Första dagen i det nya livet...

...och det känns jätteskönt.
Jag tänker sätta punkt för denna dagboken nu, jag är ju ingen bra dagboksskrivare och behovet har minskat hos mig. Men att skriva här och få respons på det + att "lära känna" alla er andra bloggare har varit fantastiskt roligt. Jag kommer fortsätta titta in på era sidor och lovar att kommentera ibland, och jag kommer att kolla hur alla mår på cancertjejerforumet, men att skriva här är det slut med. Jag ändrade titeln för några dagar sedan till att cancern har varit här istället för presens, det kändes rätt. Jag låter bloggen ligga kvar ett tag tills jag tröttnar på det och raderar den, jag har sparat den som ett worddokument istället så jag har den kvar i läsbar rättvänd form.
Hoppas nu inte att jag får akut abstinens om några dagar.....nä, jag tror inte det - det är dags att gå vidare, jag ska jobba mer och göra andra saker i livet än sitta här och skriva :o)
STORT TACK och många cyberkramar till alla mina läsare!!!!!
Lena

Dag 244

244 dagar från den dagen jag fick beskedet om bröstcancer till denna dagen då jag fått min sista strålning och haft mitt sista möte med min onkolog. Jag är FRI! Inga fler behandlingar!

Jag ska bara göra en benskörhetstest eftersom Arimidexen jag äter kan ge benskörhet men annars inte något förrän i höst då jag kallas till mammografi och läkarkontroll, underbart!

Jag ska nu bara invänta att effekten av strålningen ska avta (ca 2 v) och hoppas att jag klarar mig utan sår, sedan går allt bara uppåt...

Vi har firat dagen med god mat och champagne och jag har fått en ljuvlig rosa bukett av min älskade man.

Jag är lycklig!

Dag 243

Näst sista strålningsdagen! Snart är det över...känns kanske lite konstigt.
Jag har iallafall sovit något bättre inatt med hjälp av ett starkvärkpiller, jag hoppas innerligen att sommaren kommer med bättre sömn till mig, när alla behandlingar lagt sig och man inte ömmar både här och där.

Dag 240, 241 o 242

Det har varit en underbar helg, solen har lyst (och lyser idag också). Jag har påtat i trädgården, vi har grillat för första gången, visserligen bara korv till lunch men ändå...Jag har plockat den första rabarbern och avnjutit en rabarberpaj, mmmmm.
Men inatt tog jag en insomningstablett och fick fullständigt spader/myror i kroppen. Kunde inte ens ligga i sängen utan fick vanka omkring, det var mest i benen...somnade ca 03.45. Inte roligt alls, jag fick sovit ett par timmar till i förmiddags, men jag känner fortfarande av krypet i kroppen...detta förtar lite glädjen idag över fint väder....

Dag 239

Fredag, skönt.
Jag har ju klagat på att jag sover så illa senaste tiden och jag har anklagat Arimidexen som skurken i det hela (delvis iallafall). Helt plötsligt så slog det mig att jag tar det pillret på kvällen innan jag går och lägger mig och det är ju så att ca en timme efter man tagit något kommer verkningen...Så nu har jag sedan några dagar vänt på det och tar tabletten på morgonen istället och....jag tycker att jag sover bättre! Jag vaknar fortfarande ofta men obehaget i kroppen är borta tycker jag. Vore skönt om det rättade till sig helt och hållet så man fick sova i mer än 2 timmarsintervaller. Jag ska forfarande prata med onken om insomningspiller som inte är beroendeframkallande.

Dag 237 o 238

Något mindre argsint.Jag har kontaktat kuratorn och bett om en tid. Jag har inte velat prata med en kurator under hela tiden , jag ansåg att jag hade ett brett kontaktnät som räckte.
Men idag när allt nästan är över så inser jag att jag nog behöver det. Det finns en gräns för hur mycket jag vill lägga i knäet hos man och vänner. Att prata med någon som har betalt för att lyssna på mig och som är utomstående, känns rätt.
Jag har total strålskadenoja - en sanslös rädsla har kastat sig över mig att jag ska få alla problem som tänkas kan efter strålningen.Det är så illa att jag diskuterat med strålsköterskorna om att avbryta och inte ta de sista 3 strålningarna i n vecka. Irrationellt kanske, men jag kan inte hjälpa det...

Dag 235 o 236

Jag är argsint idag. Känner mig sur, vrång och har lust att vara elak. Jag vill inte. Ingenting. Inte ha bröstcancer. Inte ha ett bröst. Inte få strålskador. Inte. Inte. Inte.

Dag 234

Så var söndagen nästan gången och helgen över. .. det går ju så fort...Kvällen igår var trevlig även om jag kan tycka att 16 tjejer är lite mycket, det blev uppdelat i små grupperingar, vilket man visst kunde gå emellan, men..Jag hade iallafall inte direkt några sömnproblem och det får jag väl skylla på vinet:o)

Söndagen har varit lugn och skön och solen har värmt där ute. Inte för att jag suttit ute, men jag cyklade en sväng med hunden och det var skönt. Nu måste det stanna kvar så här så att man slipper den kraftigare jackan, eller?