När det väl händer något...

...så går det undan.
i tisdags ringde de från plastikkirurgen och undrade om jag ville bli opererad på torsdagen, dvs dagen innan midsommarafton - och vad ska man säga..jag tackade så klart ja på stående fot.
Så i torsdags infann jag mig kl 08.00 fastande o klar. Duschade och blev inritad av kirurgen och fick sedan vänta till 12.30 innan jag blev nerrullad till op. Aningens hungrig...Vakande oförskämt pigg (och hungrig) och efter mackor och middag och möte med kirurgen så kunde maken komma o hämta mig kl 20.00. Skönt att sova i egen säng.
Så nu sitter jag här och har fått mitt "gamla" bröst både lyft och lite förminskat och det nya har han rättat till lite. Jag är så innerligt tacksam för att jag har fått gjort både DIEPen och detta så snabbt och bra men nu räcker det med operationer för ett lååååångt tag (ta i trä). Jag är trött på restriktioner och att sova på rygg igen och inte sola mm.
Det värsta är att det är skuldfyllt att känna så - Jag vill ju verkligen ha dessa operationer och de gör ju mitt liv så mycket bättre men ändå...så kräks jag av bandage och ömhet och allt annat smått...