torsdag 24 januari 2013

5 år

Då har det gått 5 och ett halvt år sedan diagnos och jag har varit på "Tack och hej" mötet på onkologen. Jag har slutat med mina antihormoner vilket känns underbart - Jag slutade 3 månader i förväg för jag kunde bara inte äta en till...Äter skelettstärkande veckotabletter en månad till och sedan bara kalktabetter. Så skönt att slippa tablettätande!
Livet är bra, fortfarande nöjd med mitt nya bröst, även om bröstvårtan är liten och tatueringen svag men det orkar jag inte bry mig om. Det viktiga är att ha 2 bröst och slippa mecket med protes.
Jag har min lymfödemarm men det fungerar rätt ok - jag bryr mig inte så mycket om den även om den stör ibland. Det är mest när jag klär mig som en skjorta kan kännas trång över armen och då muttrar jag lite.
Tänker inte så mycket på det hela - eller det gör jag men på ett nytt sätt, ett konstaterande av fakta, att detta har jag gjort och det har förändrat mig till en del, men så är det - inget att älta längre (vilket jag verkligen gjort). Rätt skönt faktiskt.


torsdag 5 maj 2011

Lymfödem och annat skit...

Jaaa...är det inte det ena så är det det andra...
Allt var frid och fröjd förra året med både ett nytt bröst och förnyelse av det gamla - ända till jag i november inser att min högra underarm är rätt mycket tjockare än den vänstra.
Jag kastar mig på telefon och hittar slutligen Lymfmottagningen som naturligtvis vill ha remiss fr min onk - som jag har tid hos d 22 dec. Jag träffar dock en annan sjukgymnast som fixar fram en standardstrumpa till armen att ha så länge. Efter mycket om och men är jag på mitt första besök i januari och då är min hö arm 17% större än vänstra. Strumpa och handske är domen.
Nu på eftermiddagen har jag varit där för 4 gången (totalt) efter att ha varit hårt lindad sedan i går morse för att se om det går ner mer och då var jag faktiskt nere på 12%. Det var ingen hit att vara så lindad från fingrar till armhåla i 30 timmar - vill inte göra det på ett tag om man säger så...men en tajtare strumpa är nu beställd så får vi se. Dessutom ska jag börja jobba med hantlar/gummiband för att se om det hjälper till.

Jag har ända sedan mastektomin tänkt hur skönt det är att jag inte har något problem med armen och att jag inte behöver ha en sån rälig strumpa..Men oj vad man vänjer sig fort när det är det enda alternativet....

En glad nyhet är att jag förra tisdagen fick gjort en bröstvårta och har nu bara själva tatueringen kvar innan man är komplett :) Härligt!
Solen lyser (iallafall en liten stund), våren kom och gick och sommaren ligger bara runt hörnet så trots lymfödemskiten är det rätt bra ändå...

tisdag 9 november 2010

November igen

Jag tänker ibland på hur det var hösten 2007 och är så tacksam för att livet är normalt nu. Hur normalt det nu blir när man haft cancer...
Jag har haft en svag ryggvärk sedan i somras och det har gnagt på mitt medvetande ända tills jag i oktober meddelade min onkolog om detta och hon skickade omedelbart en remiss till magnetröntgen.
Den har jag nu gjort och fick även besked igår att allt bara var bra - inga förändringar syntes. Ett ton av sten föll från mitt inre, för hur det än är så finns ju alltid rädslan där att det ska komma tillbaka i någon form. Varför skulle just jag skonas?
Men nu kan jag se framåt ett tag till utan att tro det värsta och det är så skönt...

måndag 28 juni 2010

När det väl händer något...

...så går det undan.
i tisdags ringde de från plastikkirurgen och undrade om jag ville bli opererad på torsdagen, dvs dagen innan midsommarafton - och vad ska man säga..jag tackade så klart ja på stående fot.
Så i torsdags infann jag mig kl 08.00 fastande o klar. Duschade och blev inritad av kirurgen och fick sedan vänta till 12.30 innan jag blev nerrullad till op. Aningens hungrig...Vakande oförskämt pigg (och hungrig) och efter mackor och middag och möte med kirurgen så kunde maken komma o hämta mig kl 20.00. Skönt att sova i egen säng.
Så nu sitter jag här och har fått mitt "gamla" bröst både lyft och lite förminskat och det nya har han rättat till lite. Jag är så innerligt tacksam för att jag har fått gjort både DIEPen och detta så snabbt och bra men nu räcker det med operationer för ett lååååångt tag (ta i trä). Jag är trött på restriktioner och att sova på rygg igen och inte sola mm.
Det värsta är att det är skuldfyllt att känna så - Jag vill ju verkligen ha dessa operationer och de gör ju mitt liv så mycket bättre men ändå...så kräks jag av bandage och ömhet och allt annat smått...

torsdag 10 juni 2010

4 månader..

..har det nu gått sedan min rekonstruktion och allt är gott. Jag har varit på återbesök hos plastikkirurgen och är nu i väntan på att de ska lyfta och förminska lite det "gamla" bröstet och fylla lite i det nya (hur man nu gör det?) samt räta ut ett litet veck. Tyvärr blir det efter sommaren då de har sommarstängt efter denna veckan. Men det får man ju leva med, jag har ju faktiskt fått mitt bröst som jag ville ha och det mycket fortare än beräknat.
Jag har även varit på återbesök hos min onkolog och allt är fint därmed - även mina leverprover som förra året var något förhöjda har normaliserat sig - Glädje!!
Mindre glädje är det att få veta att en av cancersystrarna jag haft kontakt med har gått bort. Pysan var en av mina första kontakter när jag insjuknade och hade alltid kloka kommentarer. Hon fattas i bloggosfären och min tankar går till hennes familj.

onsdag 17 mars 2010

4 veckor

Tänk att det redan gått 4 v sedan operationen! Allt går lite bättre för varje dag och jag jobbar 100% sedan 3 dagar tillbaka OCH cyklar till stationen vilket känns jätteskönt. Fast det är tur att jag kan skifta mellan att sitta och stå och jobba för om jag sitter för mycket skaver gördeln...

Allt läker fint och jag sover nu på båda sidorna (även om det inte blir så länge på den OPade sidan) och jag behöver inte ha gördeln på natten vilket helt klart underlättar sömnen.

Det känns fortfarande lite konstigt att jag har fått min rekonstruktion men jag är väldigt glad när jag tittar på mig i spegeln :o) Magen är verkligen snygg och bröstet kommer att bli bra, tycker redan att det har förändrat sig lite.Det känns härligt att inte behöva tänka på att fixa med en protes mer...

När jag var på återbesök i förra veckan så passade jag på att lämna in till protesmottagningenen de 3 proteser jag hade liggande hemma. Jag hade läst någonstans att de tog emot sådana för vidarbefodring till behövande länder och det var rätt, de var jätteglada att jag återlämnade dem, det är nog inte så vanligt att folk gör det.
Nästa återbesök är innan sommaren för att bestämma tid för att fixa till det andra bröstet så det passar in med det nya - tänk så fin jag kommer att bli!!

lördag 27 februari 2010

En vecka hemma

Oj vad tiden går...nu har jag såsat omkring här hemma en hel vecka!
Det är jobbigt att endast sova på rygg och maggördeln är störig och skavig ibland men det går ändå - jag har inte alls ont någonstans vilket är skönt.
Jag märker ju på de små sakerna att det blir liiite bättre för var dag - det är lättare att hosta idag än det var för 3 dagar sedan och blåmärket över bröstet klingar av så sakta.
Mina problem är I-landsproblem - att jag inte kan ha vanliga kläder med linning utan hasar omkring i tights/träningsbyxor - att jag motvilligt måste ta en insomningstablett för att klara av ryggsovandet och jag är rädd för beroende...
Tålamod har aldrig varit min starka sida och jag vill ju att allt ska vara färdigt NU! Men jag får ta en dag, en vecka i taget. Jag är ju glad att det hela är gjort nu redan och att 3 månader med gördel mm går fort.

lördag 20 februari 2010

Förnyad Lena

Nu är jag hemma och rör mig som en trött 80 åring Jag opererades alltså i tisdags av 3 utmärkta kirurger och de var jättenöjda med resultatet och eftersom mina kärl var ovanligt fria från musklerna så gick det expressfort - jag har nu rekordet på UMAS - 3 timmar och 8 minuter....men de fick söva mig igen för mina kärl var "för" bra så det flödade över i lambån - vilket tydligen också var en första för kirurgerna men det löstes snabbt utan problem. De kommande 24 timmarna var ingen kul tid, att ligga fjättrad av div slangar på rygg var superjobbigt men så fort slangarna började dras på torsdagsmorgonen så gick återhämtandet med raketfart och i fredags em när jag duschat och magen kommit igång, insåg jag att jag var sanslöst uttråkad av att vara inlagd. Turligen ansåg alla på avd också att jag inte behövde stanna heller så idag åkte jag hem - ljuvligt! Mitt enda problem är att komma ur sängen men med man och 2 söner så fungerar det också och jag blir väldigt uppassad Det jag kan se av resultatet är bara bra - buksnittet ser fint ut och bröstet är ok antar jag - lite svårt att se det slutgiltiga resultatet men alla på avd säger att det ser utmärkt ut så jag får tro dem.... Summa sumarum - jag är väldigt nöjd och glad med att detta är gjort, men det var jobbigare än vad jag tänkt mig under uppvaknandet och tiden i början och det kommer att kräva lite mer av mig under en tid framöver än vad jag insett (vet inte vad jag trott egentligen?).