, det blev uppdelat i små grupperingar, vilket man visst kunde gå emellan, men..Jag hade iallafall inte direkt några sömnproblem och det får jag väl skylla på vinet:o)

Söndagen har varit lugn och skön och solen har värmt där ute. Inte för att jag suttit ute, men jag cyklade en sväng med hunden och det var skönt. Nu måste det stanna kvar så här så att man slipper den kraftigare jackan, eller?

Dag 232 o 233

Soliga dagar både fre o lör, skönt. Jag hade normalt suttit ute i lä och solat lite men inte nu mitt i min strålning, känner inte alls för det. Bara 7 strålningar kvar...
Familjen är på födelsedagsuppvaktning i släkten men jag är hemma för jag ska gå på tjejmiddag vilket ska bli jättetrevligt, länge sen sist. Man ska ha med sig en flaska vin och en flaska nagellack....Mina naglar som är urtrista just nu, nu märker jag verkligen taxotereeffekten på dem. De är randiga och delar sig så att smuts kommer in emellan lagren - snyggt! Jag får väl dricka vin istället....synd om mig...

Dag 231

Mmmmm, vad skönt det är att sova och vakna utvilad.....Jag tog en smärtstillande trots allt. Jag skiter nu i om det är bra eller inte, så mycket skit som jag fått i min kropp sedan september så kan jag stå ut med att "bli beroende" ett tag att ta detta piller till natten så att jag sover....Jag ska ta upp det med min onk som jag träffar d 23.
Länge leve god sömn!!!!

Dag 229 o 230

Trött....sov uschligt i natt, var uppe och drack te, sov sedan i småsnuttar....Inte ens när jag hade picclinen som störde min sömn sov jag så här dåligt. Det är tröttsamt i flera bemärkelser.
Jag var igår och lyssnade på BROs temakväll om bröstcancer, inte så givande men det var trevligt att träffa min op-kompis (Hej J). Där var bl a en överläkare från Bräcke diakoni som talade om återhämtning och terapi, och han sa en del kloka saker, men tyvärr tyckte jag att han var lite självgod och det störde mig...

Dag 226, 227 o 228

Swisch, så var helgen passerad...Jag har haft en skön helg (vildsvinsfilén var sagolik!) men jag har sovit uruselt. Jag provade en halv sömntablett i lördags men aldrig mer - jag somnade visserligen men vaknade efter en timme med mardrömmar och galopperande hjärna och en uräcklig smak i munnen, fick gå upp och vara uppe en timme innan jag slocknade av utmattning och sov illa resten av natten.
Grejen är att jag aldrig tagit något sömnmedel innan. Jag träffade ju en stressad läkare på onkologen i torsdags för jag ville ha en insomningstablett av ett lätt slag, jag vet ju att det finns. När jag kom hem kollade jag i Fass vad jag fått och det var sömnmedel och dessutom i den högsta styrkan....jädra läkare som inte lyssnade! Nåväl, jag ska träffa min riktiga onk den 23 april då får jag försöka ta upp det igen.
Inatt vaknade jag ofta men det var lugnt ändå, jag tog lite sovmorgon för att kompensera...

Dag 224 o 225

Äntligen fredag! Ska snart iväg på strålning nr 13 (bara 12 kvar yippie!) och sedan hem för lite vila innan kvällen. Vilar jag inte så orkar jag inte med att umgås med familjen...och fredag är en trivsam kväll att umgås. Jag har handlat vildsvinsfilé till middag - vad jag ska ha till vet jag inte riktigt än, men det får gå i viltstilen typ enbär och skogssvamp och jordärtskocksgratäng kanske? Vi har alltid förrätt på fredagar, hm...citronmarinerad avocado med stenbitsrom o creme fraiche är enkelt och gott. Mmmmmm, blir ju sugen redan nu.....

Dag 223

Startade dagen med att strålas kl 08.05. Inte riktigt bra för jag är mest känslig de närmaste timmarna efteråt. Jag sprayade med Aloe vera och hade min tygtutte och en gammal mjuk näsduk närmast huden för att det inte skulle kännas så mycket. Det gick, men jag föredrar att strålas efter jobbet, helt klart. Hämtade ut cortisonkrämen de vill att jag smörjer med och har smort en gång, får se om det hjälper...

Dag 220, 221 o 222

Jag skriver inte var dag längre, lite dåligt av mig men behovet är väl inte så stort som det var från början.

Jag har iallafall haft en lugn och skön helg även om jag inte öppnade den där deckaren jag tänkt mig...

Idag har jag fått min 9:nde strålning och det känns redan så ömt så jag blev rent deprimerad när jag kom hem - hur ska jag stå ut 16 gånger till?? Fjantigt att gnälla över vad som nog är det enklaste av min behandlingstid, men det är så....kliigt, ömt och spänt över ickebröstet att jag helst inte skulle ha något på mig - och det är ingen bra ídé....Jag jobbar ju och behöver ha behå och protesen på. Och inte är det roligt att gå omkring hemma enbröstad i en stor gammal t-shirt som är mjuk. Det är INTE bra för humöret kan jag berätta. Skit också.....

Dag 219

Fredag!!! Härligt med helg igen, jag är fortfarande trött efter påskhelgen, så jag ser fram emot en helg av ingenting...bara slappa...läsa deckare.
8 strålningar genomförda, det känns lite i ickebröstet, det kliar/ömmar lite och spänner - känns skönt att smörja med aloevera.

Dag 218

Kallt men solen lyser och jag är piggare och gladare....

Dag 216 o 217

Jobbar och är innerligt trött....Snöar gör det och det gör en inte piggare heller...

Dag 213, 214 o 215

Härlig helg med mycket god mat och trevligt sällskap. Jag och maken har både igår och idag varit runt på konstrundor vilket vi båda gillar. Köpte bara en liten keramikskål av en underbar dansk keramiker - där ska vi köpa mer när börsen tillåter...för hon är dyr...

Vädret är mindre kul, blåsigt och snöigt - vad hände med våren?

Imorgon jobb och den femte strålningen.

Dag 211 o 212

Åhh vi hade en härlig påskfest....allting fungerade super. Maten var god, gästerna glada och lycka var det att svägerskan hade med sig melodifestivalskivan som kom fram och sedan var dansen i full gång....Rongedal, Bengtzing, Frida och Perelli på hög volym fick vardagsrumsgolvet att gunga halva natten. Min söte man gillar INTE schlager men t o m han var uppe och svängde de lurviga. Det letades i cdhögarna och vi dansade till gamla Ugglahits, Beatles, Hepstars, ja vi hade sanslöst roligt.....
Idag har vi tagit det rätt lugnt :o) Herregud vad många glas som används vid en fest....
Det är ju konstrundevecka här i Skåne och lillsonen skulle idag för fotbollföreningen hjälpa till vid parkeringen på ett ställe här i närheten så vi åkte dit allihopa (svåger m familj hade sovit över) och det var ovanligt bra, mest konsthantverk. V köpte ett par järnstavar (som en kluven pil/eller med en kub i toppen) att ha i trädgården och jag köpte mig ett par silverörhängen. Men sedan har resten av dagen/kvällen varit stillsam - skönt.

Dag 209 o 210

Konstiga smärtor, igår hade jag ont 4 gånger och idag inte alls... Har påbörjat min påskledighet idag och städat inför morgondagens evenemang. 10 vuxna och 9 barn inviger påskhelgen här hos oss med sill och andra trevligheter. Det är alltid lika trivsamt. Så om vi inte hörs på några dagar - Glad påsk!!!

Dag 208

Då var det strålande tider pågång. Förlåt det dåliga skämtet :o)
Jag har iallafall fått min första dos av strålning idag. Den första av 25 vardagar med strålning. Det tog lite tid eftersom de skulle rita lite till (full av lila tuschstreck är man) och ta några röntgenbilder, men i fortsättningen ska det totalt bara ta ca 10-15 min. Nu ska jag hålla mina tummar för att jag inte får några problemkomplikationer av detta. Jag har haft min del av sådant redan - krånglande piccline och skvalpig sårhåla t ex. Fast eg har allt gått väldigt bra ju, så jag tar i trä samtidigt.

Dag 206 o 207

Varannandagsskrivande? Ja, ibland blir det så. Jag njuter av helgledighet och rätt så fint väder. Jag har påskpyntat och barnen är lyckliga över påsklovet. Imorgon startar jag min strålning, det känns skönt att det kommer igång så jag får ett avslut på behandlingar någon gång.

Tyvärr känner jag av bröstsmärtorna flera gånger om dagen och jag sover illa. Jag lutar mer och mer åt att det är en oro som framkallar smärtan, och den oron är påtaglig nattetid. Jag vet inte riktigt varför, men någon gång skulle den väl dyka upp...

Dag 204 o 205

Halle da, här händer det saker när man minst anar det. Igår fick jag en ny känning av bröstsmärta, och jag har haft flera den senaste tiden. Jag var ju inne i december och fick kollat upp det men det var dagen efter jag hade smärtan. Min onk tyckte jag borde åka in när jag hade ont för att eliminera kärlkramp så det gjorde jag igår. Väl inne på akuten syntes inget på ekg men de beslöt att behålla mig inlagd under natten för att ta blodprover under visst antal timmars sekvens och ha mig övervakad. Inget syntes. Jag ska komma in och göra lite fler tester, bl a ett arbetsEKG för att helt utesluta kärlkramp. Men jag vet nästan att det inte är det, men man vill ju var säker, men har ju bara ett hjärta. Undrar om det är en underliggande ångest och oro...men jag känner ju inte det så, men gud vet vad man bär med sig omedvetet.
Jag hade även en tid hos bröstmottagningen idag så jag fick stressat hjärtläkarna att skriva ut mig :o) men jag hade inte behövt min tid. Jag blev inte tappad, för det anses vara bindväv som fyller min sårhåla och så ska det vara. Även min "bullighet" runt ärret är som det ska vara, det tar tydligen ett år för såret att läka helt. Mitt tålamod - var är du!!

Dag 202 o 203

Jobbar och sover...och i vakna stunder förhör jag barnen på deras prov och lagar lite mat. Jag är väldigt trött just nu, men det är väl en fas att gå igenom. Väntar på att strålningen ska starta så att jag blir klar med allt...

Dag 201

Jobba, vila och köpa röd hatt/mössa och dito scarf......helt OK dag!!

Dag 200

Är detta ett jämnt och fint tal att avsluta räknandet av dagar på? Jag hade nästan tänkt det men jag vill hålla på att räkna dagar tills jag är klar med strålningen. Efter det finns kanske inte behovet att skriva något varje dag, helt ärligt så finns det inte riktigt nu heller men jag ska hålla fast et tag till som sagt. Jag ringde bröstmottagningen i Lund idag för att höra om jag kunde flytta ev frågor o dylikt till dem istället för att åka till Malmö, men se det gick ABSOLUT inte! Sköterskan förklarade för mig att jag kunde tycka det var enkelt, men det var det inte utan väldigt komplicerat - jovisst....man gör det så komplicerat man vill.....

Dag 199

Sabla varannandagsväder! Igår hann jag inte med att fixa i trädgården som tänkt, men det kunda jag ju göra idag istället....I ett ihållande duggregn - tror inte det nej..... Så, jag har slappat och tittat på dåliga filmer idag....tja, sämre kan man ju ha det....

Dag 198

Lördag och solen skiner, härligt. Njuter av livet, solen och ledigheten.

Dag 197

Fredag....skönt! Det har varit en vecka som gått fort men där inte mycket åstadkommits....Jag är oerhört trött när jag kommer hem från jobbet så jag måste bara vila och orkar inte många knop hemma, men det ska väl bli bättre och jag har ju tid att vila på em.
Jag har nu lagt peruken för gott, och det känns underbart. Mitt hår är eg alldeles för kort men jag orkade bara inte med att "skyla" det med något längre. Det känns lite konstigt men för varje dag som går känner jag mig modigare. Länge leve grått supersnagg!!!

Dag 196

Nu är jag inritad och klar för strålning...Jag fick först ligga i en typ saccosäck som de sög luften ur så att den bildade en form av min kropp som jag ska ligga i vid strålningen så att jag alltid ligger likadant. Sedan var det dags för dem att rita streck här och där för att strålningen ska bli exakt och så togs en ct-röntgen. Sedan var det klart, och jag trodde det skulle ta längre tid....och att strecken skulle vara fler..Jag fick med en penna att fylla i strecken med eftersom det är 10 dagar till strålstart och man duschar ju en del fram till dess....

Dag 194 o 195

Tisdagen var en vanlig dag med jobb och vila, skulle faktiskt gå på skolrådsmöte men fick hjärnsläpp och glömde totalt...
Idag har jag varit för att tappas - men se det ville hon inte....det är nästan bara bindväv där nu så hon ville inte tappa mig. Jag påpekade att jag ska "ritas in" för strålbehandlingen imorgon, men hon sade att det inte skulle vara några problem med det. Hoppas det....Men visst känner jag att det är lugnt i bröstet, även om det spänner lite här o där. Jag håller dock på "slippa tappas" firandet till jag har varit på "inritandet" imorgon.
Men jag har gjort en sak till idag! Jag har varit och fått min "riktiga" silikonprotes att ha i behån. Dessutom passade jag på att, där på mottagningen, köpa 2 behåer, en svart och en vit + en svart baddräkt, alla med fickor för bröstprotesen. Och det känns jätteskönt att ha behå igen, med ett inlägg som är lite tungt och inte flyttar sig runt i tröjan. Att få slippa den tunna (men skaviga) sportbehåtyp som jag fick på sjukhuset och har levt med 24 tim om dygnet i 6 veckor. De senaste nätterna har jag faktiskt sovit utan eftersom jag har haft en röd irriterad kant under ickebröstet. Tycker den har bleknat lite nu.
Skönt är det iallafall med protesen, även om den riktiga varan hade varit roligare....

Dag 193

Ingetspecielltdag...
Jag skriver inte så lång inlägg just nu, vet inte varför - lite bloggtorka kanske och tröttsamt att tjata om sårvätska....
Eftersom jag börjar jobba 50% idag så har jag köpt månadskort på tåget. Nu blir det cykling och tågåkning isället för bilen. Det känns bra att göra det vanliga som jag inte gjort sedan september (och nyttigare för putmagen).

Dag 192

Sovit länge, slappat efter gårdagen som blev lite sen....
Jag har iallafall inte så mycket vätska i bröstet nu, där är men inte alls så påträngande som innan, skönt! Jag har en tappningstid på onsdag och det blir kanske den sista???? Värt att fira!

Dag 191

Skön lördag, sprungit runt i affärer med en väninna och fikat med henne, trevligt...Nu är jag uppmålad och uppklädd för middag med 2 av mina systrar med resp - alltid lika roligt...
Med andra ord en bra lördag!

Dag 190

Lugn fredag, jobbat lite, slappat med en bok och ska snart starta middagen. Avocado med räkor (gammal fin klassiker) och därefter rosastekt lammfilé med råstekt potatis och någon sås som jag inte har bestämt mig för.... Jag bestämde i måndags att jag ska köra GI kost för att ta bort den "räliga" övervikten och det har gått utmärkt i veckan så den råstekta potatisen får man och barn, jag tar sallad. Jag gillar GI, att äta proteiner passar mig fint. Ost är ju det godaste som finns!! O nu blev jag hungrig....dags att gå mot köket!

Dag 189

Just hemkommen efter att ha lunchat med två tjejer från forumet Cancertjejer. Vi skulle ha varit fler, men som det är när människor är mitt uppe i behandlingar, så är det dagsformen som styr så det blev bara vi 3 men vi hade det jättetrevligt. Vi kom fort fram till att detta ska göras igen....
Solen lyser och lunchträffen ha gjort mig pigg och gladare än vad jag varit i början på denna veckan - det är ju skönt att man inte stannar i deppläge så länge...

Dag 188

Har lite värk i fingrarna idag, kan det vara Arimidexen som spökar? Dessutom har mina värmevallningar blivit mycket starkare de senaste dagarna, hoppas det lägger sig igen för det är jobbigt när de är så starka. Jag tyckte ju innan att jag hade kontroll på mina vallninar men Arimidexen har satt fart på dem igen. Tröttsamt!
Imorgon ska jag gå på träff i Lund med några andra skåningar från forumet cancertjejer, det ska bli kul att träffas "på riktigt".

Dag 187

Nå...denna dagen är jag lugnare till sinnet, men ibland måste jag rensa luften och systemet....

Även om jag verkligen tror på att man måste acceptera livet och dess vindlingar så hittar demonerna en ibland.

Dag 186

...som är en dag av piss, pest och senapsgas! Sovit illa, vaknat illa, tappat ut 300 ml, jobbat illa, det vill säga att idag har allt varit FEL. Jag känner det som att jag har blivit en gammal kärring som aldrig kommer att känna mig hel och frisk igen. Att vara dömd till att alltid ha kraftiga vallningar som påverkar mitt val av kläder, alltid ha ont någonstans, alltid väga 10 kilo mer än vad jag borde, ha bröstsmärtor som antagligen är ångest, alltid sova dåligt......
Visst, solen lyser, våren är här, snart är jag klar med mina behandlingar, håret växer snart ut, allt blir bättre.....MEN DET SKITER JAG I JUST NU!!!!
Du ser så pigg och frisk ut......På utsidan ja......min insida känner sig elak, svart och svag....

Dag 182 - 185

Åter i Skånes ljuva landskap :o)

Vi har haft sköna dagar i med skogsturer och korvgrillning, shopping m m. Men inget är så skönt som att komma hem igen...Jag är inte riktigt på topp i orken än, det har jag märkt under dessa dagar. Längtar hem till min säng i o m att det spänner i bröst/armhåla av den satans vätskan.

Har idag tagit min första Arimidextablett av ca 1825 st! Ska tas varje dag i 5 år för att ta bort östrogenet ur min kropp. Massor av kul biverkningar kan man få av dem.....Nåja, det är bara att stå ut...

Nu ska jag kasta mig i säng, min ljuvliga säng.................

Dag 181

Då drar familjen iväg till Nyköping för att hälsa på släkten, äta god mat, dricka gott, spela kort och bara umgås.....Skönt!
Vi hörs på söndag!

Dag 180

Då har jag träffat ny onk i Lund inför strålningen som blir flyttad fram 2 veckor p g a all vätska jag har....Det kunde jag ana, att det måste ha avtagit mer innan jag börjar så att strålningsmarkeringarna inte flyttar på sig p g a vätska. Känns ok även om jag gärna vill bli klar med allt så fort som möjligt. Jag ska strålas över opområdet, i armhåla och mot nyckelbenet (där det finns lymfkörtlar). Jag frågade varför så mycket när det inte fanns något i mina lymfkörtlar, men det är standard när man fått cellgift innan op och därför inte vet exakt hur det såg ut i början. Jaha...då får vi väl göra det...Jag följer flödet...

Dag 179

Från måndag till måndag - 400 ml vätska. Nåväl det går kanske åt rätt håll men så jävla långsamt.....Ny tid till nästa måndag inför utprovningen till strålning då det måste vara tömt.
Annars skiner solen här idag, det är sportlov och jag tänker bara arbeta idag och en stund imorgon. Rätt OK ändå....

Dag 175 - 178

3 dagar utan att skriva något i bloggen!
Ja, dels flöt jag rätt glad omkring i solskenet och dels gick luften ur mig på något sätt...
Vilket kanske kulminerade i gårnatt när jag inte kunde somna utan bara tyckte oerhört synd om mig själv. Jag hade (har) rätt ont i bröstet som har fyllt på sig med vätska igen och det spänner och ömmar och gjorde insomnandet jobbigt - kudde här och kudde där och så kan man inte ligga och inte så....så jag gick upp och drack te och tjöt lite för mig själv över att inte ha fått sova "normalt" sedan picclineinsättningen 10 september. Jag tjöt över den satans vätskan i bröstet och att jag säkert kommer at få alla tänkbara komplikationer med strålningen och allt annat elände jag kunde tänka mig. Så nu hoppas jag att jag fått det ur systemet till nästa gång.....

Dag 174

Underbart! Patologresultatet som jag fick idag av min kirurg var att allt var bra. Min tumör hade krympt mycket och det fanns gott om frisk vävnad runt omkring, och ingen av de 19 tagna lymfkörtlarna var smittade. Graderingen fick jag inte riktigt klart för mig, att den är grad 3 (av 3) är nog mest baserat på att den var så stor, aggressiviteten sade han inget om? Jag ska be om att få patologutlåtandet. Att den är HER2 neg och hormonkänslig visste jag redan.
Jag insåg först efteråt hur mycket jag faktiskt tänkt på detta när jag på väg till jobbet kände mig så lätt, så lätt...Nu var denna delen avslutad, då går vi vidare mot strålningen med lätt hjärta, även om jag ska strålas mot armhålan ändå p g a tumörstorleken.

Dag 173

Väntar på onsdag.......

Dag 172

Ny tappning idag - 500 ml! Det har iallafall tagit längre tid och det kändes annorlunda, sköterskan sa att jag hade mer vävnad nu och därför inte så skvalpigt. Men jag är lite trött på att det inte hänt mer på dessa 3 veckor som passerat...

Dag 171

Mmmm, skönt vårlikt väder, skönt att gå långpromenad med hunden.
Jag har börjat fundera lite på träffen med kirurgen på onsdag, då jag ska få reda på hur det står till med mina lymfkörtlar och vilken gradering det var på tumören. Önskar det var onsdag imorgon.

Dag 169 o 170

Varannandagsväder, igår var det en sanslös dimma och idag skiner solen igen....
Skvalpet håller sig rätt lugnt, det har bara fyllt på sig lite, men det ömmar mer och hugger lite ibland - det är förhoppningsvis läkningen som är igång.

Dag 168

Solen skiner! Härligt!
Jag fick idag ny kallelse till strålningen, inprovning och röntgen den 25 feb och strålstart 4 mars. Kanonbra! Vi kan roa oss i Nyköping som vi tänkt oss...

Dag 167

Mmm, sovit gott inatt, t o m sovit lite på höger sida, fast det är lite oskönt.
Trots det goda sovandet så somnade jag glatt om när barnen gett sig iväg till skolan och vaknade först 09.45 - kom en aningens senare till jobbet än vad jag planerat...Det stramar väldigt i överarmen och sidan trots alla övningar jag gör. Har rätt ont i armen. Jobbigt. Gnäll.

Dag 166

Vilken bra gissning - det blev 700 ml tappat och ny tid nästa måndag. Nu hoppas jag bara att det fyller på sig långsammare.
Jag har fått kallelse till ny onkolog eftersom jag nu byter från Malmö till Lund som jag eg tillhör. Det blir lättare att ta strålningen där än att köra till Malmö varje dag. Onk.besöket är den 19 i sportlovsveckan och röntgen + fixation inför strålningen på fredagen d 22. Ingen bra dag!!! Vi har bestämt att åka till släkten i nyköping ons - sön nu när våra barn är lediga. Här har man inte gjort skit under hela hösten och kommer inte att kunna åka någonstans under pågående stråln heller så får man detta under de enda 3 dagarna man inte är hemma. Jag ringde och sa som det var att jag inte är hemma dessa 3 dagar, sekreteraren gnällde och grymtade men skulle ge mig en ny tid antagligen på måndagen d 25 istället - Hoppas det så att strålningsbörjan den 3 mars inte behöver flyttas. Då skulle allt kunna vara klart den 4 april!!! Tänk att kunna se slutet på allt detta.....Lycka!

Dag 165

Ringde b-mott och fick inte tag i någon förrän på em, pratade in på en telefonsvarare hos en sköterska som inte var där idag - kul. De hade eg inte någon tid tisdag men om jag kunde komma kl 08.00 så skulle de ta mig då, så det gör jag. Hur mycket vätska kan det vara, mer än sist - 700 ml? Spänner som f-n gör det iallafall...

Dag 163 o 164

Det spänner ordentligt av vätskan så jag kommer definitivt ringa imorgon till bröstmott , för jag kommer inte att stå ut till onsdag. Kanske, kanske till tisdag, frågan är hur mycket jag ska plåga mig själv....Jag är trött på detta...

Dag 162

Åkte till jobbet för att ha 2 effektiva timmar....vad händer jo det är arbetsplatsmöte! Först funderar jag på att säga att jag inte har tid för möten när jag jobbar så lite men inser att det nog är lite värdefullt att visa ett intresse för resten av jobbet och inte bara mitt skrivbord så...vips försvann drygt 1,5 timme av min "effektiva" tid! Lite jobbångest nu kanske?? Var är idet som jag skulle krypa in i?
Vädret är trist, jag är trist, jobbet suger, bröstet skvalpar och livet iallmänhet är uärk..... Deppad? Vem? Jag?

Dag 161

Då var man tappad på 600 ml idag. Vilken lycka det var att bli av med det otäcka skvalpande, tryckande eländet... Jag fick en ny tid nästa onsdag för ny tappning - undrar om det kan hålla sig till det. Fast det ska ju bli mindre vätska med tiden - säger dom..
Jag är oerhört öm i bröstet och armhålan, jobbig känsla, men det ska ju gå över det också.
Just nu vill jag bara gå i ide och komma fram när allt är ok igen - får jag det?

Dag 160

Har nu fått tid för tappning imorgon kl 13 så jag slipper iallafall vänta till fredag....Men det ömmar satan och sovandet får bli halvsittande....Jag gissade att de inte ville tappa mig idag, men jag var tvungen att ringa.

Dag 159

Jag blir galen på detta skvalpande....Detta var inte vad jag hade väntat mig av operationen - detta skulle vara enkelt ju....Jag har haft ont idag, en konstig känsla i mellangärdet som ett tryck, inget roligt alls. Tänker definitivt ringa imorgon till b-mott.

Dag 158

Jag fick ringa till bröstmottagningen direkt på morgonen idag. Det gick inte, jag hade rätt ont och kände hur mycket vätska där var, fick sova uppallad med många kuddar för det tryckte för mycket att ligga plant.
Nåväl, jag fick tid kl 10.30 och tappades på 500 ml klar och fin (enligt sköterskan) lymfvätska och då fanns det mer kvar men hålet i nålen hade slaggats igen och hon ville inte sticka mer än en gång p g a infektionsrisken. Så jag har fått en ny tid på fredag - om det kan hålla sig till det....jag tror att torsdag kan bli en möjlig tappdag...Vi får se hur fort det fyller på sig... Allt detta är faktiskt rätt äckligt - att ha en "skvalpig" sårhåla är inget kul alls, det faktiskt söker mig lite...Och jag är en väldigt tålig "oäcklad" person egentligen. Jag har ju jobbat som undersköterska i min ljuva ungdom...
Det roliga med denna dag var att när jag mailade Jossan (min op-kompis) om att jag skulle in för tappning då fick jag ett sms-svar att hon hade samma tid som jag för samma syfte, så vi fick ett snack om hur att hade gått sedan senast och lite till - kul!
Jag har redan glömt hur solen igår såg ut - det är ett oerhört tråkigt väder idag, dimmigt och med ett fiiiint duggregn man nästan inte ser, men känner! Jag avskyr skånsk vinter.....Men gläds åt den tidiga skånska våren när den kommer :o)

Dag 157

Känns lite mer svullet idag , men det är fortfarande under kontroll, helt klart har jag vätska som måste tappas ut, vilket är planerat till onsdag.
Vi hade faktiskt gäster igår vilket var jättetrevligt men frågan är om jag inte använde armen en aningens mycket vid matlagning och allmän fixning? Nåväl jag ska ta det lite lugnare idag. Kanske ta en promenad för solen lyser ju idag? Solsken gör alltid livet lättare, visst?

Dag 156

Känns lite svullet i överarm/armhåla men jag har fortfarande "tandläkarbedövning" där så det spelar nog en roll i den känslan.
Här i skåne blåser det full storm - tur att man kan sitta inne o kura :o) Fast jag har faktiskt varit ute med hunden i morse men jag tror att det blåste lite mindre då. De övriga turerna idag får maken göra...

Dag 155

Jag går här och känner efter...Har lite ont i axel/muskel ovanför bröstet och det är säkert för att jag inte använder min arm normalt. Jag försöker, men omedvetet så "sparar" jag den och då blir det en sned användning av musklerna som armen inte är van vid, precis som när man haltar och får ont i det friska benet. Nåja, det tar väl ett par dagar att vänja sig. Jag har iallafall duschat idag med bara kirurgtejpen som skydd, känns konstigt (och lite skvalpigt...).
Jag har idag fått 4 underbara buketter och en blomkorg från olika kollegor och vänner, helt UNDERBART....Hur ska jag överleva sedan när allt är över och man jobbar heltid och inte har en massa sjukhusbesök och blommor runtomkring :o)

Dag 151-154

Då var man hemma med en bomullsfylld tygtutte istället för the real thing....
Jag kom in tidigt och var första op för dagen, minns inte mycket av uppvaket men mådde rätt bra när jag kom in på avd vid 15 tiden. Dvs mådde bra så länge jag låg ner, var gång jag satte mig upp så spydde jag....Man och barn kom för att träffa mig men jag var inte mycket att hänga i julgranen, fortfarande påverkad av narkosen så de tyckte nog det var lite jobbigt. Jag lyckades knapra i mig en macka kl 20 och bestämde mig för att sova ut skiten. Vilket jag gjorde, vaknade pigg och glad på tisdagen, inte speciellt ont utan lite öm och stel bara. Vad jag drabbades av då var klocknojan - när klockan är 8.13 har man ätit frukost och tänker - Vad tusan ska jag göra nu? Man lägger sig och läser sin deckare och tänker - nu har det gått lång tid - jovisst, 15 minuter....Man siktar in sig på lunchen kl 12 och kvällsmaten kl 17 och tiden är jäääättelångsam. Jag hade ändå flera telefonsamtal och sjukgymnast på fm och massor av besök på em så kändes ändå tiden oändlig. Mittemot låg en annan bröstsyster och vi pratade mycket vilket underlättade tiden mycket (Hej J!!). Det visade sig att vi hade samma typ av tumör, hade samma onk och samma kirurg som dessutom gav samma besked till oss båda efter op - Att mastektomin gått bra, tumören var inte i musklen och vi hade vars en svullen lymfkörtel som kunde bero på cytostatikan....eller....Vi ska träffa honom den 13 feb för att få patologsvaret. Åhhh mer väntan, men det har man väl vant sig vid nu...
Nåväl när man väl vant sig vid tidsrytmen har det varit helt ok att ligga där - utom det att maten var miserabel, herregud kan man inte åstadkomma något mer när vi är i år 2008...vi fick pepparrotskött med potatis som var...jag saknar ord för att beskriva eländet lika mycket som det saknade smak och konsistens...och gårdagens falukorv och potatismos ska vi bara inte prata om - hur kan man misslyckas så totalt....Men på kvällarna vid 19.30 tiden kom personalen runt med kaffe och ljuvliga snittar med brie, skinka eller ost snyggt pyntade och väldigt smakliga...så jag har överlevt pga det....
Mitt drän har varit välfyllt så det var sådär om jag skulle få komma hem idag men de tyckte det räckte med 3 dygn så det drogs och jag fick kolla mitt ärr, ja vad ska jag säga, såret såg bättre ut än vad jag trodde men det kändes lite konstigt med plattheten - Ho ho var är bröstet??? Så nu sitter jag här med en absorbtionskompress över dränhålet, min tygtutte och en tunn sportbehåtyp som allt ska fungera lite som ett tryckförband (men det är inte mycket) under de närmsta 6 veckorna (ja kompressen är bara just nu) - Det känns "naket" och väldigt sårbart (åh så vitsigt..)Men man vänjer sig väl fort...Och jag LÄNGTAR efter att kunn sova på höger sida!

Dag 150

Jämnt och fint nummer, jag har levt med vetskapen om mina tumörer i 150 dagar och imorgon ska de bort...Förberedelserna har startat med att jag har gjort den första duschen av 3 med speciella tvättsvampar. Jag pysslar och fixar här hemma men det som rör sig innanför pannbenet är tankar om morgondagen och livet därefter. När jag fick cancerbeskedet i augusti så önskade jag att de skulle operera och ta bort skiten meddetsamma, men nu har ju tiden gått, 150 dagar, och separationsångesten har kommit istället....
Jag vet att allt kommer att gå bra och jag lär mig att leva med det men....det känns stort liksom...

Dag 148 o 149

Inget speciellt att skriva om, en fredag med jobb och en lördag utan...
Jag väntar med spänning på håret...känner med händerna - känns det inte som att stubben är lite tätare....Jag vill ju ha hår NU! Framförallt vid polisongerna där det är helt babyslätt, jag tycker det syns när jag har peruken på när det är så kalt vid sidorna.

Dag 147

Då var blodprov lämnade och narkosdoktor och sjukgymnast träffade. Fixt unt klart! Jag hann även med en lång lunch med kär storasyster, mycket trevligt. Och solen lyste lite iallafall, man får vara glad för det lilla....
Narkosläkaren var rätt förvirrad, han misstog mig för en annan, sade Linköping istället för Lund, och lite till...tur han inte opererar....fast narkosen är rätt viktig den också ju :o)

Dag 145 o 146

Dagarna går, jobbar lite mer än vad jag borde men det var deadline idag så nu kan jag ta det lugnt. Imorgon ska jag till Malmö och först ta en flock blodprover inför op samt några timmar senare träffa narkosläkaren (han vill se svaren på proverna därav timmar emellan) och sjukgymnasten tror jag. Nedräkningen är väldigt konkret nu....

Dag 144

Jag hade tid hos min onk idag. Det var inte så mycket, mest en uppföljning av hur det varit och hur det gått. Hon var väldigt nöjd hur cellgiftet tagit på tumörerna iallafall. Hon skulle skicka en remiss till Lund så jag kan få strålningen där och slippa åka till Malmö varje dag. Min onk jobbar lite i Lund också men det var möjligt att jag fick en annan onk där. Jag hade med en stor fruktkorg till alla systrarna på mottagningen som tack för att de alltid varit så vänliga och professionella. Jag har ju varit extra mycket i kontakt med dem pga en krånglande piccline.
Nu är cellgiftsbiten helt avslutad!

Dag 142 o 143

Denna helg har ägnats åt att städa ut julen. Det tar sin tid att plocka undan allt + plocka fram annat och städa däremellan. Men nu står tulpanbuketten där och vittnar om ljusare tider!
Tankarna surrar en del inför den kommande operationen, jag har ju varit så koncentrerad på att ta mig igenom cellgifterna att jag inte tänkt på det som komma skall. Nu med bara en vecka kvar...jag vill ju verkligen gå vidare och op är en del av det men...Äh jag är bara lite fjantig...

Dag 141

21 januari ska jag opereras.
Det är med kluvna känslor jag går dit...Visst vill jag bli av med tumörerna men jag har ju lite separationsångest för det bröst som följt mig genom livet....

Dag 140

Bra dag idag också, jobbat flera timmar minsann! Är lite spänd på morgondagens besök hos kirurgen - hoppas jag får ett opdatum så jag kan planera den närmaste framtiden. Datumet kan gärna ligga ett par veckor fram i tiden så jag hinner "känna mig frisk" ett tag.Det är så skönt att kunna sova hur som helst utan något som tar emot, typ en piccline eller ett operationssår.....

Dag 139

Varannandagshumör. Pigg idag och var på jobbet i drygt 4 timmar, men då var jag trött när jag körde hem...
Igår fick jag häftig bröstsmärta igen som för 3 veckor sedan, undrar om det inte är något cellgiftrelaterat ändå...det inträffar ungerfär vid samma tid från beh. Eller en sen reaktion på sprutan jag tagit för att hjälpa upp de vita blodkropparna. Jag har ju bara tagit den 2 ggr och det är 2 ggr jag drabbats av denhär "krampen" i bröstkorgen. Ont gör det iallafall!

Dag 138

Man blir matt....Igår kände jag mig rätt pigg och på g ,men idag är jag en trött och orkeslös 80 åring...Jobbade bara en dryg timme, det räckte. Jag vill ju att allt ska kännas som vanligt....

Dag 137

Första jobbdagen 2008. Massor med post och mail eftersom jag inte varit inne sedan den 19 dec, så timmarna gick till att gå igenom det. Men det känns bra att jobba och att komma igång efter helgerna. Nu här hemma har jag börjat plocka så smått i julgrejorna även om det mesta ska få vara kvar till i helgen då det är Tjugondag Knut. Det känns alltid så skönt och nytt att få undan julen även om jag gillar jul och pynt.

Dag 136

Tö och slask och dimma.....skånsk vinter!
Var ute och gick en hyfsad runda med hunden, jag måste ta tag i att få upp orken igen. Och gå ner de kilon jag lagt på mig under de senaste månaderna. Det känns skönt att iallafall känna viljan igen....

Dag 135

Än slank hon hit, än slank hon dit, än slank hon ner i diket.......
Inte jag men många andra - Jag var vid 12tiden och handlade för vi skulle ha gäster ikväll. När jag kör hem börjar det regna och det fryser till is direkt...jag ser 2 stycken som bara glider av vägbanan...jag krypkörde hem...bilen var helt istäckt. Gästerna fick stanna hemma + äldste sonen som sovit över där och skulle kommit med dem hem. Hela västra Skåne är en isbana, många inställda festligheter...Tänk dom som skulle ha bröllop...att ställa in ett födelsedagsfirande är ok men det går ju inte att ställa in ett bröllop. Nåväl, på oss har det inte gått någon nöd - vi hade ju god mat och allt hemma så vi myser inomhus, ute har det nu börjat snöa istället. Vi har ju inte haft någon snö alls innan i vinter och denna lär töa bort imorgon. Lillsonen är därför ute med kompisar och roar sig i snön. Det gäller att passa på!

Dag 134

Lite piggare idag.
Jag lurar mig själv i tanken att nu är det över....Jag säger att nu är cytostatikan över och resten är en piss i Mississippi (var tvungen att kolla stavning:o). Men lite känns det så och jag vill ju att det ska var så även om jag vet att resten också kan vara svårt och har hundra komplikationer som kan inträffa.
En väninna undrar över varför jag inte har brutit ihopa mer och jag blir lite sur....Varför skulle jag det? Jag är i grunden en optimist och fatalist - det lönar sig inte att gråta över spilld mjölk. Efter den första paniken och ilskan så är det ju bara att låta allt ske, inget blir bättre av att jag bryter ihop, snarare tvärtom. Dessutom har jag ett liv som måste gå vidare med familjen...
Jag kan förstå väninnan, hon skulle vilja vara den starka tröstaren gentemot mig för en gångs skull (hon hade brutit samman av sjukdom) vilket samtidigt irriterar mig lite....

Dag 133

Bara trött idag...Skönt att då inte ha några måsten, utan bara kunna vila...

Dag 132

Steg upp tidigt (innan 09) för att jag o maken skulle köra på skorea, en märkesaffär som alltid har bra rea. Vi och massor av andra var där när de öppnade och vi fick köpt det vi ville, jag fick ett par svarta lågskor i mitt favoritmärke Gabor och även ett par röda lågskor i lack....
Men jag är matt och svag idag, orkar inget alls, undrar om det är ett lågt Hb som spökar. Jag ska ta prover först på fredag. Mina tröttsamma smaklökar vill inte riktigt utan vissa smaker är fortfarande pekka och det är bara så jädrans trist, man är hungrig och sugen men väl i munnen är det bara konstigt......Lagade lutfisk idag för jag var så sugen och det gick sådär, det var gott men senapssåsen var inte riktigt bra i munnen, och jag som älskar lutfisk......Jag vill även ha sushi men det får nog vänta ett par veckor för det vore förfärligt om det smakade konstigt. Jag vill ju att allt ska vara 100% tip top NU!!! INGET TÅLAMOD ALLS!!

Dag 131

Lugnt och skönt, alla (både hemma och ute) tar igen sig efter gårdagen. Jag hade det bra, maten smakade faktiskt hyfsat, körde hem och vilade mellan 21.30 -23.30, åkte tillbaka och skålade in det nya året och stannade faktiskt till 02.00. Fast man och barn stannade till 03.30.....
Jag känner mig så entusiastisk över ett nytt år men jag får dämpa mig lite för jag orkar fortfarande väldigt lite. Men att slippa cellgifterna har höjt humöret avsevärt :o)