Dag 161

Då var man tappad på 600 ml idag. Vilken lycka det var att bli av med det otäcka skvalpande, tryckande eländet... Jag fick en ny tid nästa onsdag för ny tappning - undrar om det kan hålla sig till det. Fast det ska ju bli mindre vätska med tiden - säger dom..
Jag är oerhört öm i bröstet och armhålan, jobbig känsla, men det ska ju gå över det också.
Just nu vill jag bara gå i ide och komma fram när allt är ok igen - får jag det?

Dag 160

Har nu fått tid för tappning imorgon kl 13 så jag slipper iallafall vänta till fredag....Men det ömmar satan och sovandet får bli halvsittande....Jag gissade att de inte ville tappa mig idag, men jag var tvungen att ringa.

Dag 159

Jag blir galen på detta skvalpande....Detta var inte vad jag hade väntat mig av operationen - detta skulle vara enkelt ju....Jag har haft ont idag, en konstig känsla i mellangärdet som ett tryck, inget roligt alls. Tänker definitivt ringa imorgon till b-mott.

Dag 158

Jag fick ringa till bröstmottagningen direkt på morgonen idag. Det gick inte, jag hade rätt ont och kände hur mycket vätska där var, fick sova uppallad med många kuddar för det tryckte för mycket att ligga plant.
Nåväl, jag fick tid kl 10.30 och tappades på 500 ml klar och fin (enligt sköterskan) lymfvätska och då fanns det mer kvar men hålet i nålen hade slaggats igen och hon ville inte sticka mer än en gång p g a infektionsrisken. Så jag har fått en ny tid på fredag - om det kan hålla sig till det....jag tror att torsdag kan bli en möjlig tappdag...Vi får se hur fort det fyller på sig... Allt detta är faktiskt rätt äckligt - att ha en "skvalpig" sårhåla är inget kul alls, det faktiskt söker mig lite...Och jag är en väldigt tålig "oäcklad" person egentligen. Jag har ju jobbat som undersköterska i min ljuva ungdom...
Det roliga med denna dag var att när jag mailade Jossan (min op-kompis) om att jag skulle in för tappning då fick jag ett sms-svar att hon hade samma tid som jag för samma syfte, så vi fick ett snack om hur att hade gått sedan senast och lite till - kul!
Jag har redan glömt hur solen igår såg ut - det är ett oerhört tråkigt väder idag, dimmigt och med ett fiiiint duggregn man nästan inte ser, men känner! Jag avskyr skånsk vinter.....Men gläds åt den tidiga skånska våren när den kommer :o)

Dag 157

Känns lite mer svullet idag , men det är fortfarande under kontroll, helt klart har jag vätska som måste tappas ut, vilket är planerat till onsdag.
Vi hade faktiskt gäster igår vilket var jättetrevligt men frågan är om jag inte använde armen en aningens mycket vid matlagning och allmän fixning? Nåväl jag ska ta det lite lugnare idag. Kanske ta en promenad för solen lyser ju idag? Solsken gör alltid livet lättare, visst?

Dag 156

Känns lite svullet i överarm/armhåla men jag har fortfarande "tandläkarbedövning" där så det spelar nog en roll i den känslan.
Här i skåne blåser det full storm - tur att man kan sitta inne o kura :o) Fast jag har faktiskt varit ute med hunden i morse men jag tror att det blåste lite mindre då. De övriga turerna idag får maken göra...

Dag 155

Jag går här och känner efter...Har lite ont i axel/muskel ovanför bröstet och det är säkert för att jag inte använder min arm normalt. Jag försöker, men omedvetet så "sparar" jag den och då blir det en sned användning av musklerna som armen inte är van vid, precis som när man haltar och får ont i det friska benet. Nåja, det tar väl ett par dagar att vänja sig. Jag har iallafall duschat idag med bara kirurgtejpen som skydd, känns konstigt (och lite skvalpigt...).
Jag har idag fått 4 underbara buketter och en blomkorg från olika kollegor och vänner, helt UNDERBART....Hur ska jag överleva sedan när allt är över och man jobbar heltid och inte har en massa sjukhusbesök och blommor runtomkring :o)

Dag 151-154

Då var man hemma med en bomullsfylld tygtutte istället för the real thing....
Jag kom in tidigt och var första op för dagen, minns inte mycket av uppvaket men mådde rätt bra när jag kom in på avd vid 15 tiden. Dvs mådde bra så länge jag låg ner, var gång jag satte mig upp så spydde jag....Man och barn kom för att träffa mig men jag var inte mycket att hänga i julgranen, fortfarande påverkad av narkosen så de tyckte nog det var lite jobbigt. Jag lyckades knapra i mig en macka kl 20 och bestämde mig för att sova ut skiten. Vilket jag gjorde, vaknade pigg och glad på tisdagen, inte speciellt ont utan lite öm och stel bara. Vad jag drabbades av då var klocknojan - när klockan är 8.13 har man ätit frukost och tänker - Vad tusan ska jag göra nu? Man lägger sig och läser sin deckare och tänker - nu har det gått lång tid - jovisst, 15 minuter....Man siktar in sig på lunchen kl 12 och kvällsmaten kl 17 och tiden är jäääättelångsam. Jag hade ändå flera telefonsamtal och sjukgymnast på fm och massor av besök på em så kändes ändå tiden oändlig. Mittemot låg en annan bröstsyster och vi pratade mycket vilket underlättade tiden mycket (Hej J!!). Det visade sig att vi hade samma typ av tumör, hade samma onk och samma kirurg som dessutom gav samma besked till oss båda efter op - Att mastektomin gått bra, tumören var inte i musklen och vi hade vars en svullen lymfkörtel som kunde bero på cytostatikan....eller....Vi ska träffa honom den 13 feb för att få patologsvaret. Åhhh mer väntan, men det har man väl vant sig vid nu...
Nåväl när man väl vant sig vid tidsrytmen har det varit helt ok att ligga där - utom det att maten var miserabel, herregud kan man inte åstadkomma något mer när vi är i år 2008...vi fick pepparrotskött med potatis som var...jag saknar ord för att beskriva eländet lika mycket som det saknade smak och konsistens...och gårdagens falukorv och potatismos ska vi bara inte prata om - hur kan man misslyckas så totalt....Men på kvällarna vid 19.30 tiden kom personalen runt med kaffe och ljuvliga snittar med brie, skinka eller ost snyggt pyntade och väldigt smakliga...så jag har överlevt pga det....
Mitt drän har varit välfyllt så det var sådär om jag skulle få komma hem idag men de tyckte det räckte med 3 dygn så det drogs och jag fick kolla mitt ärr, ja vad ska jag säga, såret såg bättre ut än vad jag trodde men det kändes lite konstigt med plattheten - Ho ho var är bröstet??? Så nu sitter jag här med en absorbtionskompress över dränhålet, min tygtutte och en tunn sportbehåtyp som allt ska fungera lite som ett tryckförband (men det är inte mycket) under de närmsta 6 veckorna (ja kompressen är bara just nu) - Det känns "naket" och väldigt sårbart (åh så vitsigt..)Men man vänjer sig väl fort...Och jag LÄNGTAR efter att kunn sova på höger sida!