Dag 151-154

Då var man hemma med en bomullsfylld tygtutte istället för the real thing....
Jag kom in tidigt och var första op för dagen, minns inte mycket av uppvaket men mådde rätt bra när jag kom in på avd vid 15 tiden. Dvs mådde bra så länge jag låg ner, var gång jag satte mig upp så spydde jag....Man och barn kom för att träffa mig men jag var inte mycket att hänga i julgranen, fortfarande påverkad av narkosen så de tyckte nog det var lite jobbigt. Jag lyckades knapra i mig en macka kl 20 och bestämde mig för att sova ut skiten. Vilket jag gjorde, vaknade pigg och glad på tisdagen, inte speciellt ont utan lite öm och stel bara. Vad jag drabbades av då var klocknojan - när klockan är 8.13 har man ätit frukost och tänker - Vad tusan ska jag göra nu? Man lägger sig och läser sin deckare och tänker - nu har det gått lång tid - jovisst, 15 minuter....Man siktar in sig på lunchen kl 12 och kvällsmaten kl 17 och tiden är jäääättelångsam. Jag hade ändå flera telefonsamtal och sjukgymnast på fm och massor av besök på em så kändes ändå tiden oändlig. Mittemot låg en annan bröstsyster och vi pratade mycket vilket underlättade tiden mycket (Hej J!!). Det visade sig att vi hade samma typ av tumör, hade samma onk och samma kirurg som dessutom gav samma besked till oss båda efter op - Att mastektomin gått bra, tumören var inte i musklen och vi hade vars en svullen lymfkörtel som kunde bero på cytostatikan....eller....Vi ska träffa honom den 13 feb för att få patologsvaret. Åhhh mer väntan, men det har man väl vant sig vid nu...
Nåväl när man väl vant sig vid tidsrytmen har det varit helt ok att ligga där - utom det att maten var miserabel, herregud kan man inte åstadkomma något mer när vi är i år 2008...vi fick pepparrotskött med potatis som var...jag saknar ord för att beskriva eländet lika mycket som det saknade smak och konsistens...och gårdagens falukorv och potatismos ska vi bara inte prata om - hur kan man misslyckas så totalt....Men på kvällarna vid 19.30 tiden kom personalen runt med kaffe och ljuvliga snittar med brie, skinka eller ost snyggt pyntade och väldigt smakliga...så jag har överlevt pga det....
Mitt drän har varit välfyllt så det var sådär om jag skulle få komma hem idag men de tyckte det räckte med 3 dygn så det drogs och jag fick kolla mitt ärr, ja vad ska jag säga, såret såg bättre ut än vad jag trodde men det kändes lite konstigt med plattheten - Ho ho var är bröstet??? Så nu sitter jag här med en absorbtionskompress över dränhålet, min tygtutte och en tunn sportbehåtyp som allt ska fungera lite som ett tryckförband (men det är inte mycket) under de närmsta 6 veckorna (ja kompressen är bara just nu) - Det känns "naket" och väldigt sårbart (åh så vitsigt..)Men man vänjer sig väl fort...Och jag LÄNGTAR efter att kunn sova på höger sida!