Dag 98

Mått bra idag och därför jobbat, fixat o donat, shoppat och haft mig så jag är helt slut nu.....
Godnatt!

Dag 97

Har fixat lite...:o) Köpt lite julblommor som jag fixat lite med och även gjort iordning adventsljusstaken så att den är klar till söndagen. Ooooo vad duktig jag är......
Jag köpte bl a en rosa/vit amaryllis och en miniamaryllis. Jag är väldigt förtjust i amaryllis, jag har redan 2 röda varav den ena blommar redan. De nya får stå svalt en vecka till så att de inte blommar för tidigt. Köpte även hyacinter för det är ett måste, hyacintdoft är juldoft jag gillar även om den kan bli kväljande om rummet är för litet, men de vita doftar inte så mycket.
Nu ska jag på jobbmöte och sedan ska vi på jobbet ha "temaafton" och temat idag är Kuriöst. Jag gissar att vi ska titta på Historiska museets Kuriosakabinett som precis öppnat och sedan äta lite mat någonstans. Vi skulle även ha med oss en kuriös sak, vilket inte är det enklaste...men jag har tagit med 2 små vikta pappersdockor som jag fick som 11 åring - vad ska man med sådan dockor till egentligen är min undran, inte att leka med iallafall..
Lite trevligt ska det faktiskt bli....

Dag 96

Något lite bättre i förkylningen, känns det som. Men humöret är inte speciellt bra...rätt lågt faktiskt. Att gå från att vara den som fixar allt till att inte orka och inse då att inget blir fixat gör mig sur. Framförallt nu i adventstider med allt vad det innebär. Hade jag varit själv så hade jag skitit i allt (fast jag är en julgalning) och tänkt att det tar jag igen nästa år, men jag vill ju inte heller att mina barn ska komma ihåg detta som sunkjulen....Visst förstår de att jag är sjuk, men ändå inte...Och min man...tja det finns väl en anledning att jag är fixaren..Han gillar också jul och allt därtill men från det till att göra ngt...Nu ska jag vara ärlig - att göra ngt, kan ju innebära att göra det JAG vill, som JAG vill ha det. I fixaren ligger ju också personen som vill ha kontroll...
Suck!

Dag 95

Sunkdag....superförkyld! Att det alltid ska vara något som håller en från att må bra...
Skulle egentligen skriva något om identitet och om den ändras i o med detta men orkar inte.
Jo va f...
Min identitet ändras inte av att jag har bröstcancer. Den utvidgas kanske och blir mer insiktsfull eller så men ändras inte. Däremot kommer jag aldrig att vara den Lena jag var innan och det sörjer jag lite men men det är inte en förändring av min identitet som sådan.
Att vara en av bröstcancersystrarna är en delaktighet jag behöver just nu liksom jag behövde en delaktighet med andra diabetesföräldrar när sonen fick diabetes.
Så var det sagt!

Dag 94

Så var denna helgen över....Det blev inga lussekatter bakade men några fönster putsades iallafall. Vi var dessutom på julmarknad i Råå idag. Inte så jullikt i regnet men...jag inhandlade en krans till dörren och ett hängande julpynt som jag bara inte kan beskriva utan att hålla på länge och det orkar jag inte. Jag har dessutom nu blivit ordentligt förkyld men ingen feber så jag överlever nog....

Dag 93

Jag mår faktiskt bättre idag, gårdagen var väl bottenhålet....Jag trodde helt klart att jag var på väg in i en infektion av något slag, frös och kände mig superrisig men det gick över av sig självefter ett par timmar i sängen. Jag var i kontakt med cyt.mott 2 ggr och om det hade ökat hade jag åkt in. Mina värden hade ökat en liten gnutta så det var ju bra och det var väl tur att jag äter mina antibiotika nu...
Måste också delge ytterligare en liten biverkning av taxotere, näsblod...Inte rinnande näsblod men var gång jag snyter mig så finns det blod (näsan är lite förkylningsrinnig). Och för att forsätta med symptom så tycker jag att mina klimakterievärmevallningar har lugnat sig lite, tycker inte att jag är så störd på natten av dem just nu, eller så har jag bara vant mig..
Men nu mår jag som sagt lite bättre så kanske jag kan åstadkomma något här hemma idag, kanske baka lussebullar? Kanske putsa insidan på något fönster? Utsidan som är jobbigare (och skitigare) lämnar jag åt maken:o)

Dag 92

Orkar inget alls, mår risigt...

Dag 91

Det börjar ju bli tjatigt med all min klagan, men tyvärr mår jag skit. Jag ringde jobbet och meddelade att jag inte kunde jobba, varken idag eller imorgon. Konstigt nog lättar det lite när jag har tagit det beslutet - där ser man hur omedveten jobbångest man har - man SKA prestera...
Cyt.motttagn ringde precis och meddelade att min neo vita (nybildade vita blodkroppar) låg på 0,1 och de har aldrig varit så låga (ska vara mellan 1,7 -8) och jag hade 4,3 innan behandlingen. Käre doktor vill att jag ska börja med antibiotikan igen för nu har jag inget immunförsvar alls...Så det är bara att bita i det sura äpplet och starta kuren och hoppas att magen pallar.
Jag klagade lite over allt det onda och cyto.syster sa att det bruka hålla i sig en vecka så då hoppas jag att det vänder i helgen. Hoppas!!!