En vecka hemma

Oj vad tiden går...nu har jag såsat omkring här hemma en hel vecka!
Det är jobbigt att endast sova på rygg och maggördeln är störig och skavig ibland men det går ändå - jag har inte alls ont någonstans vilket är skönt.
Jag märker ju på de små sakerna att det blir liiite bättre för var dag - det är lättare att hosta idag än det var för 3 dagar sedan och blåmärket över bröstet klingar av så sakta.
Mina problem är I-landsproblem - att jag inte kan ha vanliga kläder med linning utan hasar omkring i tights/träningsbyxor - att jag motvilligt måste ta en insomningstablett för att klara av ryggsovandet och jag är rädd för beroende...

Tålamod har aldrig varit min starka sida och jag vill ju att allt ska vara färdigt NU! Men jag får ta en dag, en vecka i taget. Jag är ju glad att det hela är gjort nu redan och att 3 månader med gördel mm går fort.

Förnyad Lena

Nu är jag hemma och rör mig som en trött 80 åring Jag opererades alltså i tisdags av 3 utmärkta kirurger och de var jättenöjda med resultatet och eftersom mina kärl var ovanligt fria från musklerna så gick det expressfort - jag har nu rekordet på UMAS - 3 timmar och 8 minuter....men de fick söva mig igen för mina kärl var "för" bra så det flödade över i lambån - vilket tydligen också var en första för kirurgerna men det löstes snabbt utan problem. De kommande 24 timmarna var ingen kul tid, att ligga fjättrad av div slangar på rygg var superjobbigt men så fort slangarna började dras på torsdagsmorgonen så gick återhämtandet med raketfart och i fredags em när jag duschat och magen kommit igång, insåg jag att jag var sanslöst uttråkad av att vara inlagd. Turligen ansåg alla på avd också att jag inte behövde stanna heller så idag åkte jag hem - ljuvligt! Mitt enda problem är att komma ur sängen men med man och 2 söner så fungerar det också och jag blir väldigt uppassad Det jag kan se av resultatet är bara bra - buksnittet ser fint ut och bröstet är ok antar jag - lite svårt att se det slutgiltiga resultatet men alla på avd säger att det ser utmärkt ut så jag får tro dem.... Summa sumarum - jag är väldigt nöjd och glad med att detta är gjort, men det var jobbigare än vad jag tänkt mig under uppvaknandet och tiden i början och det kommer att kräva lite mer av mig under en tid framöver än vad jag insett (vet inte vad jag trott egentligen?).

2010

Här händer det saker minsann...Min bentäthetsmätning visade en liten förändring på ländryggen så nu äter jag kalktabletter + en veckotablett som är skelettstärkande och det får jag väl leva med.
Jag lyckades även tjata till mig remiss till plastikkirurgen och blev kallad till första mötet redan i december. Där fick jag veta att väntetiden för en DIEP lambå (alltså ett nytt bröst av min egen vävnad från magen) var 8 månader. Jag var nöjd att bara hamna i kö..
I januari gjorde jag 2årskontrollen, en CT buk/lungor som var OK.
För en vecka sedan ringde jag upp plastiken och pratade med damen som sköter operationskön och fick reda på att kön blivit längre, min tur låg i oktober/november - Kul!! Men vi pratade på och jag sa att jag hade lätt att ta ett återbud om det skulle så vara.
1 vecka senare, dvs i torsdags, ringer hon och frågar om jag kan ta ett återbud till nu på tisdag, i övermorgon....
Så här sitter jag och ska läggas in imorgon och opereras på tisdag och jag är lite nervös men LYCKLIG!!!

Tiden går..

Då har jag varit på ny mammografi/ultraljud och besök hos min onk och allt är bara fina fisken :o)
Jag ska göra ny bentäthetsmätning för att se om osten/filen gör vad den ska så att jag klarar mig utan kalciumtabletterna. Onken skickar äver remiss till buk/lungröntgen och skelettscint för att få ett OK till plastikkirurgin och min rekonstruktion.
Jag har gått ner 4,5 kg i vikt och det är jätteroligt att det faktiskt går så bra - och att kunna hitta kläder i garderoben som passar igen...
Livet ÄR skönt!

Ett år

Jaha, då har jag passerat ett år efter behandling...och det känns bara bra. Denna sommaren känns så mycket mer normal än förra då jag inte skulle sola och då det kändes ännu konstigare än vad det gör idag att vara enbröstad.
Jag har varit på ännu en kontroll hos min onkolog och allt var bra, nästa blir i höst och då också en mammografi.
Efter förra besöket i november fick jag besked på "antytt förhöjda" levervärden så jag gjorde ett ultraljud som var bra, dock var min lever "fet" men det blir den av medicinering och som en rest av cellgifter (och lite övervikt) - men jag skyller även en del på att jag äter Arimidex vilket naturligtvis kan påverka levern. Jag har tagit om leverproverna senast i mars och de är fortfarande i överkanten av normalt men onkologen tycker det är OK.
Jag fyllde 50 i december och naturligtvis ska medelåldern visa sig så jag har fått nerfallet fotvalv vilket smärtar en del, men sedan påsk går jag med inlägg och birkenstocksandaler inomhus och visst har det blivit bättre...
Så medelålders, enbröstad, hemorojder, mullig, inlägg i skorna....hur kul är det :o).
Äh va fan.....Jag ska ha nytt bröst och i o med det gå ner i vikt och snyggskorna får åka på iallafall ibland.....LIVET är skönt ändå....

Nästan 6 månader senare..

..tänkte jag komma med en rapport hur livet ter sig.
Jag mår väldigt bra. Efter strålningen som INTE gav mig några sår, blev bara svartbränd och öm, började jag jobba heltid i juni och det gick utmärkt. Hade en skön lååång semester och jobbar nu som vanligt. Visst har jag den lilla lilla ärtan av, ja vad ska jag kalla det...medvetenhet som poppar upp lite då o då - nej den poppar inte, den finns där hela tiden som en promille av mitt liv, men jag kan leva med den och det känns ok.
Jag gick ju i somras några gånger till kurator för att prata om livets orättvisor....Hon anmälde mig till att vara 5 dagar på Lydiagården vilket jag nu varit under v 42. Det var en oerhört vilsam och samtidigt tröttande vistelse. Att göra något som enbart var för mig själv kändes definitivt annorlunda, det har jag nog inte gjort de senaste 20 åren. Vi var 15 damer som hade gått igenom bröstcancersvängen och det var tårar men också väldigt mycket skratt. Vi hade föreläsningar, sjukgymnastik, promenader i den vackra naturen runtomkring, gruppsamtal, vattengympa, akvarellmålning mm. Vi fick god mat och man kunde även beställa vin....vilket man naturligtvis gjorde.:o) Allt som allt en väldigt givande vistelse, det är priviligierat att få detta för endast 80 kr per dygn.
Jag har nu även gjort min första mammografi/ultraljud efter beh och allt var OK. Har även idag varit och träffat min onkolog på återbeök och allt var väl där också. Vi pratade rekonstruktion, vilket jag helst vill ha så snart som det bara är möjligt. Nu fick jag veta att det ska ha gått 2 år från strålningen vilket blir för min del april 2010....och de startar inte processen med remiss innan heller...Jag har en aning om att det dessutom är rätt lång väntetid på plastikkirurgen i Malmö, jag vågade inte fråga om hur lång, för att inte misströsta redan nu. Det kan jag börja kolla upp i januari 2010, man kan ju få det i annat landsting om de har kortare köer...Ja ja, den dagen den sorgen...
Nu njuter jag av livet och försöker ta tillvara på de dagar jag får av livet, tänker efter innan jag svarar nej eller ja på vardagliga saker och inte bara svara på rutin...det gör faktiskt allt mer njutbart på något konstigt tillfredställande sätt.

Första dagen i det nya livet...

...och det känns jätteskönt.
Jag tänker sätta punkt för denna dagboken nu, jag är ju ingen bra dagboksskrivare och behovet har minskat hos mig. Men att skriva här och få respons på det + att "lära känna" alla er andra bloggare har varit fantastiskt roligt. Jag kommer fortsätta titta in på era sidor och lovar att kommentera ibland, och jag kommer att kolla hur alla mår på cancertjejerforumet, men att skriva här är det slut med. Jag ändrade titeln för några dagar sedan till att cancern har varit här istället för presens, det kändes rätt. Jag låter bloggen ligga kvar ett tag tills jag tröttnar på det och raderar den, jag har sparat den som ett worddokument istället så jag har den kvar i läsbar rättvänd form.
Hoppas nu inte att jag får akut abstinens om några dagar.....nä, jag tror inte det - det är dags att gå vidare, jag ska jobba mer och göra andra saker i livet än sitta här och skriva :o)
STORT TACK och många cyberkramar till alla mina läsare!!!!!
Lena

Dag 244

244 dagar från den dagen jag fick beskedet om bröstcancer till denna dagen då jag fått min sista strålning och haft mitt sista möte med min onkolog. Jag är FRI! Inga fler behandlingar!

Jag ska bara göra en benskörhetstest eftersom Arimidexen jag äter kan ge benskörhet men annars inte något förrän i höst då jag kallas till mammografi och läkarkontroll, underbart!

Jag ska nu bara invänta att effekten av strålningen ska avta (ca 2 v) och hoppas att jag klarar mig utan sår, sedan går allt bara uppåt...

Vi har firat dagen med god mat och champagne och jag har fått en ljuvlig rosa bukett av min älskade man.

Jag är lycklig!