tisdag 8 januari 2008

Dag 138

Man blir matt....Igår kände jag mig rätt pigg och på g ,men idag är jag en trött och orkeslös 80 åring...Jobbade bara en dryg timme, det räckte. Jag vill ju att allt ska kännas som vanligt....

måndag 7 januari 2008

Dag 137

Första jobbdagen 2008. Massor med post och mail eftersom jag inte varit inne sedan den 19 dec, så timmarna gick till att gå igenom det. Men det känns bra att jobba och att komma igång efter helgerna. Nu här hemma har jag börjat plocka så smått i julgrejorna även om det mesta ska få vara kvar till i helgen då det är Tjugondag Knut. Det känns alltid så skönt och nytt att få undan julen även om jag gillar jul och pynt.

söndag 6 januari 2008

Dag 136

Tö och slask och dimma.....skånsk vinter!
Var ute och gick en hyfsad runda med hunden, jag måste ta tag i att få upp orken igen. Och gå ner de kilon jag lagt på mig under de senaste månaderna. Det känns skönt att iallafall känna viljan igen....

lördag 5 januari 2008

Dag 135

Än slank hon hit, än slank hon dit, än slank hon ner i diket.......
Inte jag men många andra - Jag var vid 12tiden och handlade för vi skulle ha gäster ikväll. När jag kör hem börjar det regna och det fryser till is direkt...jag ser 2 stycken som bara glider av vägbanan...jag krypkörde hem...bilen var helt istäckt. Gästerna fick stanna hemma + äldste sonen som sovit över där och skulle kommit med dem hem. Hela västra Skåne är en isbana, många inställda festligheter...Tänk dom som skulle ha bröllop...att ställa in ett födelsedagsfirande är ok men det går ju inte att ställa in ett bröllop. Nåväl, på oss har det inte gått någon nöd - vi hade ju god mat och allt hemma så vi myser inomhus, ute har det nu börjat snöa istället. Vi har ju inte haft någon snö alls innan i vinter och denna lär töa bort imorgon. Lillsonen är därför ute med kompisar och roar sig i snön. Det gäller att passa på!

fredag 4 januari 2008

Dag 134

Lite piggare idag.
Jag lurar mig själv i tanken att nu är det över....Jag säger att nu är cytostatikan över och resten är en piss i Mississippi (var tvungen att kolla stavning:o). Men lite känns det så och jag vill ju att det ska var så även om jag vet att resten också kan vara svårt och har hundra komplikationer som kan inträffa.
En väninna undrar över varför jag inte har brutit ihopa mer och jag blir lite sur....Varför skulle jag det? Jag är i grunden en optimist och fatalist - det lönar sig inte att gråta över spilld mjölk. Efter den första paniken och ilskan så är det ju bara att låta allt ske, inget blir bättre av att jag bryter ihop, snarare tvärtom. Dessutom har jag ett liv som måste gå vidare med familjen...
Jag kan förstå väninnan, hon skulle vilja vara den starka tröstaren gentemot mig för en gångs skull (hon hade brutit samman av sjukdom) vilket samtidigt irriterar mig lite....

torsdag 3 januari 2008

Dag 133

Bara trött idag...Skönt att då inte ha några måsten, utan bara kunna vila...

onsdag 2 januari 2008

Dag 132

Steg upp tidigt (innan 09) för att jag o maken skulle köra på skorea, en märkesaffär som alltid har bra rea. Vi och massor av andra var där när de öppnade och vi fick köpt det vi ville, jag fick ett par svarta lågskor i mitt favoritmärke Gabor och även ett par röda lågskor i lack....
Men jag är matt och svag idag, orkar inget alls, undrar om det är ett lågt Hb som spökar. Jag ska ta prover först på fredag. Mina tröttsamma smaklökar vill inte riktigt utan vissa smaker är fortfarande pekka och det är bara så jädrans trist, man är hungrig och sugen men väl i munnen är det bara konstigt......Lagade lutfisk idag för jag var så sugen och det gick sådär, det var gott men senapssåsen var inte riktigt bra i munnen, och jag som älskar lutfisk......Jag vill även ha sushi men det får nog vänta ett par veckor för det vore förfärligt om det smakade konstigt. Jag vill ju att allt ska vara 100% tip top NU!!! INGET TÅLAMOD ALLS!!

tisdag 1 januari 2008

Dag 131

Lugnt och skönt, alla (både hemma och ute) tar igen sig efter gårdagen. Jag hade det bra, maten smakade faktiskt hyfsat, körde hem och vilade mellan 21.30 -23.30, åkte tillbaka och skålade in det nya året och stannade faktiskt till 02.00. Fast man och barn stannade till 03.30.....
Jag känner mig så entusiastisk över ett nytt år men jag får dämpa mig lite för jag orkar fortfarande väldigt lite. Men att slippa cellgifterna har höjt humöret avsevärt :o)